Den 26 september 2007:

Sosse mot sosse

Riksdagsledamoten Carina Hägg har givit "demokratin" ett ansikte - i aktuell socialdemokratisk tappning. Hon manar till bojkott av ett företag, eftersom den som driver företaget är sverigedemokrat.

I ett pressmeddelande skriver Hägg: ”- Främlingsfientligenhet har i Sven-Evert Gunnarsson, känd för Seghalla mellan Lammhult och Värnamo, fått ett ansikte. En politik som ställer grupper mot grupper, sprider hat och ger högerpolitik fäste kliver nu fram.”

Hur har sverigedemokraterna gått tillväga, när de burit sig så illa åt?

• Har de visat sig intoleranta genom att mana till bojkott av några företagare, pga deras partipolitiska engagemang?

• Har de försökt hindra andra från att få hyra möteslokaler?

• Har de försökt sabotera andra partiers offentliga möten?

En klok regel är att bedöma såväl människor som organisationer utifrån vad de gör, inte utifrån vad de säger.

Ord blir så lätt tomma.

Vad sedan gäller det där med "grupp mot grupp", kan åtminstone två reflexioner göras:

1.

Socialdemokratin och arbetarrörelsen föddes utifrån förutsättningar att det fanns klassmotsättningar och att arbetarnas svåra situation för ett sekel sedan hade samband med att det fanns andra klasser som tillvällde sig en orättfärdigt stor andel av samhällets rikedomar.

Tillspetsat kan man säga att August Palm, Axel Danielsson och Hjalmar Branting "ställde grupp mot grupp".

Om Branting hade konfronterats med en anklagelse för detta, av det slag som Hägg nu för fram, skulle han förmodligen har replikerat att grupperna/klasserna redan stod där, med skilda intressen. Utan hans medverkan. Branting hade ju bara pekat på ett faktum.

2.

Som varje kommunpolitiker i ansvarig ställning varje år tvingas erfara, gäller det att få budgetar att gå ihop. Inkomster måste stämma med utgifter. Inom ramen för de inkomster som kommunen har måste man röra sig.

Satsas det mer på ett område blir det mindre över till alla andra områden. Satsas det "generöst" på t ex skola blir det mindre över till generositet beträffande t ex äldreomsorgen.

Den borgerliga regeringen gick nyligen bet på att infria sitt vallöfte om slopad fastighetsskatt just av detta skäl. Pengarna räckte inte, vilket "drabbade" villaägare och bostadsrättsinnehavare. (Regeringen fick nöja sig med att döpa om denna skatt, till "kommunal avgift"- det blev ju billigare.)

En av de stora statliga utgiftsposterna är - även om den är spridd på flera olika konton - invandringen. Denna slår nu ständigt nya rekord, med åtföljande utgiftsökningar.

Ett annat ekonomiskt samband är mellan satsningar på kriminalpolitik och satsningar på äldreomsorg. Politiken är fylld av sådana samband!

Överhuvudtaget är det vad som är politik: att se samband och att göra prioriteringar.

 

Den 20 september 2007:

Stick hål på populismen!

Så har P1-programmet "Reporter" sänts, som skulle röra sig "i gränslandet mellan politisk korrekthet och populism".

Inför detta program hade jag blivit telefonintervjuad av SR-journalisten Lars Hermansson. Av en intervju på en kvart togs det med en och en halv minut.

Till det som togs med var ett konstaterande från mig av jag inte skulle få en halvtimme i radio eller television för att lägga fram mina synpunkter. Hermansson kommenterade att detta var hans program, och då bestämmer han hur mycket jag får komma fram.

I sig rimligt.

Problemet är att samtliga program i såväl Sveriges Radio som Sveriges Television har personer med Hermanssons politiska värderingar som redaktörer, och att det inte vid något tillfälle släpps fram avvikande röster - annat än i tuktad form.

Mitt uttalande kan ge ett övermaga intryck, men om jag fått utveckla tankegången skulle jag ha sagt följande:

"Det är inte viktigt att just jag släpps fram. Det viktiga är att någon invandringskritiker överhuvudtaget släppts fram.

Det är elementärt för en demokrati att väljarna får ta del av olika bilder, om de ska kunna bilda sig egna uppfattningar. I Danmark har detta skett, men inte i Sverige.

En halvtimme i rikstäckande TV på bästa sändningstid har kunnat erbjudas personer som lasermannen John Ausonius och Stureplansskytten Tommy Zetréus, men inte någon politisk kritiker."

Tidigare har jag skrivit om "populism" här och här.

Fenomenet "populism" bygger, enligt programmet "Reporter", på att det finns en förtryckande överhet att luta sig mot och att vara missnöjd med. En överhet som inte släpper fram, som förtalar och som hotar med repressalier genom diverse lagar.

Antag att det är just så!

Vad blir slutsatsen, om man vill tackla populismen?

Jo, rimligen att man i den offentliga debatten, i en viktig fråga som invandringspolitiken, ska bereda plats för båda sidor att komma till tals. På lika villkor.

Förutom att sticka hål på populismen gör man då en demokratisk vinst, genom att väljarna får ett bättre beslutsunderlag inför nästa val.

Framförallt skulle det öka utsikterna för att komma fram till en klok politik i sakfrågan.

 

Den 14 september 2007:

Han tog debatten

Bengt Westerberg berömmer sig av att på ett tidigt stadium har "tagit debatten" med invandringskritiker - med hans egen vokabulär "de främlingsfientliga". Senast i "Uppdrag granskning" den 12/9 -07.

Uppenbart är att man i begreppet "debatt" kan lägga in olika betydelser!

Ett demokratiskt ideal är ju "det goda samtalet". Därvid inte bara låter man varandra tala till punkt. Man lyssnar dessutom på vad andra har att säga, och gör ett ärligt försök att förstå. Ja, man kan till och med vara redo att ta intryck av det man hör. I varje fall tar man hänsyn till vad andra har sagt, och rimligen kan ha menat, i det man själv säger.

I en diskussion med många åhörare, där det gäller att övertyga så många som möjligt av dessa, blir det med nödvändighet mer fråga om en polemik. Inte desto mindre bör även denna vara saklig. Debattörerna ska sträva efter att inte tala förbi varandra, inte bara leverera slogans och stridsrop.

Bengt Westerberg gav i sina möten med Bert Karlsson - både för 15 år sedan och i år - prov på hur han klipper av allt vettigt meningsutbyte genom att komma med grova anklagelser och föra in debatten på stickspår.

Helt konkret skedde detta genom uttalandet att "Hitler skyllde alla problem på judarna - Ny Demokrati skyller/skyllde alla problem på invandrarna".

• För det första vinner en debatt om problem i Sverige idag på att kretsa kring läget i Sverige idag, inte Tyskland på 1930-talet.

• För det andra handlar det inte om "invandrarna" som något kollektiv att försöka skuldbelägga. En konstruktiv ansats måste ta sin utgångspunkt i den förda politiken och vad som kan vara ändamålsenligt för att komma tillrätta med de problem som föreligger.

Bengt Westerberg representerar motsatsen till både det goda samtalet och en demokratisk debatt.

Må vara att han "tog debatten", men han medverkade samtidigt till att ta våra pengar, försämra vår trygghet och underminera vår demokrati.

Den förda invandringspolitiken har ju kostat oss svenskar 100-tals miljarder kronor.

 

Den 13 september 2007:

Naken kejsare

Igår tog SVT:s "Uppdrag granskning", under ledning av Janne Josefsson, upp den misslyckade integrationen av de invandrare eller flyktingar som kommit till Sverige.

Ett otal medverkande fanns i studion - samtliga invandrare. Det blev mest ett munhuggande, som knappast kan ha gjort någon tittare klokare.

Vid sidan om fanns ett bandat inslag med Bert Karlsson och Bengt Westerberg, där dessa fick mötas igen. Inte heller detta rätade ut några frågetecken.

Bengt Westerberg kom undan med att det inte skulle finnas ett samband mellan den omfattande invandringen och den misslyckade integrationen!

I själva verket är ju detta samband direkt: desto större och mer okontrollerad invandring, desto större problem. Självfallet!

• Ansvaret för den misslyckade integrationen med alla dess katastrofala konsekvenser ligger hos dem som - utan att fråga vad svenska folket vill - drivit fram denna massinvandring.

• Vägen ut ur eländet ligger i att först och främst stoppa ytterligare asyl- och anhöriginvandring till Sverige.

 

Ett bättre granskande TV-program om invandringen och integrationen skulle ha visat att kejsaren är naken!

