Den 30 november 2006:

Maktmedel

Vad som gör en TV-kamera med mikrofon till ett kraftfullt vapen är inte bara i sig den rörliga bilden, med ljud. Två moment kan tillkomma:

a) Klippningar.

b) Rymliga samveten.

När ett inslag spelats in i förväg för att sedan redigeras, betyder det ju att man kan sålla bort vissa delar och lyfta fram andra. Tekniska möjligheter finns då att framställa en intervjuad i den dager man önskar.

Är samvetet tillräckligt rymligt kan man klippa så hårt att ett enskilt yttrande får en annan innebörd än den avsedda. Eller ett yttrande kan flyttas till ett annat sammanhang, med samma effekt.

Hur hårt som en TV-redaktion utnyttjat sin makt får en intervjuad märka i efterhand. Tittarna får i normalfallet aldrig veta det.

Om detta förhållande finns en medvetenhet bland landskronaborna - man ville absolut inte prata med Faktumreportern.

När Faktum visade detta var dock syftet uppenbart. Man ville frammana bilden av ett oöverlagt röstande - de landskronabor som röstat på sverigedemokraterna vågade inte öppet stå för detta.

I och för sig tangerar man här en viktig sanning: svenska folket är ovanligt kuvat. Hur annars förklara det faktum att i Sveriges riksdag ännu inte finns något invandringskritiskt parti?

I både folketinget i Danmark och stortinget i Norge finns stora invandringskritiska partier. I Finland kan hela riksdagen betecknas som invandringskritisk. Ändå har inget av dessa länder haft en så stor invandring per capita som Sverige haft.

Hur kan detta komma sig?

Hur har det svenska folket blivit så kuvat?

Se där ett uppslag för kommande samhällsprogram i TV!

Som utgångspunkt kunde man ta dessa bildsekvenser från Landskrona i Faktum.

ELLER TÄNK OM Faktum beslöt att rikta sina mikrofoner/kanoner mot anarkofascisterna i AFA, nästa gång man råkar var med när de går till attack mot folkvalda politiker.

Kritiska frågor - och följdfrågor! - att ställa saknas verkligen inte!

Inledningsvis kunde Faktum fråga vad de lägger in i begreppet "fascism".

 

 

Den 29 november 2006:

Faktum, SVT

Redan mediet i sig, televisionen, har ju en stor genomslagskraft. Används det som av "Faktum" blir det än större.

TV-programmet "Faktum" rör sig i ett gränsland mellan humor och samhällskritik. Det börjar med att s.a.s. göra sig till "du och kompis" med tittarna, för att liksom avväpna. När man sedan angriper utvald måltavla är det inte tal om att vederbörande ska få en chans att försvara sig. På så vis ges svängrum i angreppen.

Det nonchalanta och överlägsna greppet påminner om hur Expo skrev om BGF i den gratisbilaga som gick ut med Aftonbladet och Expressen i juni 1996. Där skulle Expo vederlägga skriften "Med facit i hand" och skrev exempelvis:

"BGF ...slår in vidöppna dörrar.

'Grov kriminalitet från icke-medborgare ska leda till omedelbar utvisning.'

Vilket ju redan är fallet."

I själva verket var så på intet sätt fallet - men det behövde läsarna aldrig få veta, eftersom BGF aldrig fick in något genmäle i AB/Expressen. Sanningen var (och är) att mindre än en femtedel av till fängelse dömda utlänningar i Sverige blir utvisade.

Åter till SVT:s "Faktum":

Det program som sändes i förra veckan, med två repriser, handlade om Sverigedemokraterna i Landskrona och ingick i medias operation "Skuldbelägg landskronaborna!"

Det avslutades med att programledaren summerade:

a) Landskrona har redan ett nollavtal för "flyktingmottagning"

b) antalet anmälda brott i Landskrona minskar kraftigt.

Alltså: där finns inget egentligt problem i staden - inte som har med invandring att göra.

• Det var ett misstag som 22% av landskronaborna begick, när de röstade på Sverigedemokraterna.

• SD är ett parti som överhuvudtaget inte behövs.

---

 

 

Den 27 november 2006:

På hal is?

Tog jag i för mycket, när jag i lördagens kommentar talade om "kärringstyre" inom svenskt polisväsende?

Klart är att:

a) kvinnor där har en påfallande dominans på chefsbefattningar inom polisen

b) påfallande många av dessa kvinnor visat sig påfallande skadliga.

Jag skriver inte "inkompetenta", då kompetens eller inte beror på hur uppdraget ska uppfattas. Är uppdraget att medverka till ytterligare samhällsupplösning, då har de snarast visat hög kompetens.

---

Med ett begrepp som "kärringstyre" antyds ju att det just beror på att de är kvinnor som de agerar så svenskfientligt. Det är verkligen inte alltid så, och det saknas inte exempel på bra kvinnor i ledande positioner!

Partiledarna för de invandringskritiska partierna i både Danmark och Norge är kvinnor. När s-regeringen i Danmark fram till 2001 hade en bra invandringsminister, så var detta en kvinna. Flera av våra bästa krafter bland invandringskritiker i Sverige är, eller har varit, kvinnor.

Ändå tror jag att det finns ett korn i det jag skrev, utöver vad som gäller just polischefer, just nu. Det är ingen tillfällighet att ett parti som Feministiskt Initiativ hamnat så galet i politiken.

Detta förhållande har vi också kunnat avläsa vid utdelandet av gratistidningen "Sverige i Centrum". Överhuvudtaget är det svårare att engagera kvinnor än män i den nationella motståndskamp som situationen nu kräver. Påfallande många av de män som är engagerade har en partner som visat sig direkt fientlig mot deras engagemang.

Mycket av den strömning som nu påskyndar marschen mot avgrunden har samband med attityder och hållningar, som är typiskt kvinnliga.

Det råder ingen brist på goda intentioner, man menar så väl. Men för de långsiktiga konsekvenserna blundar man, då dessa kan upplevas som obehagliga.

 

Den 25 november 2006:

Kärringstyre

Dominansen av kärringar i ledningen för det svenska polisväsendet är, som jag redan tidigare konstaterat, påfallande.

Nu ger sig ytterligare ett exempel påmint: Birgit Hansson, rektor för Polishögskolan.

Polisaspiranter ska inte behöva kunna tala och förstå svenska för att få påbörja utbildning till polis.

Ur DN den 23/11 -06:

"Ett 40-tal sökande till polisens grundutbildning som inte klarade svenskprovet får ändå gå vidare. 'Vi har ett krav att öka mångfalden', säger polishögskolans rektor Birgit Hansson, till DN."

"Genom tuffa fysiska och psykiska prov sållas de sökande ut. Men vad polisen inte informerar om är att den nya satsningen på mångfald gör att en stor grupp som inte klarat svenskproven ändå klarar sig vidare."

Det rör sig alltså, som rektor Hansson ser det, om en målkonflikt:

"Jag har väldigt svårt att se hur man ska kunna nå vår målsättning med större mångfald om vi inte vågade oss på att göra den här typen av försök."

I en situation då en stor andel av brottsligheten begås av unga män med utländsk bakgrund upplevs det som angeläget att det även finns poliser med utländsk bakgrund. Redan där är det tveksamt om man tänker rätt.

Det är alls inte säkert att t ex en stökig turk har lättare att acceptera ett ingripande från en polis som är kurd, en stökig serb har lättare att för en albansk polis, osv, än vad de skulle ha för en etnisk svensk polisman.

Dessutom: är det självklart att en ung man från "förorten" inte har kvar en del av sin lojalitet med kompisarna där? Mycket av värdetransportrånen var insiderjobb - det vore intressanst att få veta om hur de olika företagen klarat sig, om något samband kan spåras till företagens rekryteringspolitik!

Den situation som Sverige hamnat i bekräftar bara hur oerhört nödvändigt det är att snabbt få en radikal kursomläggning av invandringspolitiken.

 

 

Den 23 november 2006:

Starka krafter

Starka krafter är det, som drivit fram och försvarar den pågående utvecklingen - för skrotning av demokrati och nationalstat, identitet och rötter, stolthet och sammanhållning, välstånd och trygghet.

En "milstolpe" i det sammanhanget var nog när fransmannen Faurisson kom till Sverige för att ge sin syn på nazisternas övergrepp mot judarna under andra världskriget. Han stoppades av aggressiva demonstranter och fick aldrig tillfälle att hålla något föredrag. I massmedia ingen påtaglig reaktion.

Detta skedde vid en tidpunkt då jag själv tillhörde de politiskt korrekta, men jag reagerade på denna behandling av Faurisson. Det stred ju helt mot jag lärt mig om demokratiska spelregler:

• att alla ska få yttra sig,

• att meningsmotståndare ska mötas med argument,

• att medborgarna ska få tillgång till fakta och argument från olika sidor, för att sedan göra sin egen bedömning.

Här kastades så att säga spelbrädet över ända. Föregivande att man själv hade så helt rätt och andra så helt fel tog sig vissa personer rätten att vara åsiktsförmyndare över alla andra.

DETTA FÖRMYNDERI har sedan blivit normgivande. Det ligger där som en förutsättning för alla de övergrepp dagens svenska anarkofascister gör sig skyldiga till. Den metod som först användes mot s.k. förintelseförnekare har därefter utsträckts till att användas även mot invandringskritiker.

---

ETT ANDRA MOMENT är kopplandet. Guilt-by-association.

Kritik av den förda invandringspolitiken ska ge associationer till nazismen och mana fram bilden av köerna till gaskamrarna.

Inget utrymme har givits för sansad kritik och saklig dialog. Just vi som förbehållslöst tog avstånd från nazism, men hade invändningar mot det mångkulturella projektet, betraktades som de mest farliga.

Just genom att vi inte var extrema kunde ju många komma att tycka att vi hade rätt, och vilja ge oss sitt stöd. Det ville man inte riskera, att så skedde.

Drevet anfördes av Expo. Där fanns även ett nätverk av projekt för opinionsbearbetning, med pengar från Allmänna arvfonden. En formlig flod av böcker gavs ut, för att predika "den rätta läran".

En av dessa många böcker hade Statens Invandrarverk som utgivare. Antologin "Rasismens varp & trasor" från 1995. En verklig stridsskrift!

Åke Sander, fil doktor i praktisk filosofi, pläderade där för att man skulle "klistra termen 'rasism' på fienden".

Som fiende räknades envar som närde "idéer om gruppsärskiljande". Dvs ansåg att vi svenskar existerar som folk.

För denna världsbild engagerades även våra muséer, då Marita Ulvskog var kulturminister.

 

Den 20 november 2006:

Självkritik?

SVT:s Agenda hade den 19/11 ett inslag om Sverigedemokraterna. Först fick tittarna ta del av synpunker från en nyligen pensionerad industriarbetare, som i år lagt sin röst på SD. Sedan tog studion vid. Där fanns ingen företrädare för SD -men väl för (m) och (s), genom sina respektive partisekreterare.

Efter studioinslaget sammanfattade programledaren Hübinette för tittarna att de nu var "självkritiska". Hade de verkligen varit det?

Klädsamt är ju att säga sig vara "självkritisk". Det sade följaktligen också Marita Ulvskog (s) att hon och hennes parti hade anledning att vara efter SD:s framgångar.

Lyssnade man noga på vad hon faktiskt sade så omfattade ju denna "självkritik" inte mer än att (s) borde ha "talat mer" om de frågor som SD tog upp och som gjorde att så många hade valt SD.

Hon sade inte att (s) skulle debattera med SD. Snarare tvärtom: det var nämligen bekymmersamt om så skedde, eftersom det kunde ge SD "legitimitet".

Än mindre var det fråga om att ändra något i den förda politiken. Det var absolut inte tal om - från vare sig (s) eller (m) - att förespråka minskad invandring eller bättre gränskontroll. Nej, det hela gällde integration: hur få fler invandrare i arbete, hur ge dem bättre språkkunskaper. Mer resurser borde nog satsas där, antydde Ulvskog.

DET ÄR INGEN TVEKAN om att i takt med att Sverigedemokraterna växer kommer etablissemanget att successivt satsa mer på att politiskt desarmera SD. Faran för att detta ska komma att lyckas är tyvärr påtaglig!

En varningssignal är ju vad som nyligen hände i Oskarshamns kommunfullmäktige, där SD-ledamöterna röstade för den aktuella s.k. flyktingmottagningen (det rör sig inte om flyktingar).

En inte mindre allvarlig varningssignal är det faktum att partiledningen stoppat undan det manifest med konkreta åtgärder kring invandringen som antogs på SD:s riksårsmöte 2005.

Må vara att Sverigedemokraterna inte principiellt motsätter sig invandring, kriteriet ska vara den invandring som Sverige klarar utan allvarliga integrationsproblem.

Detta blir avhängigt att först två faktorer:

1. Mängden nyanlända under en given period.

2. Graden av kulturella skillnader.

Från Afrika eller muslimska områden i Asien klarar vi överhuvudtaget ingen invandring -inte av tillnärmelsevis det format som hittills varit.

Invandring av medborgare från västerländska demokratier erbjuder däremot inga problem - det visar tillgänglig statistik.

Utöver detta spelar två andra faktorer roll:

3. Vilka attityder och ambitioner som de nyanlända själva har med sig.

4. Hur det svenska samhällets företrädare agerar.

Med den attityd som manifesterades av vår statsminister i Ronna under veckan som gick blir ju problemen väsentligt större än vad de annars skulle ha varit. Det talar för att nu dra i nödbromsen!

Och då behövs ett invandringskritiskt parti.