År 2002, vecka 5

 

Vem ska flyttas?

Mobbing har blivit en mycket vanlig företeelse i våra skolor, och fallen blir allt grövre. Det förekommer att även lärare hotas och kränks, förnedras och misshandlas. Det förekommer att elever inte bara misshandlas, utan att de dödas.

Media tiger nogsamt om den etniska tillhörigheten hos dessa mobbare och brottslingar, men de flesta svenskar har ändå förstått: det handlar om personer med utländsk bakgrund. 1)

Kanske är detta en del av förklaringen till att det suttit så långt inne att vidtaga märkbara åtgärder mot dem. Istället för att flytta på dem som mobbar och hotar har man flyttat på den som är offer i sammanhanget.

Genom inte minst ställningstagande från Jan Björklund och Folkpartiet ser det nu ut att bli mobbaren som man fortsättningsvis flyttar på, inte den som mobbar.

Detta borde ha varit en självklarhet från första början, men i politiskt korrekta Sverige måste även små framsteg noteras.


Detta leder över till mordet på Fadime.

Låt mig då först göra en definition på "hedersmord". Vid vanliga kvinnomord får mördaren inga applåder för sitt dåd, han stiger inte i aktning hos någon. I hedersfallen har mannen en omgivning som trycker på och kräver att han mördar.

Fadimemordet må ha "strukturella" orsaker, men det har inget att göra med svenska män. Dessa "strukturer" är importerade, de fanns inte i Sverige för 30 år sedan.

Det handlar då inte bara om antalet invandrare, man har också vårdat deras bevarande av sin egen kultur och icke-assimilering. 2)I dessa slutna strukturer har kunnat odlas en rasism och ett svenskförakt. Fadime mördades för att hon ville leva med en svensk man. 3)

Efter mordet har debatten varit livlig och det har sagts sådant som tidigare, i det snäva svenska debattklimatet, varit otänkbart. Fortfarande upprättshålls dock en tabugräns benhårt:

Man får inte tala om att utvisa dem som hotar och kränker, misshandlar och mördar. 4)

Istället ska offren ges skydd. Till detta har nu anslagits ytterligare två miljoner kronor.

För 8.000 personer i Sverige - däribland ett antal invandrarkvinnor - har särskilda skyddsåtgärder vidtagits, som larmpaket o.dyl. Många har bytt identitet och bor på hemlig adress, där de fått en fristad. Många har flyttat från sin tidigare bostadsort och sitt tidigare arbete, en del har till och med flyttat utomlands.

Varför utvisades inte Fadimes far, redan efter den första rättegången? Hade han - trots att han inte kunde svenska - fått svenskt medborgarskap? I så fall bekräftar detta bara vad Blågula frågor sagt, att svenska medborgarskap beviljas alltför lättvindigt.

Det finns nu ett stort antal kurder 5) i Sverige. Varför?

De flesta har kommit som anhöriginvandrade. Till stor del har man baxat varandra in, med hjälp av sådana giftermål som Fadime inte ville medverka till.

Från början kom en grupp som asylsökande, men förföljelsen har sedan visat sig inte vara så allvarlig, eftersom man utan bekymmer kunnat besöka sitt hemland på semestern.

Värre är den förföljelse som denna invandring skapar i Sverige.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


1) Dvs antingen själva födda utomlands eller med minst en förälder född utomlands. (Åter till texten)

2) I frontlinjen har här gått integrationsminister Mona Sahlin och Andreas Carlgren på "Integrationsverket". (Åter)

3) Mina associationer går till Jannis Konstantis, som inte ville tala med mig och Anders Sundholm, eftersom detta skulle "legitimera" oss. (Åter)

4) En ung debattredaktör från AB lät i en TV-soffa förstå att just där går gränsen för "rasism". Det är en "rasistisk" åsikt att vilja utvisa brottsliga utlänningar. Ordet "rasism" ges på så vis en ny innebörd - det betyder helt enkelt "olämplig tanke, otillåten åsikt". (Åter)

5) Enligt Kurdo Baksi så mycket som 82-000. (Åter)


 

 Jan Millds hemsida
Millds blogg
  MILLT SAGT