 

 

Den 11 september 2007:

Obehagliga muslimer

Kulturer av hot och utpressning gör sig allt bredare i det svenska samhället. Personal inom både Migrationsverket och rättsväsendet, socialtjänsten och sjukvården, har fått känna av det. Nu drabbas även redaktörer och journalister.

Ur SvD den 10/9 -07, en kolumn Sofia Nerbrand, redaktör för samhällsmagasinet Neo:

"RISKEN FÖR HOT STYR PUBLICERINGSBESLUT"
    
"... Jag kan som ansvarig utgivare inte längre enbart avgöra på journalistisk, konstnärlig, etisk eller laglig grund om något ska publiceras, utan risk för hot om våld mot mig, mina medarbetare och till och med landsmän dikterar nu villkoren."

"Att publicister i Väst inte kan trycka vad som helst utan att vara rädda för dödligt våld är ett nytt skrämmande faktum. Men mina kolleger diskuterar det inte öppet, av rädsla för att bli uppfattade som intoleranta eller islamofober. De gömmer sig bakom resonemang om att Muhammedbilderna är kränkande eller osmakliga. När har det stoppat de dagliga publiceringarna på alla andra områden som är just integritetskränkande och vulgära?
 
Att idka självcensur av rädsla för våld är att acceptera utpressningen. Likaså att tvingas till officiella samtal på statsministernivå, för i ärlighetens namn hade inte ambassadörerna suttit i Rosenbad i fredags om inte våldet riskerat att eskalera."

"Både religiösa fundamentalister och diktaturernas hantlangare vet att utnyttja det öppna samhällets svagheter.

De ska inte falskeligen få ikläda sig rollen som de kränkta och diktera dagordningen i Sverige. För det vore att svika alla demokrater - inte minst muslimer, varav många har flytt hit från ambassadörernas diktaturer."

Personal på Nerikes Allehanda lever alltså under hot nu, och tecknaren har tvingats gå under jorden.

Muslimer i Sverige har demonstrerat med anledning av det inträffade, men vad gäller dessa demonstrationer?

Det handlar inte om något avståndstagande från hoten, snarare tvärtom!De eldar på, kring den aktuella rondellhundsteckningen.

• Beror detta på att inga muslimer i Sverige vill försvara demokratiska principer?

• Eller finns det muslimer i Sverige som i och för sig skulle vilja göra detta, men inte vågar - därför att då hamnar även de under hot?

Vilketdera som än är fallet så är det mycket obehagligt.

I vårt land har vi tydligen fått in en trojansk häst.

Obehaglig är även statsminister Fredrik Reinfeldt - tillika ledare för Sveriges näst största och samtidigt mest meningslösa parti.

Han är inte bara obehaglig, han är direkt farlig - en Neville Chamberlain i modern tappning.

Den 7 september 2007:

Lider jag?

Häromdagen blev jag telefonintervjuad för"Reporter", ett kulturprogram i P1. Det ska sändas först den 20 september, så reportern ifråga - Lars Hermansson - har alla möjligheter att hinna klippa och klistra som det passar hans syften. På Google får jag fram att han tillhör de beprisade.

Jag bandade intervjun i sin helhet och något säger mig att detta senare kan komma till nytta i Sveriges Fria Radio.

Ämnet för programmet ska vara "politisk korrekthet" och Hermansson dolde knappast sin egen hållning. Hans avslutande fråga löd: "Lider jag själv av invandringen?"

Frågan var väl närmast avsedd som retorisk, men låt mig här ta den på allvar. Mitt svar sönderfaller i två delar:

1.

Politik handlar om att försöka se framåt och att bry sig om samhället som helhet.

När jag började arbeta politiskt, i SSU på 1960-talet, stod solidaritet med u-ländernas svältande och arbete mot kärnvapenupprustningen i fokus. Idag handlar mitt engagemang främst om missförhållanden i Sverige, t ex vanvården av äldre och den fysiska otryggheten för kvinnor.

I ingetdera fallet dikteras engagemanget av att jag själv direkt "lider", inte ännu.

Demokrati bygger ju på en medborgarskapstanke, där envar kan känna ett mått av empati och vill se bortom sina enbart personliga intressen. Några måste försöka ger röst också åt politiskt svaga grupper.

2.

Men visst är det även så att jag lider själv!

• Det gäller bristen på yttrandefrihet, det sjuka kulturklimatet och den åsiktsmässiga likriktningen i offentligheten. Det gäller den självutplåning som manifesteras i dessa dagar genom statsminister Reinfeldts krusande för muslimer och rektorers förbud mot svenska symboler på skolfoton.

• Det gäller diverse nedskärningar på olika samhällsområden som framtvingas genom invandringens gigantiska kostnader. Här får vi alla vara med om att betala.

---

Kärnan i den politiska korrektheten är, som jag ser det, sammanblandandet av fakta och värderingar.

Det man ogillar kan avfärdas som "obehagligt". Och ju mindre man tål att höra, desto högre moral, desto mer av kulturell förfining har man manifesterat.

 

Den 6 september 2007:

Fredrik ber om nåd

Efter beskjutningen av polishuset i Södertälje begav sig Fredrik Reinfeldt dit, och ad hade han att säga: jo, att "ursvenskt är bara barbariet". Inte ett ord som ens antydde kritik mot detta angrepp på en svensk myndighet.

Nu har tecknare på Nerikes Allehanda hotats till livet, och tvingats gå under jorden. Från Sveriges muslimska förbund hörs inte ett ord av avståndstagande, tvärtom: man eldar på med en anmälan för "hets mot folkgrupp".

Vad gör Fredrik Reinfeldt, i detta läge?

Rätt gissat:

Han beger sig till Södermoskén, precis som tidigare Mona Sahlin.

Eftersom han är man behöver han inte dra på sig något huckle.

Ur DN den 5/9 -07:

"- Jag känner ett ansvar för att anstränga mig ytterligare för att dämpa situationen. Jag ville framföra mitt ärligt kända tack till de muslimska organisationerna, som brett agerar för att försöka dämpa risken för en eskalering av reaktionerna efter publiceringen av Muhammedbilden, säger statsministern.

Initiativet välkomnades av representanter för de muslimska organisationerna.

- Vi har ett bra samförstånd om situationen, säger Helena Benouda, ordförande i Sveriges muslimska råd, en av de två muslimska huvudorganisationerna i Sverige.

- Vår syn är att vi har god förståelse för hur det svenska samhället och yttrandefriheten fungerar. Det budskapet vill vi också förmedla till andra, både inom och utanför Sverige."

Hur mycket uppriktighet ryms i detta uttalande?

Tar Benouda med sitt uttalande avstånd från anmälan mot Nerikes Allehanda för "hets mot folkgrupp"?

Den enda rimliga slutsatsen av det inträffade är ju att ytterligare invandring av muslimer till Sverige omedelbart måste stoppas.

 

Den 5 september 2007:

Svenskt muslimråd instämmer

I sedvanlig ordning har man på Nerikes Allehanda, efter publicerandet av teckningen på Muhammed som rondellhund, utsatts för diverse hot - uppenbarligen från enskilda muslimer.

Vilket utmärkt tillfälle för muslimska organisationer i Sverige att visa, att det här handlar just om bara enskilda individer, genom att kraftfullt ta avstånd från hoten och avge tydliga och offentliga bekännelser till demokratiska principer om yttrandefrihet!

Men vad händer?

Ur Expressen den 3/9 -07:

"Sveriges muslimska förbund stämmer Nerikes Allehanda, detta efter publiceringen av konstnären Lars Vilks Muhammedkarikatyrer. 

- Vi anser att det handlar om hets mot folkgrupp, säger ordföranden Mahmoud Albede till Na.se.

Sveriges muslimska förbund, som är en av Sveriges största muslimska föreningar, uppges ha kontaktat en advokat för att förbereda en stämningsansökan. Och det är inte bara karikatyrerna, utan det gäller även Lars Strömans anslutande ledartext.
 
Sveriges muslimska förbund stämmer även konstnären Lars Vilks för hets mot folkgrupp."

Mahmoud Albede - det var mannen som för några år sedan guidade några s-ministrar i Södermosken i Stockholm.

 

Den 4 september 2007:

Ropen skalla

Även muslimer i Sverige reagerar på den nya Muhammedteckningen.

TV-nyheterna den 2/9 hade ett inslag om ett antal bekymrade sådana, församlade med anledning av det inträffade. En kvinna med huckle fick frågan om inte yttrandefriheten ska gälla, och hennes svar blev uppenbarligen "nej". På bruten svenska fick hon fram något om att vi nu har "nya grupper" i Sverige, varför nu - tydligen - nya regler ska gälla.

