Ledare ur HJULET

Nr 4-5/86:

Det råder brist på arbetstillfällen i Sverige. Människor tvingas till arbetslöshet.

Samtidigt lider många som har arbete av alltför lång arbetstid. De tvingas arbeta mer än vad de egentligen orkar och hinner.

Detta är en orimlighet, ett slöseri med mänskliga resurser och en samhällsekonomisk ineffektivitet!

Vi borde bättre dela på de arbetstillfällen som finns, tillämpa en solidarisk arbetstidspolitik.

Den främsta invändningen mot detta är att en arbetstidsförkortning inte är genomförbar till bibehållen lön. De som nu har arbete skulle tjäna mindre, det klarar inte alla av: man har amorteringar mm att betala.

Men låt oss då - åtminstone tills vidare - lämna denna grupp därhän, med bibehållen arbetstid och lön. Låt oss istället se till den grupp av heltidare som önskar trappa ned sin arbetstid.

Vad som nu står till buds inom vårt område, kollektivtrafiken, är i huvudsak att arbeta som helg-extra. Det innebär ett arbetsåtagande på långt under 50% och ger ingen lön som går att leva på.

Heltid eller denna form av deltid, det är vad vi har att välja på. Något alternativ däremellan finns inte. Antingen - eller.

Varför inte inrätta ett arbetstidsalternativ som omfattar 2/3 eller 3/3 av normal arbetstid? Det skulle ge en valfrihet för dem som vill trappa ned men ändå kunna försörja sig!

Samtidigt skulle fler kunna få arbete.

I andra riktningen finns ju valfrihet. Vill man arbeta mer än full tid, då finns möjlighet till övertid. Det är t.o.m. så att övertidsarbete uppmuntras, genom den orimligt frikostiga ersättningen: mer än dubbla betalningen jämfört med ordinarie arbetstid!

Denna övertidsersättning skapar ett intresse för övertidsarbete som normalt inte skulle finnas.

Ett intresse som förvärrar arbetslösheten.