Erfarenheter och intryck:

I den stora Nicaraguasjön finns en hel del öar. Den största och mest intressanta är vulkanön Ometepe. Den har två vulkaner, den ännu aktiva Conception och den ej längre aktiva Maderas.

Vid en titt på kartan kan man förledas tro att ön är så liten att allt ligger inom gångavstånd, men så är ej fallet. Man får anlita olika busslinjer. De största orterna på ön är Altagracia och Moyogalpa. Färjan, vars överfart tog en timme, anlände till Moyogalpa. Därifrån fick vi tag i en buss till Santa Domingo på andra sidan. Där råkade det just vid vår ankomst vara en särskild festlighet, med orkester och firande hela natten.

Andra natten blev i Merida. Där blev det ett första tillfälle att bada, från en brygga utanför hotellet. Vi kunde också göra en lång vandring utmed stranden. Stötte på hus av helt olika slag, som vittnade om skarpa klasskillnader.

Olika boendestandard!

Tredje natten tillbringade vi i San José del Sur. Också här gjorde vi under dagen en längre vandring i terrängen. Vid middagen gjorde vi en märklig erfarenhet - min rätt anlände ungefär en halvtimme efter att Björn hunnit äta färdigt. Låg förklaringen i att hotellets restaurang saknade konkurrens eller i att turism var något nytt för dem?

I guideboken hade vi läst om förekomsten av skorpioner på ön - inte livsfarliga, men ändå giftiga. Några sådana stötte dock aldrig på. Däremot såg vi många små ödlor och olika slags fåglar, bl.a. gamar.

Guidade heldagsvandringar förekom upp till toppen av Maderas, där stod vi dock över.

Liksom i övriga Nicaragua, och även i Costa Rica, hade religionen en framträdande plats. En i besättningen på färjan till Ometepe hade en T-trjöja med en text om att Jesus var hans bästa vän. Bussföraren hade en liknande text om Gud ovanför huvudet, flankerad av två kurviga kvinnosiluetter på vindrutan.

Ett intryck från Ometepe var att inga spår av krig syntes, människorna verkade fridfulla. I tider när andra delar av landet drabbats av krigshandlingar hade denna ö uppenbarligen varit förskonad.