Vår plan var att i San José hyra en bil för en vecka. Något annat än en fyrhjulsdriven bil var inte att tänka på i november-december, direkt efter regntiden. En sådan skulle kosta minst 300 dollar per vecka, inklusive obligatorisk försäkring.

På Ometepe mötte vi flera unga svenskar som redan varit i Costa Rica, och fick värdefulla tips om platser, värda ett besök. Vi fick också klart för oss det kanske inte var så nödvändigt att hyra bil - vi skulle kunna ta oss dit vi ville komma med buss, även om det ibland blev nödvändigt att byta.

Bussar av olika slag blev därför vårt huvudsakliga färdmedel, kompletterade med taxi ibland och färjor vid två tillfällen.

De första två nätterna tillbringade vi i Managua.

Därefter for vi till ön Ometepe i Nicaragua. Dit tog vi oss med hjälp av buss till orten Rivas, taxi till färjeläget San Jorge och därefter en båtresa på en timme. På Ometepe kom vi att stanna tre nätter, på tre olika ställen.

Sedan tillbaka till Rivas och därifrån en taxi till gränsen. Där var det en kaosartad miljö, det blev mycket letande och frågande innan vi lyckades hitta rätt. Första anhalt i Costa Rica var staden Liberia, huvudstad i provinsen Guanacaste och nära halvön Nicoya. Där stannade vi två nätter.

Därifrån vidare till orten La Fortuna, halvvägs till San José. Denna ort ligger nära den ännu aktiva vulkanen Arenal, vid östra änden av sjön med samma namn. Här stannade vi bara en natt (det var mulet väder, så vi kunde aldrig se den glödande lavan vid vulkanens topp på kvällen).

Från La Fortuna tog vi en paketresa jeep-båt-jeep för 20 dollar, tillsammans med andra turister, för att komma till regnskogen i Monte Verde.

Efter tre nätter där fortsatte vi med direktbuss till San José, för en övernattning.

Vidare med buss till den karibiska kusten och orten Puerto Viejo längst i söder/väster, ett område med långa sandstränder. Vi stannade tre nätter och gjorde dels en utflykt med hyrcyklar, dels en intressant regnskogsvandring.

Åter till San José, för en natt.

Vidare med tidig buss till staden Quepos och nationalparken Manuel Antonio vid Stilla Havet, en paradislik miljö. Efter två nätter där siktade vi på att ta oss tillbaka till Liberia, via Nicoyahalvön.

Det blev buss till Puntarenas, därifrån färja och sedan buss till turistorten Montezuma vid sydspetsen.

Nu började det bli ont om tid och för att kunna ta oss därifrån någorlunda snabbt fick vi betala 25 dollar vardera för att komma med en minibuss, direkt till orten Nicoya. Därifrån kunde vi byta till en vanlig buss och åter nå Liberia.

Tidigt nästa morgon var vi vid bussterminalen, för att invänta första bussavgången mot "la frontera" - gränsen. Det blev istället taxi, efter att ha fått ett erbjudande om bra pris. På så vis nådde vi gränsen i god tid. Passagen skedde utan svårigheter, dock kostade det oss cirka 10 dollar vardera att åter komma in i Nicaragua. Ny buss från gränsen till Rivas, en annan buss och sedan ytterligare ett bussbyte och vi var framme i Granada, vid norra/östra delen av Nicaraguasjön. Där stannade vi de två sista nätterna före hemresan.

Det blev en tidig taxi (20 dollar) direkt från Granada till Managuas flygplats.