Svar på ledare i Expressen den 29 maj 2004:

Ledaren i Expressen den 29 maj tillägnades Sverigedemokraterna och dess postutskick inför EU-valet den 13 juni. Rubriken löd: "AVSÄNDARE ÖKÄND".

Hur gick detta till? Hur blev vårt parti "ökänt"?

Jag kan berätta att SD-radio, vårt närradioprogram, nyligen haft en intervju med Mona Sahlin. Nästa lördag, den 5 juni, kommer vi att ha en intervju med Gudrun Schyman. Dessa programinslag har framställts efter samma metod som STV och TV4 använder, när de tillverkar "dokumentärer" om Sverigedemokraterna. Dvs vi har klippt och klistrat. Skillnaden är att vi inte gör anspråk på att ha gjort några verkliga intervjuer med dessa politiker, vi klargör också detta för lyssnarna. TV:s "dokumentärer" om SD gör anspråk att vara sakliga och sanna framställningar, trots att man där klippt in sekvenser som inte alls gäller SD.

Inte heller ges några företrädare för Sverigedemokraterna möjligheter till genmäle, för att korrigera den missvisande framställningen. Det säger sig självt, att med sådana metoder kan vilken organisation som helst bli "ökänd".

I fallet med Sverigedemokraterna är det alltså massmedia som gjort partiet "ökänt". Finge vi själva komma till tals på de villkor som är normala för andra partier skulle allmänheten få en helt annan bild.

Bara ett exempel: hur många svenskar känner till att det i SD:s partistyrelse finns olika personer som tidigare varit aktiva i Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Centern och Moderaterna? Det är ett faktum som säger något. För varför har dessa personer valt att gå med i Sverigedemokraterna? Anledningen är självklar: det finns djupgående problem i det svenska samhället, viktiga områden som inget av de sju riksdagspartierna tar sig an. Jag talar här främst om invandringspolitiken och kriminalpolitiken.

Expressen gör gällande att vi sverigedemokrater har "rasistiska" åsikter, även om inga sådana framförs i det material som skickas till hushållen inför EU-valet. Har Expressen på denna punkt rätt eller fel? Det beror helt på vad man lägger in i begreppet "rasism".

Menar man att det är "rasism" redan att vilja minska invandringen till en nivå som närmar sig genomsnittet för EU-länder, då är vi tveklöst "rasister" - för detta är ju vad vi anser. Jag menar dock att detta är att ge begreppet en orimligt vid innebörd. Den rimliga innebörden av ordet "rasism" är negativ särbehandling av individer pga deras rastillhörighet. I den bemärkelsen är vi antirasister.

Detta är dock ett annat ord, som fått en annan innebörd än den egentliga (en person som är mot rasism). När media skriver om "antirasister" så handlar det vanligen om våldsbenägna och svartklädda, ofta maskerade, huliganer.

I den bemärkelsen befinner sig Sverigedemokraterna så långt man gärna kan komma från att vara "antirasister": vi tar helt avstånd från våld, liksom mot varje försök att sabotera andra partiers evenemang. Det finns inte ett enda exempel på SD:are försökt hindra andra att hålla torgmöten. Exempel på det omvända, att SD-möten saboterats, finns det däremot otaliga exempel på.

Vår paroll är: "Yttrandefrihet finns inte, om den inte finns för meningsmotståndare!".

Till detta kan fogas att det inte bara är ett intresse för Sverigedemokraterna eller något annat enskilt parti att kunna nå ut med sitt budskap. Än mer är det ett intresse hos allmänheten, att kunna få ta del av olika fakta och argument. Först då får man en chans att verkligen bilda sig en egen uppfattning.