Kostnader

De är svårt att få en samlad bild av samhällets kostnader för vargen. Grovt kan det delas in i tre områden: 1. Kostnader via skatter eller viltvårdfonden, dvs för skattebetalare och jägare 2. Kostnader för enskilda individer 3. Icke-mätbara kostnader. 1. Kostnader via skatter eller viltvårdfonden, dvs för skattebetalare och jägare Denna text begränsar sig till det första området. Där ryms kostnder för: a) förebyggande åtgärder, som viltstängsel mm b) ersättningar för skador på tamdjur c) forskning och adminitration kring vargstammen: inventering och märkning, spårning och registrering. d) propaganda för att skapa acceptans för den förda politiken. Hur svårt det kan vara att få grepp om kostnaderna ger följande presentation på webbsidan för Grimsö forskningsstation: "Grimsö finansieras genom statsanslag, forskningsanslag, konsultuppdrag samt bidrag från stiftelser och fonder." Enligt regeringens förslag till statsbudget 2009 framgår att 111 miljoner anslås för täckande av viltskador. Detta innefattar alltså även skador, förorsakade av anda djur än varg. Det mesta avser skador på rennäringen. Enligt en sammanställningen av Riksdagens utredningstjänst, återgiven på Infocentrums webbsida, uppgick kostnaderna för ersättningar för skador på tamdjur till 5 miljoner kr. Enligt utredningen SOU 2007:89, "Rovdjuren och deras förvaltning", avsattes 16,2 miljoner kronor år 2006 til forskning kring de stora rovdjuren i Sverige. Cirka hälften av medlen till detta kommer från Viltvårdfonden, finansierad genom de avgifter för jaktkort som jägarna får betala. Ur Viltvårdsfonden fördelade regeringen år 2008 totalt 86 miljoner kr. Det mesta deta gick till jägarnas organsiationer, vilka i sin tur hade olika uppdrag, delvis relaterade till vargfrågan. "Vargforskningens budget"  preciseras i samma utredning till 3,6 miljoner kr. Uppenbarligen innefattar detta inte inventeringarna av varg. Enligt Riksdagens utredningstjänst kostade bara rovdjursinventeringar år 2005 så mycket som 23 miljoner kr. Kostnaderna för rovdjursforskning och forskningsstationer uppgift till 41 miljoner kr. Kostnader för att förebygga jaktbrott uppgick till 1 miljon kr. Kostnader för "andra viltskadeersättningar" och förebyggande åtgärder angavs till 31 miljoner kr. I vårpropositionen 2006 fanns även upptaget ett belopp till Viltskadecenter, "utveckling av förebyggande åtgärder": 5 miljoner kr. I samma vårproposition fanns dessutom ett belopp för "information och kunskapsuppbyggnad, rovdjur", på 10 miljoner kronor. Sammantaget kan vi då hamna på ett belopp för rovdjurens kostnader på cirka 200 miljoner kronor. Hur mycket som därav kan hänföras till vargen kan bara bli en gissning. Antag att det är hälften. Det skulle betyda cirka 100 miljoner kronor. Å andra sidan innefattar siffrorna knappast lönekostnader för alla anställda på departement, Naturvårdverket och länsstyrelser, vars arbetstid helt eller delvis upptas av vargen. Kanske hamnar vi då på närmare 200 miljoner i kostnader för vargen? 2. Kostnader för enskilda individer Till detta kommer olika kostnader som drabbar enskilda: a) direkta utgifter Skador på tamdur ersätts inte om man inte kan bevisa att de orsakats av varg. b) uteblivna intäkter Boskap kan stressas av vargens närvaro, så att de ger sämre avkastning. Mer färre älgar i ett jaktområde kan färre älgar fälls under jakten. c) tid och arbete Stängsel måste sätas upp och underhållas av boskapsägrna själva. Ersättning för dödade jakthundar täcker inte den tid som lagts ned på att träna hunden. Det kan ta tid att samla ihopboskap som skingrts vid vargangrepp. d) prisfall på egendom Fastighetspriserna sjunker i vargtäta områden och hus kan bli svårsålda. 3. Icke-mätbara kostnader Hit hör: • lidande för människor och djur (inklusive vargen, men behandlingen vid märkning). • försämrad livskvalitet, då man inte kan vara i naturen som förr. • förstärkning av glesbygdseffekter.