Politiskt system
Yttrandefrihet är ju ett signum för USA.
Man behöver bara gå in i en bokhandel för att förnimma en kontrast i förhållande till det svenska samhället. Där finns mängder av böcker i samhällsfrågor, mycket starkt kritiska till statsledningen och den förda politiken. I Sverige är ju sådant sällsynt eller obefintligt, i varje fall om vi talar om invandringen.
En förklaring till detta kan ligga i den amerikanska konstitutionen och i en etablerad tradition av yttrandefrihet. Det kan möjligen underlättas av att engelskan är ett så mycket större språkområde.
Samtidigt framstår yttrandefriheten som "ofarlig" för makthavarna. Det är ju ändå bara en liten minoritet av amerikanerna som intresserar sig för politik och söker upp kritisk litteratur.
Många amerikaner känner ändå behovet av ett tredje parti, vid sidan av de två etablerade: Demokraterna och Republikanerna. Precis som Socialdemokraterna och Moderaterna i Sverige tenderar att konvergera mot en slags mittpunkt har detta skett med de två USA-partierna. Detta ger då inte väljarna mycket av valmöjlighet. Hur man än röstar så blir resultatet detsamma - så känner tydligen många amerikaner.
Men detta behov av ett tredje parti har funnits länge, och under historiens gång har ett antal försök gjorts att skapa ett sådant parti. Genomslaget har dock uteblivit.
Jag tycker mig kunna se en uppenbar förklaring till detta: för ett parti räcker det inte med att ha kandidater och ett bra budskap. Man måste också kunna nå ut till väljarna i det existerande mediasamhället. För att lyckas med detta behövs pengar.
Det gör att man blir beroende av de krafter som kan mobilisera det nödvändiga antalet miljoner dollar.
Inför det förestående presidentvalet hösten 2008 står ändå klart att Republikanerna befinner sig i en allvarlig kris. Hillary Clinton förväntas bli utsedd till Demokraternas kandidat och efter president Bushs myckna krigande är det svårt att föreställa sig någon republikansk kandidat med förutsättningar att vinna det förestående valet. Å andra sidan är Hillary Clinton kontroversiell som få andra amerikanska politiker - hela 48% kan, enligt en opinionsmätning, under inga omständigheter tänka sig att rösta på henne.
Till detta kommer att republikanerna är splittrade och skulle få svårt att helhjärtat sluta upp bakom en gemensam kandidat.
Redan George Bush anses av många ha svikit en del grundläggande republikanska principer.
Skulle till detta inträffa att man utser New Yorks tidigare borgmästare - den liberale Rudy Giuliani - till partiets presidentkandidat, då skulle många partimedlemmar verkligen komma att känna sig politiskt hemlösa.
Den amerikanska opinionen är splittrad inte bara beträffande Irakkriget och WTC-attentatet, utan även beträffande invandringen. På planet hem hamnade jag bredvid en amerikan med italiensk arbetarklassbakgrund. Han var republikan och såg på den nu pågående invandringen till USA med samma ögon som jag. När det gäller Irakkriget, däremot, var han en reservationslös anhängare av detta.
Det förefaller att finnas ett samband mellan åsikter om Irakkriget och åsikter om massinvandringen: de som är för kriget tenderar att vara mot massinvandringen, de som är för massinvandringen är mot kriget. Gör man en fyrfältstabell enligt nedan, så hamnar amerikanerna huvudsakligen i antingen ruta 2 eller ruta 3.
Få hamnar i ruta 4, som jag själv alltså skulle göra.
Jan Milld
|
|
