Måndagen började med ett torgmöte i Umeå kl.9.30-11.00. Det blev ett lugnt och bra möte. I bakgrunden stod några meningsmotståndare med en banderoll om rasismen, men inga ansatser till störningar förekom. Det gjordes också inlägg från en åhörare, en kommunfullmäktigeledamot från RPS - Rättvise-Partiet Socialisterna. Denne gjorde gällande att vi sverigedemokrater skulle ha en "dubbel agenda" och menade något annat än vad vi sade. Han hävdade också att vi skulle ha många brottsbelastade i våra led, nämnde särskilt en misshandel av en somalier i Trollhättan för ett 10-tal år sedan.
Ett sådant påstående kan ju vara svårt att bemöta direkt, om man aldrig hört talas om en sådan händelse. Fakta i målet var annars att förövaren sagt sig sympatisera med sverigedemokraterna, men det var lögn att han skulle ha varit partimedlem. Jag pekade på det faktum att i den nuvarande partistyrelse för SD inte finns någon brottsbelastad person, däremot finns där ledamöter som tidigare varit aktiva i de flesta av de sju riksdagspartierna: Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Moderaterna.
I Danmark stöder nu 80% av folketingets ledamöter regeringens omläggning av flykting- och invandringspolitiken. Danska (s) har således svängt, och stöder en restriktiv linje. I Norge börjar man också tänka om. Fremskrittspartiet är ett av de två största partierna och exempelvis ledaren för norska Kristdemokraterna har uttalat att partiet varit naivt i förhållande till invandringen. Sverige har hela tiden, även per capita, haft en dubbel så stor invandring som något av våra grannländer. Ändå har inget invandringskritiskt parti ännu kommit in i den svenska riksdagen. Hur kan detta förklaras?
Den främsta förklaringen ligger i mediablockaden och svartmålningen av varje parti som kan utgöra ett alternativ till de sju i riksdagen. Våra motståndare kan inte peka på någon person eller organisation, i något land, vid någon tidpunkt, som varit kritiska till invandringen och som av dem kan få godkänt som demokrater.
Själva innebörden av ordet "demokrat", enligt de politiskt korrektas nyspråk, är en person som i de viktigaste samhällsfrågorna ansluter sig till uppifrån påbjudna åsikter.
Media var på plats: dels journalister från lokaltidningarna Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad, dels TV4:s lokala nyheter för Västerbotten. Det senare resulterade i ett inslag som toppnyhet i sena sändningen 21.55, där jag intervjuades. Detta inramades av nyheten om en undersökning som visade på att hälften av svenskarna vill minska invandringen, och att detta kan ge draghjälp åt "högerextrema partier".
 |
|
 |
 |
 |
 |
På eftermiddagen, kl.17.00 påbörjades SD:s torgmöte i Skellefteå - utannonserat i förväg genom en annons i lokaltidningen Norra Västerbotten. Också detta möte blev lugnt. En journalist från "Norran" närvarade.
Torgmötestiden före SD-mötet disponerades av Miljöpartiet, vars unge talare hade några märken på tröjan, ett av dem var en grön femuddig stjärna, vilket är esperantos symbol. Vid upptäckten av detta följde ett samtal mellan mig och miljöpartisten - på esperanto. Detta satte myror i huvudet på den unge mannen, det stämde ju rakt inte med hans bild av sverigedemokrater. Vi två enades om att Sverigedemokraterna förmodligen är det enda parti i Sverige, vars partisekreterare talar esperanto.
I sitt tal spann jag vidare på detta tema och konstaterade att SD:s linje är att varje folk har rätten till ett eget land och detta inte står i motsättning till att vara intresserad av andra länder och folk. Jag påpekade att den bild som givits av Sverigedemokraterna är en nidbild.
För att poängtera detta hade vi med oss ett kassettband, med ett inslag från SD-radion den 5 juni, en intervju med Gudrun Schyman, där det tydligt framgick att hon nu bytt sida och blivit invandringskritiker! Intervjun var fejk, i själva verket har Schyman aldrig ställt upp i någon SD-intervju. Poängen med det hela var denna: det går att manipulera, om man s.a.s. klipper och klistrar. Exakt samma metod använder rikstelevisionen, när den gör föregivna dokumentärfilmer om Sverigedemokraterna!
Skillnaden var att SD-radion klart angav efter intervjun, att den var hopklippt. Något motsvarande gör inte TV, man låter tittarna tro att det rör sig om en sanningsenlig framställning, varpå SD vägras genmäle. Med sådana metoder kan vilket som helst parti framställas som skumt.
Jan Milld