Med andra ord: det är inte dessa muslimer, ofta föregivna flyktingar undan diktaturer, som ska anpassa sig till Sverige. Nej, det är det svenska samhället, som ska anpassa sig till dem.

Ett annat aktuellt exempel på hur invandrare arbetar för att demokratin ska avskaffas i Sverige har vi från Kalmar. Det är Nasim Malik, kommunfullmäktigeledamot för (s), som agerat.

Han har polisanmält två andra fullmäktigeledamöter, och en förundersökning har inletts. Anmälan riktar sig mot Thoralf Alfsson och Lars Rosén, båda företrädare för Sverigedemokraterna. De skulle ha gjort sig skyldiga till "rasism" och "kränkande uttalanden" under en fullmäktigedebatt kring mottagning av s.k. ensamkommande flyktingbarn.

Samme Nasim Malik har tidigare gjort sig bemärkt genom att anmäla SAS, för att ha serverat honom en skinksmörgås.

Det hela är ju dubbel märkligt.

För det första - återigen - detta fenomen att invandrare, som Sverige givit skydd, väljer att agera på ett sådant sätt. Helt skamlöst!

För det andra att det svenska rättsväsendet överhuvudtaget tar så vaga beskyllningar på allvar.

Hur ska några debatter alls kunna förekomma i en fullmäktigeförsamling, om man inte tillåts argumentera för sin sak. Tyngden, relevansen och hållbarheten i fakta och argument måste vara upp till övriga förtroendevalda att bedöma.

Men dessvärra finns redan ett exempel från Skåne, på att valda företrädare kan leva farligt om de förutsätter att de har yttrandefrihet.

Kurt Lundgren refererade på sin blogg vad de två SD:arna yttrat under fullmäktigedebatten.

Först Thoralf Alfsson:

"- Vi är kritiska mot förslaget att ta emot ensamkommande barn ty vad döljer sig bakom begreppet barn. Jo, de är 16 år och äldre, 90 procent av dem saknar identitetshandlingar och många uppger lägre ålder än den verkliga. Statistiken visar att det huvudsakligen är män från Irak, Iran och Afghanistan, muslimska män de flesta.
 
- Ofta fungerar dessa barn som ankare när sedan familjerna söker asyl. Det dyker helt plötsligt upp vuxna.
 
- All denna statistik har jag hämtat från en moderat motion i riksdagen förra året.
 
- Barnmottagandet i Kalmar drar med sig kostnader för tandvård, sjukvård och annat. Vad blir kommunens reella kostnad, detta måste vi få svar på."
 
Sedan Lars Rosén:
 
"- Flyktingarna slänger sina papper innan dom kommer hit. Begår dom ett mord kan dom inte utvisas. I vårt samhälle går många mördare och våldtäktsmän lösa eftersom dom inte har några papper.
 
- Psykiatrisk vård av dessa våldsmän innebär bara att de kommer ut dagen efter intagningen. Så är det med svensk flyktingpolitik, den har fullständigt havererat.
 
- Är de ungdomar som skall komma hit HIV-testade, har de papper, kan de utvisas.
 
- Jag har 50 akademiska poäng i nationalekonomi och jag vet att flyktingpolitiken kostar landet 100 miljarder kronor om året."

 

Den 3 september 2007:

Lämplig hämnd

På sina håll i den muslimska världen har man har man nu bränt dockor, föreställande den svenske statsministern, Fredrik Reinfeldt.

Även regeringen i Afghanistan - ett land är det f.ö. finns svenska trupper, för att hjälpa samma regering att kunna sitta kvar vid makten - delar uppenbarligen synsättet att i en demokrati är det statsministern eller statschefen som är ansvarig för vad som publiceras i massmedia.

Kabulregeringen kräver att regeringen Reinfeldt ska vidtaga åtgärder för att bestraffa de ansvariga för teckningen på Muhammed som en rondellhund.

Vore det inte enklare att man s.a.s. ger igen med "samma mynt"? Exempelvis att man gör en rondellhund, föreställande Fredrik Reinfeldt, och ställer ut den i centrala Kabul.

Det vore väl en bestialisk bestraffning, i linje med sharia!