Ledare ur HJULET

Nr 7-8/91:

Facket har traditionellt förknippats med könekamp och plånboksfrågor, bevakning av att medlemmarna inte "halkar efter" i ekonomisk standard - i förhållande till prisutvecklingen, i förhållande till andra yrkesgrupper. Facket har hållt koll på reallöner och köpkraft, sett till att det "växande välståndet fördelas rättvist".

Nu krävs något mer. Fackligt arbete idag måste få en vidare innebörd. Det måste handla om att medverka till bättre livskvalitet för sina medlemmar!

I centrum hamnar då begreppet "hälsa".

Av stor betydelse för ohälsan är en viss materiell standard, liksom en grundläggande ekonomisk trygghet.

Detta kräver att man har ett arbete. En uppgift för facket blir därför att verka för full sysselsättning, för arbete åt alla.

Det kräver också att man har en lön som det går att leva på. I förhållande till priserna måste lönerna hålla en viss nivå.

Det måste också finns en trygghet i anställningen.

Andra faktorer är arbetsmiljön och omfattningen på arbetstiden.

Det får inte bli längre och tyngre än att man efter en arbetsdag har tid för fritidsintressen, och ork att utnyttja den tiden.

Arbetsmiljön handlar då inte bara om fysiska faktorer som avgaser och buller, drag och kyla, arbetsställningar och belastning. Kanske än mer handlar det om stress och monomani, om bristande möjligheter att påverka sin situation. Om psykiska påfrestningar.

Mot denna bakgrund blir fackets sociala roll viktig: som kanal för inflytande, som sammanhållande länk, som gemensamt forum. Facket har en viktig funktion också vad gäller fritidsverksamheter.

Vad som krävs är ett helhetsgrepp - studievärvning, värvning till motionsverksamhet, mm, bör ske samordnat och systematiskt. Självfallet kan ingen tvingas vara med mot sina vilja, men alla ska tillfrågas. Ingen får glömmas bort.

Allt behöver inte kosta pengar. Och fackets intressen behöver inte stå i motsättning till företagets. Större trivsel ger bättre hälsa. Det vinner alla på.