År 2011, krönika 1

 

Att vara eller inte vara

Sverigedemokraterna har i riksdagen frågat statsministern om lagen "hets mot folkgrupp".

Reinfeldt vill behålla den lagen, av två skäl:

1. Det finns inte "vi och dom", och därför inga svenskar

2. Det finns vissa särskilt skyddsvärda grupper, nämligen icke-svenskar.

Här skulle man kunna tro att diskrimineringen avser bara synen på våld, där våld mot dem som finns (invandrare) bedöms strängare än våld mot dem som inte finns (svenskar).

Det är bara en del av sanningen. Kärnan i denna lag är att “hets” kan anses ha förekommit redan genom olämpliga ord, olämpliga faktauppgifter eller olämpliga åsikter, framförda av någon icke-existerande. Så att någon av de existerande kan känna sig kränkt.

Detta aktualiserades nyligen genom en kolumn av Ulf Nilson, där denna gjorde en distinktion mellan verkliga svenskar och medborgarskapssvenskar. Här mitt ordval, inte Nilsons - han talade om "pursvenskar".

Det räckte. Inte bara blev det allehanda anmälningar, för just "Hets mot folkgrupp". Det blev också en avhyvling genom Paul Ronge i tidningen Journalisten, med budskapet att det ska vara straffbart att hävda existensen av svenskar.

Mindre självklart för de politiskt korrekta är att fördöma grovt fysiskt våld. Självmordbombaren i Stockholms julrusch lyckades inte utlösa sin bomb som planerat, däremot utlöste han en ström av bagatelliserande, bortförklaringar och förståelse hos dem som fyller mediautrymmet.

I sitt meddelande skrev Taimour Abdulwahab "Till Sverige och svenska folket. ... nu ska era barn, döttrar och systrar dö".

Borde inte det kunna klassas som hets mot folkgrupp?

Nämen, nu glömde jag bort mig. Vi svenskar finns ju inte…

FÖR MIG ÄR DET UPPENBART att vi med Helena Benaouda, hennes svärson Munir Awad, dennes kompis "kubasvensken" Ghezali och ett antal andra muslimer fått in en massa trojanska hästar i vårt land. De har inte sin lojalitet med det svenska samhället.

Dessvärre är det inte bara vissa muslimer som intar en svenskfientlig hållning. Detsamma gäller en annan kategori, nämligen våra ledande politiker.

Som Wikileaksdokument nu avslöjat går regeringen Reinfeldt främmande makts ärenden, agerar som springpojke åt USA.

Samtidigt blir detta agerande konsekvent. Det ligger väl i linje med den hållning som vår statsminister så tydligt exponerat. Nationalism, demokrati och välfärd ser han som något hotfullt. Svenskt är barbari.

SD:s politik är, hävdar Reinfeldt, ogenomförbar: Sverige är så uppbundet av åtaganden i internationella konventioner.

I själva verket är det mer fråga om var Reinfeldt och hans kollegor har sin lojalitet. Vilken instans ser de som sin uppdragsgivare?

Det vet vi nu. Det är inte svenska folket. Det är Vita Huset i Washington

.

 

 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT