Precis som att den där glimten i ögat hos folk aldrig var långt borta, fanns det överallt musik och rytmer på Cuba.

I staden uppträdde olika musikgrupper hela tiden på barer och kaféer, där fanns även gatumusiker. På landet kunde man höra musik på hög nivå från bostadshus och andra byggnader, då från radioapparater eller grammofoner/bandspelare.

Sak samma på marknaden i utkanten av Holguin.

I ett bostadshus i Havanna, där jag bodde några dagar före hemresan, hördes hela tid ett sorl av musik i trapphuset, från olika lägenheter.

Dessa cykel-taxis är en historia för sig. Lysen har de inte, men de har ofta en kraftig ljudutrustningen, som spelar både kubanska och rytmer och västerländsk popmusik.

På arbetsplatser närvarar rytmerna också på ett självklart sätt. En ung städerska står i en dörröppning ut mot gatan, munnen full av mat, vaggar med höfterna. På en bar serverar en äldre allvarlig herre, för att i nästa ögonblick spritta till efter musiken.