Säkerhetsstrategi

Min strategi för att minska riskerna med resan var:

1. Försöka se kubansk ut, i möjligaste mån smälta in i gatubilden.

Här hade jag ju vissa naturliga förutsättningar, eftersom jag inte är någon lintott. Jag valde kläder som jag föreställde mig kunde vara normala på Cuba. Inte hade någon kamera på magen, eller annat som i onödan signalerade turist.

(Efter ankomsten fick jag tag i en kubansk halmhatt, och på landsbygden kunde den nog vara ändamålsenligm men i Havanna visade den just att jag var en "tokig turist", för där fanns inga kubaner som bar sådana lantliga hattar.)

2. Inte se ut som att jag hade mycket pengar.

Mina skor råkade vara litet trasiga, jag bar ingen armbandsklocka, och undvek att skylta med stora sedlar. Jag hade pengar på olika håll, och tog offentligt upp bara så mycket pengar som behövdes vid varje tillfälle.

Den cykel jag sedan sökte fick gärna var enkel och begagnad.

Det där med trasiga skor kunde också bli litet konstigt. Påfallande med kubanerna är hur noga de är att bära kläder som är hela och rena, trots sin fattigdom!

3. Sprida riskerna, ha back-up.

Värdesakerna hade jag på olika håll, t ex i både midjebälte och passfack runt halsen. Dessutom kopior på både pass och hemresebiljett.

Grundidén var att efter ett eventuellt rån ändå kunna fortsätta resan. Litet pengar kan man ju tåla att bli av med, men inte att bli helt strandsatt.


  Startsidan, Jan Millds hemsida