Det var nog bara "ketchup" - så tyckte kommunpolitikern Staffan Holmberg (s), efter att flygbladsutdelande sverigedemokrater misshandlats med järnrör i en portgång i Haninge 1998.

När den invandringskritiske partiledaren Pim Fortuyn mördats i Nederländerna år 2002 och Anna-Lena Lodenius inkallats till TV-studion 1) för att avge sina expertomdömen är empatin inte mycket större. Problemet är, som hon ser det, att de sverigedemokrater som sagt sig vara hotade får vatten på sin kvarn.

Massmedia i allmänhet håller också fast vid sin politiskt korrekta linje. Även efter sin död beskylls Pim Fortuyn för att vara "högerextremist", "främlingsfientlig", mm.

I själva verket hade Fortuyn vänsterbakgrund och protesterade mot den här typen av tillmälen. Det faktum att han så snabbt kunde vinna sådant stöd är också en indikation på att han föga motsvarade det som motståndarna ville klistra på honom.

Är det inte slående, hur samkörda och disciplinerade massmedia är? Inte en enda gång kan de nämna namnet på ett invandringskritiskt parti utan att det åtföljs av ett epitet som signalerar avståndstagande. Likadant är det uppenbarligen i nästan varje land i Västeuropa.

Syftet med detta är alltså klart. Redaktörer och journalister anger inte "främlingsfientlig" för att informera om ett faktum, utan för att delge läsare och åhörare hur de bör förhålla sig. Stämplade personer och partier ska man tycka illa om.

Någon saklig innebörd har begreppet "främlingsfientlig" i de flesta fall inte. Att vilja minska eller stoppa fortsatt invandring betyder ju inte att man är mot utlänningar i sina respektive länder eller att man är emot utlänningar på besök som turister. Det betyder inte ens att man är emot personer som invandrat - de flesta invandringskritiker är inriktade på att göra bästa möjliga av den situation som föreligger.

I ena änden finns det människor som okritiskt acceptera en massinvandring.

I andra änden finns det människor som inte bara vill stoppa fortsatt invandring, utan som dessutom är allmänt negativa till invandrare.

Däremellan finns den stora gruppen av människor som, utan att vara mot invandare som personer, vill se en annan politik.

Funktionen av dessa epitet från media och etablerade politiker är att blockera en saklig diskussion. Symptomatiskt är hur en ledarsida skrev om Fortuyn att han "spelade på människors oro kring invandringen". Är det inte just detta, som vi ska ha partier och politiker till - att ta sig an de problem människor känner av?! Nej, kring invandringen får vi inte diskutera vare sig problem eller lösningar.

Följaktligen är man redan igång med anklagelser mot invandringskritiker för att "utnyttja" mordet på Pim Fortuyn. I andra fall när en politiker mördats brukar det heta att han/hon inte ska ha dött förgäves och man ska hedra vederbörande genom att arbeta vidare i hans eller hennes anda. Här ska vi helst reagera som om det vore ett självmord.

---

Etablissemangets etiketterande blockerar alltså en sakdiskussion.

Då blir det konsekvent av riksdagspartierna att vägra möta Sverigedemokraterna i en öppen debatt. 2) Konsekvent blir det också att inte släppa fram företrädare för invandringskritiska organisationer i media, inte ens i betalda annonser. Konsekvent blir det att vägra dem tillgång till möteslokaler eller försöka sabotera om de ändå kallar till möte.

På så vis kan man skapa en bild av anonyma figurer utan ansikten, av "mörka krafter" som behöver dras fram i ljuset.

Problemet är att denna avhumanisering kan leda till både misshandel och mord. Men det är kanske problem som kan hanteras, om massmedia bara fortsätter att visa upp en enad front...

---

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1) Mer pengar att sätta mat på bordet... (Åter till texten)

2) Lars Lejonborg (fp) var på väg att göra det, men ångrade sig efter mötet med Sten Andersson i TV. (Åter)