Asheville ligger i västra delen av Nord-Carolina, är huvudort i området.
Ashevile ligger invid Appalacherna. Staden är således litet backig, kan bitvis påminna om San Fransisco.
I utkanten av Asheville finns en flygplats, med direktflyg till New York.
 |
 |
Under tiden vi var där, i början av oktober 2007, skrev lokaltidningarna om kriminella gängbildningar i staden. Redan ett år tidigare hade detta varit "på tapeten", men polischefen hade tonat ned det hela.
Nu var detta inte längre möjligt, efter att en ung pojke mördats. Ambulans hade haft svårt att ta sig fram till hans undsättning, pga hotbilden, varför det dröjde länge innan den skadade kom till sjukhus.
Det skulle finnas inte mindre sju olika gäng i Asheville, uppenbarligen med etniska förtecken. Allvaret i situationen framgick av tidningsartikeln: en man hade försökt organisera andra invånare mot denna gängutveckling, men han hade utsatts för sådana hotelser, att han slutat med detta.
Tidigare hade denna typ av ungdomsproblem funnits i städer som Charlotte, Winston-Salem och Raleigh, längre österut. Nu hade de kommit även till Asheville.
Det var i den mindre orten Brevard, några mil mot sydväst, som våra släktingar hade skaffat sig sitt hus. Tur för oss, eftersom det låg mycket nära en fantastiskt vacker natur - bergsområden med olika vattenfall.
Bekant är ju att USA är ett bilsamhälle. Särskilt tydligt blev detta i lilla Brevard. Där fanns inte en enda busslinje, ingensomhelst kollektivtrafik. Inte heller fanns där några cykelbanor, det vore farligt att försöka ta sig fram på cykel. Några gångtrafikanter syntes heller inte till. Det var bara bilen som gällde!
Till Brevard hade flyttat många amerikaner som nyligen pensionerats. Jill och Glenn var ett exempel på detta. Så här såg deras hus ut:
En symbol för Brevard har kommit att bli den vita ekorren - mig veterligen inte ett djur som finns någonannanstans än där. På gården såg vi hela tiden ett antal sådana ekorrar.
Vårt besök gav tillfälle att träffa Dorothy igen, efter 40 år. Tillsammans tittar vi här fotografier från den tiden och tidigare.
Jan Milld