År 2010, krönika 7

 

Framtiden är här!

Det är betydligt värre i Landskrona än vad jag tidigare känt till. Efter nedläggning av varvsindustrier och försvunna arbetstillfällen blev bostäder lediga och där hamnade inte minst kosovoalbaner och andra kulturellt fjärrinvandrade.

Häromdagen fick jag ett brev från en bloggläsare i Landskrona, ett brev som vittnar om hur vardagen kan gestalta sig för svenskar i ett område där fjärrinvandrade har tagit över. En föraning om en framtid som kan vänta alltfler orter i Sverige:

"Det är ett känsligt läge dessa dagar. Poliser, som normalt är frispråkiga och öppna, säger klart ut att de fått munkavle och inte får säga ett knyst. ... läsarkommentarerna i Landskronaposten blev raderade till 80%. De ansågs inte 'hålla måttet'."

"...folk emellan, i den privata diskussionen så kokar det och känslorna är ärligt talat hatiska mot gärningsmannen och hans familj som skyddat honom. ... samtidigt är kommentarerna hyfsat balanserade och menar att inte ALLA i dessa 'mångkulturella folkgrupper 'skall drabbas av föraktet. Undantag finns så klart och en och annan skräder inte orden. Med all rätt.

En viktig grej i sammanhanget är att exakt detta beteende som skedde på parkeringen, att en eller flera invandrare ‘blockerar’ en gata, en parkeringsplats, en utfart, en passage eller dylikt är mycket vanligt i Landskrona. Det är definitivt ingen enskild händelse, utan den ingår i ett mönster som upprepas dagligen. Man använder bilen eller flera bilar för att skaffa 'respekt' och förnedra folk som skall tvingas betala en 'avgift' vid vägspärren.

För något år sen så blockerade två bilar (med invandrarungdomar) Timmermansgatan så en cyklande dam tvingades vända, eftersom hon vägrade betala 'avgiften' på 100:-.Det blev en notis i NST/Landskronaposten. Då uppfattades det kanske av en del bara som ett dåligt skämt.

Ibland bara sitter man i varsin bil och kopplar av med en stunds dösnack genom bilrutorna. MITT I GATAN! Det kan bildas köer som är ett helt kvarter långa och irritationen stiger. De flesta vågar inte ens tuta för de vet att reaktionerna kan bli förödande. Därför är de flesta nog inte förvånade över mordet."

Den mördade Ingers sista ord löd:

"Ni invandrare har noll respekt för regler och äldre.”

Det betyder naturligtvis inte att alla invandrare, ens i Landskrona, beter sig illa. Vad det betyder är att tillräckligt många har gjort det, för att Inger skulle göra sin association.

Oavsett namnet på gärningsmannen eller om han i slutänden blir fälld, så var det fråga om en invandringsrelaterad konflikt.

• Dödsmisshandeln skulle inte ha inträffat om inte pensionärsparet blivit provocerade.
• De skulle inte ha blivit så provocerade om det inte varit invandrare i bilen.
• De skulle inte haft så nära till denna reaktion om där inte fanns ett mönster som de kände igen.
• Den unge mannen skulle inte ha haft så nära till våld om han inte bar med sig en sjuk hederskultur.

Landskronadråpet har i ovanligt hög grad upprört människor i hela Sverige. Förklaringen till detta ligger bortom det enskilda fallet. Här finns ett mönster av egna erfarenheter som många kan relatera till.

Vem anade till att börja med inte att förövaren skulle visa sig ha utländsk bakgrund? Under de senaste två decennierna har vi i Sverige fått höra talas om alltmer udda och allt brutalare brott, vilka som regel varit relaterade till fjärrinvandringen.

Till detta kommer mer eller mindre irriterande incidenter i vardagen, i likhet med den i Landskrona om parkeringsplatsen. I trafiken är förare med arabisk bakgrund dokumenterat mer ofta problematiska än vad svenska förare är.

Ovanpå detta har vi denna hetslagstiftning, riktade mot svenskar. Inte bara ska vi lära oss att stiga undan i vardagen, för att inte bli nedslagna. Vi måste också vakta vår tunga så vi inte säger något ovänligt, då kan det leda till straffrättsliga påföljder.

För att inte tala om det permanenta kampanjande år efter år, för att "uppfostra" oss svenskar att inte vara sådana förfärliga rasister. En propaganda som vi själva måste betala - inte minst tvingas avlidna svenskar bidraga, genom Allmänna arvsfondens frikostighet.

 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT