År 2009, nr 30

 

Murar kan falla!

I september 1989 var jag i Berlin, att för den fackliga tidningen "Hjulet" intervjua personer inom kollektivtrafiken. Det var bara två månader före murens fall, men för dem jag mötte föreföll det helt orealistiskt att Berlin snart skulle återförenas.

Hos oss vill man gärna tro att det råder stora skillnader mellan den östtyska DDR-staten och Sverige. Viktiga skillnader finns, men likheterna är fler än vad många föreställer sig!

• Också DDR hade ett flerpartisystem. Det fanns sex olika partier representerade i Folkskammaren - samtidigt som skillnaderna mellan dessa partier var begränsade.

• Också i DDR fanns en grundläggande materiell välfärd och trygghet för alla.

• Också DDR var ett tekniskt utvecklat land, där det krävdes människor med intelligens och begåvning på olika funktioner för att hålla samhället igång.

Uppenbara var samtidigt bristerna i DDR-samhället. Framförallt rådde brist på frihet - frihet att uttrycka politiskt avvikande åsikter, frihet att resa till länder i väst. Skillnaderna i materiell standard jämfört med Västtyskland var stora, men det kunde man knappast tala öppet om i DDR.

Även här finns ju likheter med dagens Sverige. Det svenska samhället har nu djupgående ekonomiska och sociala problem till följd av den i praktiken okontrollerade invandring, särskilt från Afrika och Asien, som pågått sedan mitten av 1980-talet. Detta kan vi knappast tala öppet om i Sverige.

Det politiska förtrycket, med fängslande av dissidenter, var inte enda förklaringen till att DDR kunde bestå. En andra faktor var den relativa välfärden, högre än i något annat kommunistland. En tredje faktor var propagandan och indoktrineringen, som påverkade somliga. En fjärde faktor var att det fanns en nomenklatura i DDR-samhället, som hade mycket att vinna för egen del på systemet.

Förtrycket i DDR kom att symboliseras av muren. Die Mauer.

Men också i Sverige år 2009 har vi en mur, om än en abstrakt mur.

En mur av politisk korrekthet, likriktning och förljugenhet.

Detta blev ovanligt tydligt efter Jimmie Åkessons artikel i Aftonbladet. Vilket totalt enstämmigt fördömande följde inte från ett enhetligt etablissemang: samtliga partiledare, redaktörer, krönikörer och "experter" som kom till tals!

Och budskapet var minst av allt nyanserat: invandringskritik leder till Auschwitz.
Mot dessa pk-anlopp stod en flod av kommentarer på internet från vanliga medborgare.
Vad hindrar vår svenska pk-mur från att falla?

• Precis som i DDR finns en maktelit med egenintresse av den rådande ordningen.

• Precis som i DDR finns ett antal människor vilka svalt den verklighetsbild som den officiella propagandan serverar.

• Precis som i DDR håller makthavarna i Sverige fram en vision, ett eftersträvansvärt mål, av allmän godhet. DDR hade kommunismen, Sverige har det mångkulturella samhället. I båda fallen var/är kontrasten mellan vision och verklighet skarp.

Och förtryckarna ser sig själva som "antifascister", i Sverige såväl som i DDR.

Förtrycket är inte lika brutalt i Sverige som i DDR, men även i Sverige kan den person som åsiktsmässigt avviker drabbas av negativa konsekvenser - stoppad karriär eller direkt yrkesförbud. Ja, även fysiskt våld, vilket mången nationell kan vittna om.

Det visade sig att Berlinmuren till slut föll. Det är min övertygelse att förr eller senare kommer även den svenska pk-muren att falla.


 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT