År 2010, krönika 5

 

Demokrati och diktatur

"Demokrati" har i den politiska debatten blivit ett allmänt honnörsord, som gör att nästan alla gör anspråk på att själva vara demokrater - samtidigt som de ofta ifrågasätter det demokratiska sinnelaget hos sina meningsmotståndare.

Vilka objektiva kriterier kan då finnas, för att fastställa vem som I verkligheten är demokrat?

Förslagsvis följande:

1. Vem anser att folkviljan ska få genomslag i den förda politiken - vem anser det inte?

2. Vem anser att folket ska få tillgång till en allsidig information - vem anser det inte?

3. Vem belägger sina påståenden - vem gör det inte?

4. Vem använder tillmälen - vem undviker tillmälen?

5. Vem är beredd att ta intryck av nya fakta och argument - vem är det inte?

6. Vem är redo för en dialog och att möta sina meningsmotståndare i en offentlig debatt - vem är det inte?

7. Vem uppträder öppet - vem uppträder anonymt?

8. Vem kan reservationslöst ta avstånd från våld - vem kan det inte?

9. Vem bedömer handlingar efter samma mått, oavsett vem som begått dem - vem gör det inte?

10. Vem förespråkar yttrandefrihet även för sina motståndare - vem vill förbehålla yttrandefriheten bara för dem som tycker likt en själv?

Varje ståndpunkt måste kunna bli kritiskt granskad. En demokrat vill inte få rätt, om han/hon inte har rätt.

Vad innebär å andra sidan "diktatur"? De flesta förknippar nog begreppet med ett osminkat förtryck och öppet våld, kanske också materiell nöd och synbart elände.

Detta kan följa med diktatur, men dess kärna är något annat, nämligen kontroll. Kontroll uppifrån - frånvaro av medborgarinflytande.

Ett samhälle kan vara en diktatur även om där finns ett materiellt välstånd, även om det formellt finns vissa demokratiska fri- och rättigheter. I själva verket kan just detta göra diktaturen så mycket mer effektiv. Starkast är den diktatur där människor inte ens vet om hur det är, utan tror sig leva i en demokrati.

Den perfekta diktaturen är ett samhälle där människor inte bryr sig och inte lägger sig i, utan villigt låter andra bestämma. Då försöker de aldrig använda sig av mötes- och yttrandefrihet i någon viktig fråga, och behöver inte märka att dessa friheter i verkligheten saknas.

För varje diktatur krävs ett mått av samtycke, åtminstone passivt, från de kontrollerade. Propagandan är således central. Då som nu gäller att makthavarna företräder det goda och det rätta, då som nu utdefinieras och avhumaniseras oppositionella genom etiketterande. Samtidigt som medborgarna ska tro sig leva i ett bra samhälle måste de ändå vara medvetna om att det kan straffa sig att vara olydig.

Men medan de gamla diktaturerna från 30-talet byggde på strypt information bygger den moderna diktaturen snarare på ett överflöd av information, där det viktiga s.a.s. drunknar i floden. Detta går hand-i-hand med ett obegränsat utbud av underhållning och tidsfördriv, som avleder intresset från väsentligheter.

Här finns alltså kvar de båda klassiska momenten: piskan och moroten.
Till morotsmomentet hör att det finns en kader med särskilda privilegier, som har mycket att vinna på systemet och därför är lojala

Det fascistiska och kommunistiska diktaturen från 1930-talet brukar kallas "totalitära", till skillnad från diktaturer dessförinnan. Vad var skillnaden?

Diktatur i allmänhet kräver bara att medborgarna låter makthavarna styra, att de är passiva. De kan tänka och känna kritiskt och oppositionellt - så länge de inte låter detta ta sig några politiska uttryck är det OK.

I den totalitära diktaturen ställer makthavarna högre krav, där vill de styrande kontrollera även hur medborgarna känner och tänker. De kräver ett aktiv bifall.

Rättslösheten är också självklar. Det räcker långt att vara misstänkt, själva anklagelsen kan vara bevis nog.

Demokratins kärna är medborgarinflytande. Utan möjligheter att påverka - eller ens diskutera - problem i samhället kommer de naturligtvis att växa. Precis som erfarenheten nu visar.

 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT