Ledare ur HJULET

Nr 1/88:

Kring pensionering finns åtminstone två problem.

Det ena är att pensionåldern är så hög. Många hinner känna sina krafter svika när de fortfarande har många år kvar till pension.

Det andra är omställningen. Från en tillvaro där arbetet fyllt ut ens tid, och där man dagligen träffat många människor - till en tillvaro med överskott på fritid, få hållpunkter och få kontakter.

För många utgör denna omställning en påfrestning.

Mycket beror på vilka vanor man skaffat sig under sin tid som förvärvsaktiv. För den som haft många intressen, så fritiden inte räckt till, blir pensioneringen något att se fram emot. Äntligen får man tid med allt som man tidigare inte hunnit - resa, studera språk, gå på teater osv!

För den som däremot haft en passiv fritid, utan hobby eller andra egna intressen, kan pensioneringen komma som en chock. Och pensionsdagen bli något att bäva inför.

Detta kan vara en förklaring till den oproportionerligt stora andel av de pensionerade som avlider inom de närmaste 10 åren efter sin pensionering. Samtidigt som en anmärkningsvärt stor andel hinner bli både 85 år och mer.

Grovt sett kan tre faktorer antas påverka livslängden:

1. Det biologiska åldrandet. Vilket ju är ofrånkomligt.

2. Miljöfaktorer. Hit kan räknas dels de påfrestningar man tidigare utsatts för som förvärvsaktiv, dels vilka möjligheter som erbjuds pensionärer att deltaga i samhällslivet och vilka attityder som möter äldre människor.

3. Personliga faktorer. Vilka vanor man skaffat sig, hur man själv förmår ta vara på sin fritid.

Större felxibilitet skulle behövas i pensioneringen. Mer valfrihet och en mjukare övergång från heltids förvärvsarbete till heltids pension.

Med andra ord:

sänk åldern för delpension, till 50 år!

gör de ekonomiska villkoren sådana, att den låga pensionsåldern i praktiken kan vara ett alternativ!