Torsdagen fortsatte med ett försök till möte i Jokkmokk kl.16.00-17.30. Försöket misslyckades, får man säga. Detta beroende på flera faktorer:
1. Högtaleriet var dåligt. Det vi medförde hade gått sönder och i Jokkmokk gick inte att få tag i någon ersättningsutrustning.
2. Platsen för mötet var möjligen bra ur säkerhetssynpunkt, men helt omöjlig ur mötessynpunkt. Vi skulle stå på en trottoar, bakom en Domusbutik. Mellan oss och eventuella åhörare gick alltså biltrafik, därtill en tät sådan.
Polisen var dock denna gång inställd på att hålla efter den ambulerande grupp av oljudsskapande tonåringar som följde oss från stad till stad i Norrbotten. Man klargjorde i förväg att mötessabotage var att göra sig skyldig till brott. Senare grep man även några av dem som störde mötet.
Anförda av en äldre kvinna, som kunde vara en lokalpolitiker, skapade de ändå en ljudridå med hjälp av sina röstresurser. En skylt hölls framför passerande bilar, med en maning att "tuta mot rasismen" - en maning som många åtlydde. Det hela var framgångsrikt, vi kunde under dessa förutsättningar inte genomföra något meningsfullt möte i Jokkmokk.
Jag gjorde, som vid flera tidigare möten, liknelsen med meteorologen. Om någon av de närvarande vore meteorolog, och inför en semestersäsång stod inför uppgiften att i TV förmedla en långtidsprognos om vädret. Om han/hon som meteorlog visste att vädret skulle bli dåligt, mest regn och kyla - ett besked som skulle göra massor av människor ledsna. Skulle han/hon då ändå säga sanningen? Självklart förväntar vi oss att meteorologer ska förmedla en så riktig prognos som möjligt, även då vädret ska bli dåligt.
På samma sätt måste det vara inom politiken. Vare sig det rör sig om yrkespolitiker eller bara engagerade medborgare, som försöker ta sitt medborgaransvar, så måste de sträva efter att ddels själva skaffa sig en så riktig bild som möjligt av verkligheten, dels försöka förmedla denna. Finns det problem så måste det vara tillåtet att peka på dessa, ja det måste vara vår plikt att göra det.
Klart är att de unga antidemokraterna lyckades i Jokkmokk få igång en del tutande, som hjälpte dem att få fram oljud. Mindre klart är om de tutande visste vad de egentligen tutade "mot".
Behovet av en saklig diskussion om de allvarliga problem som finns i det svenska samhället , i form av ökad otrygghet, kvarstår.
Jan Milld
 |
 |
 |
 |