Ledare ur HJULET

Nr 1-2/92:

SL, som tidigare lidit av nästan kronisk personalbrist, har plötsligt fått ett kraftigt personalöverskott. Man behöver färre förare nu än tidigare. Övertaligheten är ett faktum.

Detta är ett rsultat av "slimningen". Genom hårda rationaliseringar tas nu ut mer körning på varje förare. SL Buss har, enligt skriften "SL 90 - fakta om förändringen", sedan våren 1989 minskat sin personal med drygt 700 personer.

Av intervjun med Christer Miding i detta nummer framgår att trafikområde Handen hitills kunnat banta personalstyrkan från 230 till 190. Med höstturlistan i år räknar man med att kunna minska behovet ytterligare, med 5 förare. Totalt handlar det alltså inom detta trafikområde om 45 man/kvinns, eller en nära 20-procentig minskning av personalbehovet.

Vid tidigare rationaliseringar inom trafiken, t ex när enmansdriften infördes, var det självklart att en del av rationaliseringsvinsten skulle tillfalla personalen.

Antag att man på det nämnda trafikområdet lät hälften av rationaliseringsvinsten tillfalla personalen. Detta skulle möjliggöra en minskning av arbetstiden med 10%.

Koppla ihop denna tanke med vad som i förra numret framfördes om arbetstidsförkortning genom "rullan trippel".

Det skulle betyda i snitt 3,5 arbetsdagar per vecka. Om tjänsterna förlängs till 9 timmar blir arbetsveckan 31,5 timmar.

Åter till delningen av rationaliseringsvinsten. Det faktiska arbetstidsuttaget per vecka varierar nu för olika områden inom SL. Men i en ytterförortsdepå som Handen kan den för femtedagslediga ha legat på drygt 35 timmar.

Minska den arbetsveckan med 10% - och vi får en arbetsvecka på 31,5 timmar.

Som en bieffekt av en sådan reform skulle vi kunna undgå att någon behöver få sparken på grund av övertalighet.