BOKRECENSION

 

 

"Tillväxttill döds", Stellan Tengroth

"Tillväxt till döds" är skriven av Stellan Tengroth. Den är utgiven år 2010, omfattar 150 sidor och är i pocketformat. Lättläst och prisvärd! Den finns på AdLibris, där den kostar bara 20 kr!

Ett tema i boken gäller vetekorn i schackrutor, som fördbubblas till antal i varje ruta. Långt innan man kommit till sista rutan handlar det om väsentligt mer vete än vad som finns i hela världen. Exponentiell tillväxt...

Tengroth ser i princip tre olika ekonomiska framtidsscenarior:

1. "Plan A"

Fortsättning på samma sätt och i samma takt som hittills. Som företrädare för denna kan stå Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv: "Jag ser ingen tidsgräns och jag tror till och med  att tillväxttakten kommer att öka".

2. "Plan B"

En strävan att krympa BNP: "hur kan vi dämpa den ekonomiska aktiviteten utan att bryta nacken av den?"

3. "Alterantiv C"

Om inget görs är det dömt att sluta med en krasch. Frågan är bara hur snart den kommer. Och hur brutal och total den blir.

"Detta scenario kan ingen sträva efter. Det är istället följden av ett misslyckande."

Utifrån en BP-publikation från 2009 förmedlar Tenroth uppgifter om kända reserver av fossila bränslen och hur länge dessa beräknas räcka, med oförändrad utvinningtakt:

Olja - 42 år

Naturgas - 61 år

Kol - 122 år.

"I dessa siffror har man inte tagit hänsyn till att nya fyndigheter kommer att upptäckas eller effekten av ett stigande pris. Å andra sidan har man inte heller räknat med en ökad konsumtion."

Fortsatt tillväxt skulle betyda ökad utvinningstakt...

Stellan Tengroth resonerar sedan kring människors pyskologiska försvarsmeknismer inför risker:

"Även om de flesta dammar är väldimensionerade och risken är liten finns ändå en viss oro hos dem som bor där. Det har utförts enkäter och föga förvånande visade det sig att ju längre från dammen man bodde desto mindre oroade man sig. Det som störde mönstret var de som bodde allra närmast dammen. De var inte alls oroliga. Och detta är precis det beteende som tillskrivits den stackars strutsen. Stick ner huvudet i sanden och låtsas inte om faran. Skall man stå ut med att bo inom synhåll från dammen är det nog klokt att förtränga risken."

Beter sig våra egna politiker, eller toppfigurer på internationell nivå, annolrunda? Knappast:

"För många av världens ledare är nog blotta tanken att vi år 2008 upplevde inte bara 'Peak Oil' utan kanske även 'Peak BNP' så hotfull att det är bäst att sticka huvudet djupt ner i sanden.

Att politiker och ekonomer talar om 'när konjunkturen vänder uppåt igen' och inte 'om det blir bättre tider igen' är ett uttryck för att de förtränger en obehaglig möjlighet.

Inse att de reagerar som vi människor sedan urminnes tider har lärt oss: om hotet är övermäktigt är det en överlevnadsstrategi att förtränga."

Problemet med förträngandet kan bli att man missar möjligheter till framförhållning, att samhällsplaneringen rullar på utifrån ett framstidssenario som inte är särskilt realistiskt.

"Även om vi fortfarande skulle ha en tidsfrist är det väl dumdristiskt att utgå ifrån det. Är det inte bättre att tro på att det är bråttom?

Visar det sig sedan att vi har mer tid på oss är det bara att hälsa den räddande ängeln välkommen."

Ordval kan på en gång avslöja hur vederbörande tänker (eller snarare ine tänker), det kan samtidigt medverka till att dölja verkligheten, skyla över målkonflikter.

"Att tala om 'hållbar tillväxt' är.... lika motsägelsefullt som att tala om ett 'svalkande bastubad'..."

"Regeringen släppte år 2008 en proposition med titeln 'Framtidens resor och transporter - infrastruktur för hållbar tillväxt'..."

"'Oljeproduktion' är ett annant konstigt ord. Det finns ingen fabrik som tillverkar olja utan det handlar om att pumpa upp något som sedan länge ligger lagrat i underjorden."

Avslutningsvis ställer Tengroth frågan om han är "optimist" eller "pessimist". Jag tycker att han där svarar bra:

"Svaret måste bli: både och. Och det är inte en fråga om vilket framtida scenario som är det troligaste utan et handlar om ett förhållningssätt.

Att inte ha en gnutta optimism är bara destruktivt. Det leder lätt till fatalism och en ovilja till förändring. Om jag på förhand tror att det är kört finns det ju ingen anledning att bry sig. Det är som att med vett och vilja köra rätt utför stupet.

Å anra sidan kan den oreflekterade optimismen gränsa till en naiv tro att allt löser sig, så som det har gjort så många gånger förut. Det kan leda till samma stup som för pressimisten."

"Att betrakta plan A med en ständig tillväxt som i längden omöjlig vill jag nte kalla pessimistiskt utan istället ett tecken på klarsyn. Att vara optimist till priset av att sticka huvudet i sanden och låtsas som om vi inte står inför stora och svåra problem känns inte försvarbart.

Däremot vill jag se mig som optimist i en tro på människans förnuft och kunskap. I tron på att våga se problemen och ställa de rätta frågorna. Och att det trots allt går att hitta en väg mot Plan B utan att vi kraschar i Alternativ C."

 

Jan Milld

mars 2012