September 2006
September 2006
|
De politiskt korrekta har inte ord, starka nog, för att uttrycka sitt avståndstagande från valresultatet, alltså att nästan 3% av väljarna lade sin röst på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet 2006. Låt mig ta tre exempel ur högen: 1. Godhet I City den 25/9 har redaktionschefen Pelle Ekman en kolumn, där han skriver: “...att Jimmie Åkessons främlingsfientliga sverigedemokrater marscherar fram med stormsteg är både chockerande, stötande och djupt allvarligt för demokratin. Resultatet av en integrationspolitik som havererat. Om inte den frågan nu hamnar högt upp på dagordningen kan det gå illa. Men vi har fyra år på oss att samla alla goda krafter.” Är det inte just “de goda krafterna” som satt sin prägel på på både invandrings- och integrationspolitiken under de senaste decennierna? Vad är detta haveri, om inte ett resultat av godhetslinjen? Varje antydan om att ställa någon form av krav på invandrare har ju framkallat fördömanden! Redan krav på tillägnande av svenska språket för att få bli svensk medborgare har renderat anklagelser om “rasism”. Om
Pelle Ekmans maning nu skulle hörsammas, om “alla
goda krafter samlas” - på
vad sätt skulle det märkas? Vilken förändring
skulle det betyda? Kärnan i den perverterade “godhet” som pk-iterna representerar är att vägra erkänna målkonflikter och att inte befatta sig med något “obehagligt”. Så här har de hamnat i ett dilemma. Skulle de göra något påtagligt för att befrämja en verklig integration, då skulle de i samma ögonblick själva förvandlas från “goda” till “onda”. 2. Solidaritet I Metro samma dag har Göran Greider en tyckarkolumn. Också han förfasas. De som röstade för SD “röstade för mörkret”, konstaterar han. Strosande runt i vimlet på bokmässan känner Greider dock att “vingar vecklas ut” på honom. Hans resonemang mynnar ut i att de som motarbetar SD arbetar för “solidaritet”. Ja, vad betyder orden? Är det “solidaritet” om personen A beslutar att ta pengar från B för att ge till C? Solidartiet måste naturligtvis vara något som kommer från vederbörande själv. Grundfelet med den förda invandringspolitiken är att man kört över svenska folket. Man litar ju inte på att få “rätt svar”, om man skulle fråga efter folkets uppfattning. 3. Hälsa Ett tredje exempel bjuder PM Nilsson på. I Expressen den 19/9skrev han om de skåningar som röstat för SD. Han ifrågasätter deras mentala hälsa: "...att gnälla på invandrare är en mental sjukdom..." Detta inbjuder naturligtvis till raljerande, men låt mig ta honom på allvar: vad innebär orden? Är det inte mental ohälsa att tappa kontakten med verkligheten, att inte kunna fungera rationellt, att vara självdestruktiv i sitt beteende? Jag förordar inte att Pelle Ekman, Göran Greider och PM Nilsson - på sovjetiskt manér - ska spärras in på mentalsjukhus. Men visst vore det bra, om de och deras likasinnade inte hade en sådan dominans i svenska massmedia. Då skulle Sverige kunna tillfriskna.
Argumentet för 4%-spärren är att man vill förhindra att det kommer in alltför många partier i riksdagen. Ett myller av småpartier skulle försvåra bildandet av majoritetsregeringar. Därigenom minskas möjligheterna att få någonting uträttat. Detta resonemang kan jag ansluta mig till. Det räcker inte med att representativitet och demokratiska hänsyn. Ytterst handlar det om resultat, om att politiken kan s.a.s. leverera. Ur den synpunkten skulle jag gärna se en högre småpartispärr, kanske på 8-10%. Men det är också viktigt att politiken undgår att förstelnas. Riksdagen måste kunna förnyas. Ansvar behöver kunna utkrävas efter slutet av en mandatperiod. Politikerna får inte vara i praktiken oavsättliga, då blir de maktfullkomliga. Här finns med andra ord två olika intressen att ta hänsyn till. Kan de förenas? Ja, faktiskt. Med valsystemet STV - Single Transferable Vote - är detta möjligt. Innebörden av STV är att man får lågga sin röst på två olika partier - ett i första hand, ett annat i andra hand. Kommer det första partiet inte in riksdagen tillfaller rösten det andra partiet. På så vis kan envar rösta efter övertygelse, utan att rösten riskerar bli bortkastad.
Expressen skriver den 23/9 om "SD:S HEMLIGA ETNISKA PLAN". Det visar sig handla om det åtgärdsmanifest i 33 punkter som antogs av riksårsmötet 2005. Rätt har Expressen delvis i att manifestet varit "hemligt" - SD-ledningen har stoppat undan det under valrörelsen, av rädsla för att få kritik i media för någon eller några av punkterna. Å andra sidan: texten har hela tiden funnits tillgänglig på internet, på min hemsida. Expressen valde att först efter valet uppmärksamma SD-manifestet. Varför? Förmodligen därför att man insett något som SD-ledningen inte insett - nämligen att det utgör bra PR för Sverigedemokraterna. Manifestet visar att partiet inte bara i allmänt svepande ordalag kan ge uttryck för missnöje över sakernas tillstånd, utan att man också har genomtänkta och genomarbetade konstruktiva förslag, om hur en förändring ska kunna åstadkommas. I ingressen skriver Expressen: "Så vill partiet stoppa invandrare från att bli svenska medborgare". Härvid syftas på punkt 17, som lyder: "Restriktivitet i beviljande av svenska medborgarskap". SD kräver alltså inte att ingen invandrare ska kunna få svenskt medborgarskap. Innebörden av restriktivtet är att man ska ha varit bosatt i Sverige under fler år än vad som nu gäller, att man ska kunna göra sig förstådd på och förstå svenska och att man inte ska vara kriminell. Givetvis ska vederbörandes identitet först ha kunnat slås fast. Bakgrunden till kraven på restriktivitet är ju att: a) den som fått svenskt medborgarskap inte kan utvisas, ens vid grov kriminalitet b) alltför många personer som fått svenska medborgarskap gjort sig skyldiga till grov kriminalitet. Med färre beviljade svenska medborgarskap kunde också notan för evakueringen av "svenskar" från Libanon i somras ha landat på ett antal färre miljoner. Antalet "förlorade" svenska pass skulle minska drastiskt - det främst bland vissa invandrargrupper som pass systematiskt "förloras", om och om igen. I vanlig ordning får en "expert" uttala sig i Expressenartikeln: Göran Melander, professor emeritus i folkrätt vid Lunds universitet. Melander"dömer ut de flesta av punkterna i programmet". Därför att "de strider mot FN:s och EU:s konventioner för mänskliga rättigheter". "Enskilda punkter beskriver han som 'förkräckliga', 'orealistiska och kostsamma', 'meningslösa', 'obegripliga', 'kvinnodiskriminerande' eller kort sagt 'märkliga'." Ska man tro Göran Melander så riktar sig dessa konventioner mot mänskliga rättigheter för medborgarna i Sverige. De står i vägen för en politik, som värnar våra intressen. • Om det verkligen är så, då må vi nu säga upp dessa konventioner - om detta är möjligt. • Är det inte möjligt får vi väl - tillsammans med andra länder - arbeta för att konventionerna ändras. Demokrati innebär folkstyre.
I massmedia ställer sig journalisterna nu självkritiska frågor: hur kunde det gå så illa? Hur kunde Sverigedemokraterna få så många röster? Har media del av ansvaret för detta, genom att ha givit SD för mycket utrymme, genom att inte tillräckligt konsekvent har stämplat partiet som ondskans inkarnation? Särskilt allvarligt måste frågan ställas beträffande Landskrona, där ju SD fick 22% av rösterna. I vilken utsträckning kan valresultatet där hänföras till handlandet av en lokaltidning? Denna hade nämligen en artikelserie om gatuvåldet, där kosovoalbanska ungdomar berättade om hur de misshandlade "svennar" för nöjes skull. Uttalanden som gjorde många landskronabor upprörda. Redaktören för denna tidning hade uppenbarligen inte förstått medias uppdrag i en modern demokrati. Det är ju att desinformera och att hålla befolkningen i okunnighet. Att fokusera på sidofrågor, lägga ut dimridåer och att dölja orsakssamband. På riksnivå har denna linje i stort sett följts, men här brast det! Nu tror jag att ytterligare två faktorer kan ha spelat roll för hur landskronaborna röstade: a) deras dagliga verklighet Från riksnivån går nu direktiv ut från ledningarna för de sju riksdagspartierna: ingen samverkan med Sverigedemokraterna! För SD är detta på sätt och vis goda nyheter. Partiet får därigenom en tydlig ställning som den enda verkliga oppositionen i politiken. Kanske får SD i Landskrona i nästa val egen kommunal majoritet?
Röstsammanräkningen kan väl nu sägas vara klar. 162.000 röster på Sverigedemokraterna gav partiet drygt 2,9% av de avgivna rösterna. Det räcker inte för att komma in i riksdagen. De sju pk-partierna behåller alltså sin majoritet där. Ett stort antal nya kommunmandat för SD, javisst. Men i riksdagsvalet lade 97% av svenskarna sin röst för fortsatt massinvandring.
Under min tid som aktiv inom SD gjorde vi i Haninge många flygblad. Ett av dem handlade om vad man uppfattade som problem, och kunde bli upprörd över. Var det att A
"• våldsbrottsligheten ökat så kraftigt att många knappt vågar vistas utomhus kvällstid? • samhället inte har råd med en fungerande sjukvård? •
skolan blivit en otrygg arbetsplats, som lyckas dåligt
med att förmedla • de äldre inte kan ges en värdig tillvaro i livets slutskede? • utlänningar i Sverige har en yttrandefrihet som etniska svenskar saknar? • det uppstått en ny överklass, en politisk adel, vilken lever på en nivå som vanliga medborgare inte ens kan drömma om? • Sverige har världens högsta skattetryck?" Eller var det att B "• det finns ett parti som vill göra någonting åt dessa problem?" Var detta alltför tillspetsat formulerat? Var det överdrivet? Nej, tydligen inte. I Stockholms City den 20/9 -06 kan man läsa ett inlägg av Björn Fryklund, professor i internationell migration och etniska relationer. Artikeln handlar just om vad som ska ses som problemet - och ställningstagandet är entydigt. Ingressen förklarar: "Högerpopulistiska partier är här - i Europa och Sverige. Nu krävs en omedelbar diskussion om hur de ska bemötas. De går inte längre att negligera." Med andra ord: ginge det att negligera invandringsfrågan även fortsättningsvis, då vore detta OK. När man nu ska ta tag i den så är det inte av omsorg om medborgarna, utan av partitaktiska skäl. Fortfarande är det dessutom oklart vad det förespråkade "bemötandet" av Sverigedemokraterna skulle innebära. Skulle det betyda något annat än de strategier som hittills tillämpats, nämligen förtigande och baktaleri? Skulle det innefatta även en diskussion om de faktiska problem i samhället, som förmått väljare att lägga sin röst på SD? Fryklund avslutar: "Högerpopulistiska partier är idag så etablerade på den europeiska politiska scenen att en fortsatt demokratisk och civilisatorisk samhällsutveckling i Sverige kräver en omedelbar diskussion om hur dessa partier bäst ska bemötas. Den stora utmaningen för det svenska samhället ligger därmed i att hantera dessa partiers närvaro." Vad är det karln säger? Vad menar han? Förmodligen vill han sagt att "en demokratisk och civilisatatorisk samhällsutveckling" är vad vi haft i Sverige under de senaste decennierna - samtidigt med massinvandringen - men att detta fina nu kan komma att hotas av SD. Vilket kräver åtgärder, för att "hantera" missnöjda medborgare. Ännu en av alla dessa "experter"...
Det var för snart 350 år sedan som Skåne blev svenskt. Efter Karl X Gustavs tåg över de islagda vattnen kring Fyn besegrades danskarna. Genom freden i Roskilde 1658 tvingades Danmark avträda bl.a. Skåne till Sverige. Även om Skåne enstaka år under 1300-talet varit svenskt och under Kalmarunionen 1387-1521 varit gemensamt danskt-svenskt, kan sägas att det var danskt hjärtland som avträddes. Ungefär som om man hade kapat Sverige vid Slussen i Stockholm och vi tvingats lämna ifrån oss allt territorium söder om Mälaren. Förutom Skåne gällde det Blekinge och Halland, vilket motsvarade en tredjedel av det egentliga Danmark (jag bortser här från Norge, som då ingick i det danska riket). Nya dansk-svenska krig följde och i slaget vid Lund 1676 segrade Karl XI. Ett blodigt slag där hälften av soldaterna - 5000 danskar och 3000 svenskar - stupade. Karl XI bedrev en mycket brutal politik av tvångsassimilering, för att göra danskarna i Skåne till svenskar. Där ingick avrättningar, grym tortyr, konfiskation av gårdar och fördrivning av familjer. Samt utskrivningar till krig, där många män dog. De som bodde kvar och fick leva blev indoktrinerade, med hjälp av kyrkan och inflyttade präster. IDAG ÄR SKÅNINGARNA - som framgår av det aktuella valresultatet - mindre lättindoktrinerade än t ex stockholmarna. Jag kan förstå, om det nu finns skåningar som gärna skulle vilja se en återförening av Skåne med Danmark!
Det ser inte ut som att Sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen. I Stockholmsregionen har ökningen för SD från valet 2002 varit obetydlig. Desto mer markant har SD ökat i Skåne: • Av SD:s samtliga kommunmandat, på uppemot 180, har mer än hälften - cirka 100 mandat - erövrats i olika skånska kommuner. • Samtliga 10 kommuner där SD lyckats bäst ligger i Skåne. • För Skåne som helhet (i landstingsvalet) fick SD 6,6% av rösterna - dvs en bra bit över riksdagsspärren på 4%. Så här gick det i de tio bästa kommunerna, där Sverigedemokraterna i samtliga fick mer än 9% av rösterna:
1 - Landskrona, 2 - Bjuv, 3 - Svalöv, 4 - Kävlinge, 5 - Svedala, 6 - Trelleborg, 7 - Eslöv, 8 - Höör, 9 - Helsingborg, 10 - Åstorp. I Skåne börjar Sverigedemokraterna således att hamna på en nivå, jämförbar med Dansk Folkepartis, på andra sidan sundet. Ser vi nu en trend, som allt tydligare visar att skåningarna har mer gemensamt med danskarna än med alla träskallar inom 08-området? Både bristerna i valförfarandet och massmedias partiskhet i Sverige kan med rätta kritiseras. Inte desto mindre: väljarna erbjöds i riksdagsvalet ett tillfälle att säga ifrån, att uttrycka en protest mot det mångkulturella kamikazeprojektet. Det tillfället försatt man! Utom i Skåne, alltså.
Partierna idag, i storleksordning: Socialdemokraterna minskade från 39,1 till 32%, dvs med 5,1 procentenheter. Fick 17 mandat. Folkpartiet ökade från 14,1 till 22,6%, dvs med 8,5 procentenheter. Fick 12 mandat. Sverigedemokraterna ökade från 8,7 till 22,3%, dvs med 13,6 procentenheter. Fick 12 mandat. Moderaterna minskade från 19,2 till 12,5% av rösterna, dvs med 6,7 procentenheter. Fick 7 mandat. Det gäller valet 2006, kommunvalet. I Landskrona. Resultatet kan inte skyllas på lågt valdeltagande. Även detta ökade nämligen från valet 2002: från 73,% till 76,3%.
Nedanstående diagram visar mandatfördelningarna:
En skillnad mellan mot riksnivån är ju att mångkulturen gjort sig mer koncentrerat påtaglig i Landskrona jämfört med Sverige som helhet. Lokalt blir det svårare för massmedia att dölja sambanden. Kopplingen mellan orsak och verkan framstår tydligare för väljarna. Bara Socialdemokraternas nedgång i Landskrona ligger i linje med riksresultatet: • Sverigedemokraterna ökade kraftigt sitt röstetal (vilket också skedde i många andra Skånekommuner) • Bra gick det även för Folkpartiet. • Moderaterna minskade däremot, och blev fjärde parti i storleksordning - från att ha varit näst störst! Till (m)-fiaskots orsak i Landskrona hoppas jag kunna återkomma.
Nu har jag lagt min röst, för att få in Sverigedemokraterna i riksdagen. Men det var inte helt utan komplikationer. För den som bor i min valkrets och inte ville avslöja sitt val av parti hade man riggat svårigheter. Jag vet från valrörelsen 2002 att det i en enda kommun kan handla om ett 60-tal vallokaler att täcka med valsedlar för varje parti. Även om man har entusiaster som far omkring med bil, så har de i huvudsak inte tillträde till vallokalen innan den öppnat och röstningen påbörjats. Så man hinner inte komma till alla vallokaler innan många redan varit där och röstat. Fram tills dess fanns inte partiets valsedlar tillgängliga i lokalen. Men i valet 2002 fick Sverigedemokraterna 1,4% av rösterna. Detta skulle - som jag och andra uppfattat saken - innebära att SD i nästkommande val skulle få sina valsedlar både upptrycka gratis och distribuerade till samtliga vallokaler. Men så här såg det ut i den vallokal som jag kom till strax efter nio i morse:
På bordet fanns valsedlar för alla riksdagspartierna och ytterligare några partier - dock inte Sverigedemokraterna! Jag anmärket naturligtvis hos valförrättarna. Deras besked: partierna kommer själva och lägger dit sina valsedlar. Alltså: oförändrat läge! Precis som i förra valet! De sju riksdagspartierna finns representerade bland valförrättarna, så deras valsedlar kommar genast på plats. Det parti som inte har massor av alert fotfolk kommer ohjälpligt i underläge. Men, förklarade en valförrättarna, en äldre dam, vänligt: blanka valsedlar fanns ju utlagda för samtliga partier, även Sverigedemokraterna. På ett annat bord, mittemot. Hur mycket valhemlighet blir det? För ett så förtalat och skambelagt parti som Sverigedemokraterna får det naturligtvis en särskilt betydelse att varje väljare kan förse sig med valsedlar utan att det uppmärksammas av utomstående vad han/hon väljer. Hur många väljare har överhuvudtaget klart för sig att de lika gärna kan ta en blank valsedel? (Som en knorr kan tilläggas att Nationaldemokraternas valsedlar låg utlagda på huvudbordet. Någon ND-are hade varit på plats redan under morgonen. Med den vänliga damen vid min sida - hon som funnit en uppgift i att hålla ordning på borden - sträckte jag mig då efter dessa ND-sedlar, med kommentaren "Då får jag väl ta de här istället?". Den vänliga damen verkade instämma, hon såg det tydligen som en bra lösning på mitt problem... )
Till bilden hör - även om det inte framgår av ovanstående bild - att till vänster stod en person med utomeuropeiskt utseende parkerad, uppenbarligen som ordningsvakt. Just till höger finns de utgångsdörrar av glas, invid vilka stod valsedelsutdelare från olika riksdagpartier och "Rättvisepartiet Socialisterna". Den SD-väljare som var mån om att inte skylta med sitt partival stod alltså inför svårigheter. MEN I ÅR hade väl Sverigedemokraterna gjort ett hushållsutskick av sina valsedlar i landet, för att garantera varje väljare tillgång till SD-sedlarna? Då kan ju envar ha med sig sina valsedlar hemifrån. Ja, så var det tänkt. Även om antidemokratiska brevbärare vägrat bära ut dessa SD-valsedlar har ansvariga chefer hos Posten försäkrat att distributionen ändå skulle ordnas. I åtminstone mitt bostadsområde skedde ingen sådan distribution. Sverige är sannerligen unikt! Finns det något annat land i Västeuropa som har ett valsedelssystem, likt det svenska? Jag säger bara: Leve det danska valsystemet!
Idag fick jag valmaterial från Kristdemokraterna i lådan. "Skapa trygghet" är ett tema hos KD. Detsamma gäller samtliga riksdagspartier, och även övriga i valet kandiderande partier. Det finns väl inget parti som inte pläderar för ökad trygghet! Så då bör vi vara garanterade ökad trygghet i Sverige efter den 17 september, oavsett hur mandaten fördelar sig mellan partierna. Men "trygghet" har ju varit en självklar politisk målsättning för alla de sju - från Moderaterna till Vänsterpartiet - redan inför riksdagsvalet år 2002. Så tryggheten borde redan ha infunnit sig. Här finns något som inte stämmer! Jag tror mig ha åtminstone en del av förklaringen till gapet mellan allmänt uttalade målsättningar och faktiskt förverklig politik. Det kostar inget att uttrycka sin goda vilja. Att få något att hända i verkligheten har däremot ett pris. Det kan handla om ett pris i pengar/resurser. Det kan också handla om ett politiskt pris - vem vill bli peststämplad i media och förklarad ickerumsren? • Många partier vill ha fler poliser och mer resurser till polisväsendet. Även om vi bortser från den propp som utgörs av åklageriet och domstolsväsendet, av lagar och rättstillämpning - och förutsätter att fler brottslingar genom de fler poliserna både åker fast och döms - hur ska de få plats i fängelserna? Där är ju redan överfullt! • Sedan har vi komplikationer som är kopplade till DEN STORA FÖRLJUGENHETEN i vårt samhälle. Man får inte säga som det är. En väldigt stor andel av brottsligheten i Sverige, särskilt grova våldsbrott, sammanhänger med massinvandringen och det mångkulturella projektet. När det gäller överfallsvåldtäkter har media givit plats för "Stockholmsbrudarna" - ett antal svenskor i övre medelåldern, med Adelsohns fru i spetsen. Det kräver krafttag. Närmare bestämt bättre parkbelysning. Bättre vore väl att gå till problemets kärna: att det finns män som kan få för sig att agera på detta sätt mot andra människor. Då kan det låta som att Miljöpartiet kommit ett steg på vägen, när partiet valannonserar om "mäns våld mot kvinnor". Men det är ju inte män i allmänhet som begår dessa grova brott - det är vissa män. Min uppskattning är att cirka 70% av överfallsvåldtäkterna i Sverige begås av män från andra världsdelar än Europa. En ändamålsenlig åtgärd för att på sikt få ned överfallsvåldtäkterna vore således att minska den utomeuropeiska invandringen. Hör du nu vrålet från de politiskt korrekta? "Man får inte sprida lösa antagande av detta slag, man måste ha belägg för vad man skriver!" Jag är övertygad om att det finns statistik över etnicitet hos förövare av överfallsvåldtäkter. Det finns i Sverige, precis som det finns i Norge. Skillnaden är att i Norge har man publicerat sådan statistik - detta sker inte i Sverige. Uppgifterna skulle ju kunna "utnyttjas" av "främlingsfientliga" krafter... Men siffror från Oslo visar - om man plockar bort de 14% där etnicitet var okänd - att 74% av gärningsmännen vid våldtäkter hade utomeuropeisk bakgrund. Andelen invandrare är större i Sverige än i Norge, så jag finner det vara ett rimligt antagande att andelen - alltså 70% - inte är lägre än i Norge. I synnerhet inte om vi talar om just utomhusvåldtäkter. Men detta är inget som vare sig Kristdemokraterna eller något av deras riksdagskumpaner vill tillstå. Liknande är situationen beträffande andra brott. Därför har vi ingen "ökad trygghet" att vänta så länge dessa sju partier har majoritet i Sveriges riksdag.
Kontrasten är alltså stor mellan Sverige och Danmark. Samma sak kan sägs vid en jämförelse med vårt grannland i öster. Den politiska finnkampen vinns överlägset av Finland! Tag bara en den finska skolan - den ligger i topp i världen. Den svenska hamnar långt ned. Finland har haft en jämfört med Sverige mycket liten invandring. I sina skolor har man därför få elever med språksvårigheter och behov av särskilt stöd. Framförallt har Finland ingen flumskola - i klassrummen råder arbetsro. Blickar vi västerut kan konstateras att det norska Fremskrittspartiet (Frp) i senaste stortingsvalet gick om Höyre och blev Norges näst största parti. En rad opinionsmätningar därefter visar att Frp gått om även Arbeiderpartiet, och är Norges största parti. Vore det val idag skulle Frp, under sina nya ledare Siv Jensen, få cirka 35% av rösterna! Detta att jämföra med Sverigedemokraterna i Sverige, som i likhet med Fremskrittspartiet är invandringskritiskt. För SD pekar opinionsmätningarna på cirka 3% i söndagens riksdagsval. Island har i stort sett inte haft någon invandring alls, och tillhör nu världens mest välmående länder. Men i Sverige är de sju riksdagspartierna överens: massinvandringen ska fortsätta. Det är det enda "rumsrena".
|
|||||||||||||||
