Ledare ur HJULET

Nr 6/90:

Förra ledaren pläderade för ett gemensamt avtal för alla bussförare i Sverige, oavsett organisering i Kommunal, SF eller Transport.

I själva verket borde vi gripa tillfället för att nu i grunden omarbeta våra avtal. I botten bör då finnas vissa principer:

Vi måste få en förenkling av avtalstexterna. Det är något fel när man måste vara expert för att kunna tolka vad avtalet innebär.

Det handlar då inte bara om språket, det handlar också om att minska antalet regler, undantag och specialfall.

En faktor som gör avtalen komplicerade är floran av olika tillägg. Men detta system kan ifrågasättas också av andra skäl.

Grundlönen i sig ska vara tillräcklig att leva på, man ska inte vara beroende av tillägg. Tilläggen bör i princip avskaffas.

I vissa fall kan en kompensation vara nödvändig, för att skapa balans i efterfrågan. Hade man t.ex. inga O-tillägg skulle det bli svårt att få folk till helgtjänstgöring.

Men detta tillägg är nu onödigt högt, i varje fall i Kommunals avtal.

Även där kompensation måste till, varför måste den utgå i pengar? Varför inte lika gärna låta den utgå i tid? Tid åter, tid på kortet, som man kan ta ut i ledighet vid lämpligt tillfälle.

Åtminstone måste denna möjlighet erbjudas var och en som så önskar!

Överhuvudtaget bör valfrihet vara en princip som genomsyrar det nya avtalet.

Till exempel bör det finnas möjlighet, för den som så vill, att arbeta 75% av full tid.

Till exempel bör det finnas möjlighet att lägga ut arbetstiden så det blir längre, men i gengäld färre, arbetsdagar.

Så långt som valfrihet kan erbjudas utan att detta försämrar för andra bör detta ske!