Till
Ulrica Ambjörn
redaktör för Vår bostad

Det gäller din ledare i Vår bostads aprilnummer 2002, med uppgifter från Folkradion. Enligt P3-programmet har företrädare för de politiska ungdomsförbunden blivit både hotade och misshandlade. Hoten skulle vanligen ha framförts av "rasistiska organisationer".

Du skriver:

"Rättigheten att fritt uttrycka sin åsikt utgör grunden för ett demokratiskt samhälle. Yttrandefriheten och tryckfriheten anses så viktig att den är inskriven i Sverige grundlag. Ett öppet samhälle bygger på engagemang och deltagande, på rätten att kunna säga sin mening utan rädsla för hot och hämnd."

I detta instämmer jag reservationslöst.

Men hur göra för att få ett bättre samhällsklimat? Det är normalt att människor har olika uppfattningar i politiska frågor, men hur hantera detta på ett anständigt sätt? Hur få människor att diskutera med varandra istället för att tillgripa odemokratiska metoder?

Eftersom jag själv varit verksam som aktiv invandringskritiker (se http://www.medborgare.nu) under en längre tid känner jag till vilka det är som - i varje fall när det gäller invandringen - som vägrar debattera med meningsmotståndare. Det är inte minst riksdagspartierna och deras politiska ungdomsförbund. Resonemanget bakom är att om man pratar med invandringskritiker "legitimerar" man dem, något som inte får ske.

Är detta en verklighet som du kände till, då du skrev din ledare?

Hur ser du på behovet av en dialog? Skulle du kunna tänka dig att själv skriva under en text som uppropet "För ett medborgerligt samtal"? (http://www.bgf.nu/u2.html)