Vilken
beredskap har Sverige på riks- och länsnivå för
att möta en allvarlig krissituation?
Vi
talar här inte om någon enstaka storm eller översvämning,
rekordkyla eller extrem nederbörd. Vi talar i första hand
om en riktigt djup ekonomisk depression, där
•
antingen människor inte längre har pengar att köpa
mat, eller
•
människor fortfarande har pengar, men kan inget få för
dem, då transporterna upphört att fungera och hyllorna
i matbutikerna gapar tomma.
Trots
en svällande byråkrati och åtskilliga myndigheter
för beredskap finns exempelvis inget system för ransoneringar
förberett. Inte heller finns beredskapslager uppbyggda!
Sådana
fanns direkt av efter krigsslutet 1945, men har nu skrotats tillsammans
med vårt militära försvar.
Vi
behöver en riksnivå som svarar för en övergripande
infrastruktur av
-
el-försörjning
-
transporter via vägar, järnvägar och vattenleder
-
telekommunikationer och radio-TV
-
planer för inhemsk åter-jordbrukisering.
Formellt
har Sverige en beredskap, med en särskild myndighet med detta
som sitt ansvarsområde. MSB - Myndigheten
för Samhällsskydd och Beredskap.
Kan
vi därmed känna oss trygga?
David
Jonstad ställer sig, i sin bok "Kollaps", kritisk:
"... efter att ha träffat analytiker
på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB,
och läst myndighetens rapporter blev jag ändå överraskat
orolig... för att den bristande beredskap verkar betraktas med
ett sådant tillbakalutat lugn.
Man
behöver bara gå tillbaka ett par decennier för att
finna ett helt annorlunda läge. Då levde fortfarande minnet
av andra världskriget kvar och Sverige hade en omfattande beredskap
för olika typer av störningar av samhällets funktioner.
Där fanns beredskapslager fyllda med livsmedel och andra lager
fyllda med diesel, gödsel och bekämpningsmedel till jordbruket.
Sverige hade kunnat vara självförsörjande på
mat i upp till tre år. Där fanns ett ransoneringssystem
redo att tas i bruk för att fördela bristande resurser på
ett rättvist sätt och därmed undvika social oro. Där
fanns också en omfattande folkbildning där 80.000 skolelever
varje år fick undervisning av Civilförsvarsförbundet
i grundläggande krisberedskap. Och så vidare.
Mycket
av detta är nu historia. Efter kalla krigets slut och EU-inträdet
i början av 1990-talet avvecklades civilförsvaret och med
det mycket av den tidigare beredskapen för större och mer
långvariga kriser. Sverige gick helhjärtat in i EU-samarbetet
och offrade därför sin livsmedelsberedskap för att
värna EU:s inre marknad och den fria rörligheten. Inget
fick störa marknaden, inget fick snedvrida konkurrensen."
"Saker
faller mellan stolarna. Livsmedelsverket har exempelvis ansvaret för
kortare livsmedelskriser, men vem ser till att befolkningen inte svälter
i kriser som sträcker sig längre i tid? Ingen vet. Det råkar
också ha blivit så att ingen myndighet har fått
på sitt bord att ansvara för Sverige självförsörjningsgrad..."
"Förmågan
hos samhället att motstå allvarliga störningar bedöms
i MSB:s utvärdering vara 'generellt sett bristfällig'."
"Samhällets beredskap bygger alltså på att allt
ska fortsätta fungera ungefär som det är tänkt
att fungera."
"Det
ransoneringssystem som tidigare funnits i Sverige är avvecklat
och något nytt har inte byggts upp."
