November 2006
November 2006
Fredrik Reinfeldt är knappast ensam om att ösa förakt över över svenskar och svensk kultur. Om det överhuvudtaget finns något svenskt så är det töntigt, som den tidigare integrationsministern Mona Sahlin uttryckt saken. Samtidigt ses det som farligt att om svenskar hävdar någon form av identitet och stolthet. Således moderatledningens panikartade avståndstagande från en (m)-politiker i Södertälje som ville att även blonda barn skulle kunna känna igen sig i tidningsreportage. Två andra av våra tidigare integrationsministrar - Leif Blomberg och Lars Engkvist - har gått på i samma stil, med uttalanden om att de som behöver "integreras" i det moderna svenska samhället är svenskarna. Ytterligare en tidigare s-minister - Pierre Schori - har inte varit mycket "sämre". Nog är kontrasten slående: • Invandrare förutsätts vara likt sköra porslinsdockor, som tar illa upp av minsta antydan till kritik. Prinsessor på ärten, som blir djupt kränkta av att höra vissa ord, som pk-iterna beslutat ska vara förbjudna. • Svenskar, däremot, förutsätts vara evigt redo att tjänstgöra som spottkoppar. Det här är inte bara en känsla som jag och många med mig har. Det finns ju stadfäst i lagar. "Hets mot folkgrupp" omfattar inte svenskar. Invandrare omfattas och homosexuella omfattas, men inte etniska svenskar. Den som tillhör majoritetsbefolkningen förutsätts alltid vara i överläge och inte kunna bli kränkt. Slående är också, tycker jag, hur våra olika ministrar - oavsett partitillhörighet - verkar stöpta i samma form. De ger ju alla prov på samma svenskföraktande och folkfientliga attityder. Detta är fascinerande! Och det väcker frågor! Hur har formandet gått till? Har de gått igenom gemensamma kurser, lyssnat på samma föresläsare, läst samma instruktioner? Vi kan se resultatet, men hur har stöpandet organiserats? Vem är det som håller i taktpinnen?
"Ursvenskt är barbariet", sa Reinfeldt, svensk mästare i limbo. Kanske kan man där göra en travestering: "Reinfeldskt är kannibalismen". I Aftonbladet häromdagen stod nämligen att moderatledaren har en kannibal som anfader: "FARFARS FARFAR VAR KANNIBAL" "Här
är historien om Fredrik Reinfeldts
okända släkting "...Men John Hood gjorde mer än att visa upp sig själv som kannibal. Han visade 'vargmänniskor' och han kunde uppträda som 'zulukafferhöfvding' tillsammans med ett gäng 'zulukaffrer'." Frågan
är: kunde de också dansa limbo?
Minns du Ronna? Det började med att ett gäng invandrarpojkar skrek "hora" efter en svensk flicka. Hon reagerade på detta, varpå det blev bråk. Polis kom till platsen, det blev mera bråk och några greps. Det hela resulterade i att polishuset besköts. Polisen fick tag i några misstänkta, men ingen var beredd att vittna mot dem, så de gick fria. Flickans familj blev sedan trakasserad, jag vill minnas att deras bil utsattes för åverkan och att de fann för gott att flytta från området. Nu har Sveriges statsminister, Fredrik Reinfeldt, varit på besök i Ronna. Tog han tillfället att då säga vad assyrierna/syrianerna i området behövde höra, nämligen att i Sverige gäller bara en lag - den svenska? Ska de bo i vårt land måste de ha sin lojalitet mer med det svenska samhället, än med brottslingar ur den egna etniska gruppen! Nej, det var inte vad vår nye statsminister hade att säga. Snarare betonade han att i Ronna finns inga särskilda problem. Det enda problem som han tycktes kunna se var svenskarna och det svenska: "Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån." Frågan blir nu: kan man komma lägre än Fredrik Reinfeldt?
Tror Reinfeldt verkligen att den attityd han visar upp kan gagna integration eller något annat önskvärt? Hos invandrare väcker den naturligtvis bara förakt.
Häromdagen fanns ett nyhetsinslag om ett förslag från regeringen i syfte att komma åt bidragsfuskare. En jurist fick uttala sig i TV-rutan. Han gav tummen ned. Motivering: det kan hända att någon oavsiktligt gör fel, så att vederbörande får ut för mycket pengar. Ett "uppsåt" måste kunna påvisas, för att någon ska kunna dömas. Problemet är ju att ett uppsåt vanligen är svårt att bevisa. Det betyder i praktiken mer utdragna mål och att färre kan dömas. Det ger också mer utrymme för godtycke från domstolars sida. Med krav på bevisat uppsåt är det framförallt två grupper som kan komma lindrigare undan: a) de som är verbala och har råd med bra advokater ("slarv"...) b) de som är födda utomlands och kan hävda att de inte förstått. Det objektiva kriteriet är ju vad man faktiskt begärt, i förhållande vad man har rätt till. Större möjligheter att komma åt bidragsfuskare lär också verka preventivt: färre kommer då att försöka. Uppsåts-juridiken är överhuvudtaget något vi måste komma bort från. Det är den som nu gör att domstolar kan döma så olika för samma brott och att så många våldsverkare får lindriga straff, även vid grova brott.
Har du noterat en viss typ av journalistik som nu visats prov på efter valet? Man skulle kunna kalla det för "ta-i-örat-journalistik". Utöver de funktioner som tidigare noterat för massmedia handlar det här om att skapa rättning i de journalistiska leden, genom en form av bestraffningsexpedition mot kollegor som gått utanför ramarna. De konfronteras således med ett antal "frågor" som i själva verket är anklagelser och förebråelser, smäll på fingrarna. Ungefär "tycker du verkligen att det är lämpligt...?" Ett tidigare exempel på detta var när den politiskt korrekte Dan Josefsson gav sig på Sydsvenskan för att ha publicerat en artikel om svenskars utflytt från Malmö. Där framgick att det hade samband med invandringen, och det var inte bra. (Senare enkäter bland utflyttare har dock bekräftat det första resultatet.) Nu gäller det Landskrona. Ett säkert kort att anlita som "expert" i sådana sammanhang är Ylva Brune. Det gjorde riksradions "Vår Grundade Mening" den 26/10: "Två medieforskare har nu analyserat artiklarna för Vår grundade mening. Deras resultat: Rapporteringen delar upp samhället i oskyldiga svenskar och kriminella invandrare. Tidningen spelar på rädslan, säger Ylva Brune..." Anlitad blev även Arash Mokhtari från "Quick Response". Hans omdöme: "Invandrarbarn pekas i texterna ut som potentiella kriminella." Vad blir summan av deras kritik, annat än att Landskrona-Posten inte borde ha skrivit om denna kriminalitet? När politiskt korrekta "experter" ska tackla den här typen av våldsbrottslighet - där förövarna i de flesta fall har invandrarbakgrund och offren vanligen är svenskar - finns två moment: 1. Det som har hänt har egentligen inte hänt. Som Expressen skrev om Landskrona: brottsligheten har ju minskat. Statistiken visar på en nedåtgående kurva. Alltså är de misshandelsfall som lokaltidningen uppmärksammat inte värda uppmärksamhet. I själva verket är antalet anmälda brott per 1.000 invånare så hög som 161 i Landskrona, mot 99 i Sverige som helhet (DN den 12/11 -06). 2. Även om det hänt så finns bra förklaringar. Så här skriver SR på sin webbsida: "LandskronaPostens artikelserie 'Ungdomsgängen' får fortsatt kritik. Vår grundade mening i P1 har bett medieanalytikern Ylva Brune och mediegranskarna Quick Response att studera artiklarna. De anser att artiklarna om brottslighet och invandring är stereotypa och delar upp samhället i oskyldiga svenskar och kriminella invandrare. - Det stora problemet är att de söker etniska förklaringar i stället för sociala. Att skriva ut etniciteten leder till slutsatsen att kriminaliteten hänger ihop med ursprunget, säger Arash Mokhtari, projektledare på Quick Response." "Sociala förklaringar" - dvs arbetslöshet eller låglönejobb hos föräldrarna. • Dels försöker man här trolla bort ansvaret för de brott som begås - ett ansvar som rimligen måste ligga i först hand hos individen, i andra hand hos föräldrarna. • Dels försöker man komma bort från sambandet med invandringen. Utan den invandring som förekommit skulle ju dessa individer inte vara i Sverige. Då skulle vi ha undgått dessa brott. En DN-artikel den 18/10 -06 refererar en BRÅ-undersökning 2000:6 som visade att 69 procent av gärningsmännen i Malmö hade utländsk bakgrund medan de representerar 24 procent av befolkningen. I Stockholm är motsvarande siffror 40 respektive 13 procent. Detta är fakta som projektledaren från Quick Response anser inte får skrivas ut. Det skulle ju kunna leda till slutsatsen att kursen i invandringspolitiken behöver läggas om.
