Ledare ur HJULET

Nr 3/92:

Har vi råd att arbeta?

Är arbetande människor en belastning, en kostnad, för samhället? Så kan det ibland låta.

Vi måste "spara", dra åt svångremmen och bli effektivare. Då kan det tyvärr inte bli arbete åt alla...

Sunt förnuft säger att här finns något som inte stämmer! Det är ju människors arbetsinsatser som skapar samhällets rikedomar!

Å andra sidan kan konstateras att den tekniska utvecklingen nu nått långt. Maskiner och datorer gör mycket av arbetet åt oss.

Behöver vi mer än en bostad, en cykel, en färg-TV och en tvättmaskin? Någon gång måste vi väl nå en punkt, där vi har det nödvändigaste.

När vi nått den punkten, varför då fortsätta att lönearbeta lika mycket som tidigare?

Men vad blir svaret, om man från facklig sida kräver kortare arbetstid? Svaret blir att "vi har inte råd", et är "inte realistiskt".

Paradoxalt, eller hur? Samhället har inte råd att låta alla arbeta. Samhället har heller inte råd att genomföra arbetstidsförkortningar.

Sunt förnuft säger att om vi låter fler dela på arbetstillfällena, då blir det utrymme att låta var och en få mer fritid.

Eler omvänt: om de som nu har heltidsarbete får minskad arbetstid, då kan fler arbetstillfällen skapas, och färre behöver gå arbetslösa.

Samhällsekonomiskt vore detta en klok åtgärd. Ett system där vissa tvingas arbeta mer än vad de orkar medan andra tvingas till arbetslöshet leder till stora kostnader, i form av socialbidrag, dålig folkhälsa, hög kriminalitet, osv.

Framförallt vore en sådan åtgärd motiverad av det enkla skälet att människor mår bäst, trivs mest, när de får arbeta lagom.