Nu går jag med i Sverigedemokraterna.

En del av mina läsare undrar kanske: varför? Hur kan jag gå med i ett sådant parti? Andra har tvärtom irriterat sig över att jag inte gått med långt tidigare. Låt mig alltså förklara:

---

Det perfekta partiet finns inte. Ska man alls gå med i ett parti får man välja det som bäst överensstämmer med ens egna åsikter. Här kan samtliga sju riksdagspartier till att börja med utmönstras, redan genom deras intolerans och vägran att prata med meningsmotståndare.

Av partierna utanför riksdagen ligger Sverigedemokraterna närmast till för mig. I själva verket uppfattar jag bara nyansskillnader mellan SD och Blågula Frågor.

Svartmålningen av Sverigedemokraterna i massmedia kan vi bortse från, försöket Blågula Frågor har visat hur det fungerar. Man kan monstrifiera vemsomhelst, utan att ha ett spår av substans. Den omtalade brottsbelastningen hos SD ligger i huvudsak flera år tillbaka i tiden och med samma sätt att mäta skulle även andra partier bli underkända.

Till skillnad från BGF har SD som ambition att organisera många människor. I detta ligger risken att få med en del frustrerade personer. Det ligger i sakens natur, när vi har ett samhällsklimat som gör många människor frustrerade. Detta ska dock inte lastas SD, utan dem som skapar denna frustration genom att köra över människor.

Vill man motverka frustrationen ska man arbeta för dialog. Det gör Sverigedemokraterna. Överhuvudtaget är SD ett parti som värnar demokratiska principer.

De farhågor jag har beträffande Sverigedemokraterna är främst bristande effektivitet och handlingskraft. Detta är dock snarare ett argument för att gå med än för att stå utanför. När jag nu går med är det således för att - efter förmåga - försöka bidraga till att stärka partiet.

---

Till den omvända invändningen, varför jag inte gått med tidigare, får jag erkänna att tveksamheten främst legat hos mig själv. Det har varit lätt att bara arbeta inom en liten organisation som BGF. Avståndet har varit kort från idé till handling. I ett parti blir det med nödvändighet trögare och mer tålamodsprövande.

Å andra sidan är tiden nu mer än mogen för ett normalt politiskt parti i Sverige, ett parti som vill värna vanliga svenskars intressen och som söker sitt mandat från folket.