Det finns många skattereformen som skulle vara önskvärda, men den mest angelägna är, tycker jag, att höja gränsen för den inkomst som är skattepliktig. Det kan ses som samtidigt en rättvisereform och ett sätt att underlätta lönsamhet i arbetsinsatser - det bör då finnas en skillnad i vad man får ut genom arbetsinsatser och vad man kan få ut i bidrag. Här tycker jag att ÄFS - äldreförsörjningsstödet - kan fungera som förebild. ÄFS tillkom ju för att framförallt ge nyinvandrade äldre personer rätt till svensk pension. Nivån sattes så att - om man räknar in den av samhället helt betalda hyran upp till 5.700 kr - ÄFS motsvarar en inkomst på cirka 10.000 kronor. En inkomst som är skattefri. Vanlig pension må vara skattepliktig, men inte ÄFS. Många har svårt att tro det, men just så är det! I linje med ÄFS tycker jag att varje inkomst upp till drygt 10.000 kr i månaden - låt oss säga en årsinkomst på 150.000 kronor - ska vara helt skattefri. Först vid inkomster som är högre än så ska man behöva betala inkomstskatt. FÖR ATT MÖJLIGGÖRA denna reform bör bl.a. det internationella biståndet föras över på frivilligbasis. Med vilken rätt tar man nu pengar från svenska skattebetalare och skänker bort till personer utanför Sverige? Det måste det vara upp till varje enskild individ att själv bestämma hur långt som han/hon här vill sträcka sig. Annars kan man inte tala om "solidaritet". I bästa fall når nu en del av biståndet fattiga människor, men ofta gör pengarna mer skada än nytta. En stor andel fastnar i administration eller går till korrupta makthavare. ÄN STÖRRE besparingar kan göras genom att strypa fortsatt asyl- och anhöriginvandring till Sverige samt genom att i större utsträckning utvisa kriminella utlänningar.
Kurt Lundgren skrev på sin blogg den 10/11 -06 om Sverigedemokraterna. Han menar att det i grunden handlar om socialdemokrater, som vill se en annan invandringspolitik än vad de sju riksdagspartierna, inklusive SAP, representerar. "När
jag skriver om behovet av ett nytt värdekonservtivt
parti säger några kommentarer
så här: Men det finns redan ett
sådant alternativ, Sverigedemokraterna. På ett sätt kan jag hålla med Lundgren. Vad jag saknar hos SD är en klar principiell hållning beträffande skatter. Skatterna måste hållas så låga som möjligt och skattemedel måste hanteras med betydligt mer av ansvarskänsla än vad som idag sker. I det sammanhanget kan finns inget tydligare exempel än biståndspolitiken. Man sätter upp ett utbetalningsmål. En procent av BNI - 26 miljarder kronor eller mer - ska man sätta sprätt på. Som ett självändamål! Detta mål ställer sig Sverigedemokraterna bakom, och det tycker jag är principlöst. Skattemedel
ska inte satsas på vare sig u-landsbistånd
eller någonting annat med mindre de
verkligen gör nytta.
Freden mellan Sverige och Danmark i Roskilde 1658 stadgade att bägge parter skulle verka för varandras bästa. Hur kan någon hävda att Danmark i dagens läge håller sin del av denna överenskommelse?! Vi kan nu ta del av rapporter om hur den danska politiken lett till ett ökat våld mot kvinnor i Malmöregionen. "Kärleksflyktingar", som våra massmedia så träffande skriver. Ur Sydsvenskan den 8/11 -06: "Sedan de stränga invandringslagarna infördes i Danmark har trycket ökat på kvinnojourerna i Skåne. Skåne har blivit en fristad för så kallade kärleksflyktingar som inte kan leva tillsammans i Danmark - men också för danska män, av både danskt och utländskt ursprung, som utnyttjar och misshandlar kvinnor som kommit från utlandet för att gifta sig med dem." "Under det senaste dryga året har cirka 25 kvinnor som varit gifta med danska män flytt till Kriscentrum för kvinnor i Malmö. Kvinnojouren i Helsingborg har tagit emot fem-sex liknande fall under samma period." I dag måste en dansk som vill gifta sig med en utlänning ha ordnat bostad, ha 50 000 kronor på banken och båda parterna måste vara över 24 år. Lagen kom till för att hindra danska tvångsäktenskap, men har skapat problem för svenska kriscentrum och kvinnojourer eftersom många i stället väljer att gifta och bosätta sig i Sverige. Förra året ska 600 danska par ha bosatt sig i Skåne som "äktenskapsflyktningar" - som media också skriver. Denna hjärtlösa politik i Danmark drabbar alltså Sverige. Våra redan hårt ansträngda kvinnojourer blir än mer ansträngda. Vi har inte plats för så mycket kärlek.
Kommunfullmäktige i Skurup har fått en ny majoritet. Hur det gick till framgår av en artikel i Ystads Allehanda den 7/11 -06: "Sverigedemokraternas förstanamn Bo Lindwall lämnar sin plats i Skurups kommunfullmäktige. Orsaken är kravallerna i Eslöv i samband med partiets möte där."
"Bo Lindwall anser att det är
ett riktigt lågvattenmärke när
man som folkvald inte kan leva ett tryggt
och normalt liv utan förföljelse
och skadegörelse under tiden som poliserna
står med armarna i kors och tittar
på."
"Eftersom Sverigedemokraterna inte
har någon ersättare i kommunen
blir hans stol tom. Text-TV från TV4 den 8/11 förtydligar: "...orsaken uppges vara att hans hustru inte vill att han ska vara politiskt aktiv om det medför risk för förföljelse och skadegörelse. - Jag är inte glad över att ha fattat beslutet, men den egna säkerheten går före idealitet, säger Bo Lindwall." Anarkofascisterna från AFA kunde genomföra sin attack i Eslöv genom polisens passivitet. I efterhand kunde justitieministern i den nya borgerliga regeringen inte ta avstånd från attacken. Hon har sagt att regeringen ”aldrig kan tolerera brottslighet som utmanar grunderna för vår demokrati”, ungefär som Gudrun Schyman år 2002 svepande hyllade demokratiska principer, efter att attackerna mot BGF-möten. I ingetdera fallen framgår att man tar avstånd från de konkreta övergrepp som var aktuella. Resultatet av attacken blir nu att majoriteten i en folkvald församling förändras. Detta ligger helt i linje med samma antidemokraters agerande vid kommunfullmäktigesammanträden i Göteborg, Lund och Kalmar. Deras uttalade syfte vara att blockera ingångarna till möteslokalerna, för att hindra de valda sverigedemokraterna från att deltaga i sammanträdena. Det hela känns bekant: När Hitler genomförde sitt "Machtübernahme" i Tyskland 1933 så var en viktig ingrediens att hindra valda ledamöter från KPD (kommunistpartiet) från att deltaga. Om detta kan den som förstår tyska läsa mer webbsidan från tyska historiska museet. Under avsnittet "Etablerande av naziväldet" skriver man, i översättning: "När sedan Riksdagshuset brann den 27/2 1993, såg Göring omgående till att häkta alla ledande funktionärer inom kommunistpartiet. Redan nästa dag utverkade regeringen en nödförordning "till skydd för folk och stat", med vilken ännu bestående grundlags- och författningsrättigheter sattes ur kraft. Redan snart efter Riksdagshusbranden hade 10.000 personer häktats och delvis internerats i "vilda" koncentrationsläger..."
|
|||||||||
