Den 28 oktober 2007:

På sparlåga

Som du kunnat konstatera, som läsare av min blogg, har jag nu gått ned på sparlåga i skrivandet. Så kommer det förmodligen att fortsätta ytterligare en tid. Efter nyår räknar jag dock med att åter få mer tid för skrivande på webben.

Under tiden lägger jag här ut en - som jag själv tycker - mycket bra text av Christer Johansson, som läst min blogg:


En olycklig metamorfos…

Sverige genomgår en metamorfos. Man håller på att bygga ett helt nytt samhälle, där förutsättningarna kommer att ha mycket lite gemensamt med de som funnits tidigare. Det multikulturella samhället håller på att få fotfäste.

Men man bör nog ha en sak klart för sig. Det går aldrig att skapa ett hållbart och bestående multikulturellt samhälle i ett land; där regler, värderingar, lagar och fördningar redan på förhand försatts ur spel och hamnat på undantag. Och där flummet fullt ut har medgetts etablera sig och allmänt godtagits som ett substitut. Det är bäddat för konflikter.

Förresten… har du aldrig reagerat på följande rubriker?: "Terrorsvensk anhållen i USA" eller "Svensk anhållen i Tjeckien, misstänkt för terrorism". Detta ger väl vårt gamla fosterland ett enastående fint rykte runt om i världen...! Förr var det epitet som ASEA, SKF, Volvo, Bofors, Alfa-Laval som gav oss positivt anseende… något vi kunde vara stolta över.

Sverige har blivit det dukade smörgåsbordet för många, många människor från många främmande kulturer och länder. Sverige är ett jungfruligt paradis för tjuvar, mördare, krigsförbrytare, bank- och värdetransportrånare, (vapen)smugglare, narkotikahandlare, terrorister, våldtäktsmän, bedragare.... och grovt kriminella våldsmän i största allmänhet. Hur många vanliga svenska hem har förresten inte haft ovälkomna besökare, som praktiskt taget länsat huset på värdesaker!

Det är naturligtvis ingen tillfällighet att internationella terroristgrupperingar, brottssyndikat och enskilda ”främmande entreprenörer” förlägger sina verksamheter, samt upprättar baser och "kontor", just till Sverige. Det finns en lång tradition; ANC, PKK, PLO…etc. etc. Alla har de mottagits med öppna armar i vårt land. Ett nation som avrustat sitt försvar, marginaliserat polisen och förvandlat domstolarna till lekstugor.

Många brottsliga gärningar man begår i Sverige, bestraffas i respektive hemländer med avhuggna händer, fleråriga fängelsestraff (i riktiga fängelser) eller arkebusering. I Sverige kan ett motsvarande brott inte sällan bara leda till 30 timmars samhällstjänst. I bästa fall!

Ibland kan det dock bli frågan om vård… på någon anstalt. Vilket i praktiken handlar om hotellvistelse, med utegångsförbud... åtminstone under de första veckorna. Vad ger detta för signaler? Och vad får det för konsekvenser?

Först och främst ser man naturligtvis möjligheter: Det är bara att ta för sig! Påföljderna upplevs förstås som fullständigt löjeväckande! Efter en gruppvåldtäkt är det i princip bara att skylla på varandra. Slår man sönder tio bilrutor och snor lika många CD-spelare, går det alltid att hänvisa till traumatiska upplevelser i hemlandet. Sak samma då man sparkar ner svenska ungdomar på gatorna och tar deras pengar och mobiltelefoner.

Har man snattat eller stulit, går det säkert att påstå att man inte kände till att det inte var tillåtet... ja, kulturkrockar, du vet... Och könsstympning... men det gör vi ju hemma… Medan man gifter bort småflickor, som fortfarande inte har en aning om vad giftermål innebär... tradition...

Begreppet tradition i Sverige har oftast en mjukare framtoning hos våra barnfamiljer; vi tänker hellre på julafton, påskägg, skolavslutning och dans kring midsommarstången… än att dehumanisera våra minderåriga barn (läs flickor).

Vill vi verkligen ha ett sådant samhälle i Sverige?

Är det acceptabelt att den sociala utvecklingen, som vi definitivt inte fått gratis, bara säljs ut. Medan mentalitet och värderingar snabbspolas bakåt i tiden?

Det har för Sverige och dess befolkning varit en lång och svår process, och kostat mycket blod och många krig, för att utvecklas från primitiv medeltid till socialt avancerad nutid. Önskar vi ett medeltida Mellanösternmörker över vår svenska vardag? Nej, detta betackar jag mig för…

Resultatet blir naturligtvis ett allmänt socialt kaos. Strukturer havererar, värderingar överges, samhällets resurser tas i anspråk så att grundläggande arbetsuppgifter åsidosätts, enorma penningflöden ändrar riktning och bara sugs in i ett stort svart, gapande och omättligt hål.

De sociala inrättningarna överbelastas till den grad att, man glömmer eller förhindras att utföra de primära åtaganden man satts att uträtta. Det är väl ändå inte vår uppgift här i världen att, bedriva någon form av "kulturskolning" i detta land! Det finns definitivt bättre destinationer för våra gemensamma skattemedel.

Mycket har tagit sådana absurda proportioner, att det håller på att gå alldeles överstyr. Ett seröst samhälle måste byggas på lagar och förordningar, ordning och reda, och med respekt för individen, samt inte minst - med hänsyn till den genuina demokratin. Inte karaktären av sådan pseudodemokrati som slagit rötter i Sverige, för då kan det spåra ur fullständigt. Vilket det olyckligtvis redan gjort.

“Demokrati är när två vargar och ett lamm röstar om vad man skall ha till middag. Frihet är när ett välbeväpnat lamm motsäger sig omröstningen” Benjamin Franklin.

Vi har blivit främlingar i vårt eget land! På många ställen i Sverige vågar människorna inte ens längre gå ut efter att mörkret lagt sig; detta i sin egen stad i sitt eget land... Det kan inte tillåtas fortsätta.

Sist men inte minst, så är det naturligtvis av absolut största vikt att, aldrig, aldrig någonsin låta religösa påtryckningar, insinuationer, regler eller forordningar få fotfäste. Lika lite som att ge efter för några krav med religösa förtecken. För då är det kört!

Jag vill inte på några som helt villkor tillbaka till medeltiden! Fast det finns mycket starka krafter i dagens Sverige som önskar detta. Det finns i dag över 500 000 anhängare i Sverige som vill kasta oss tillbaka till medeltidens mörker.... Och dit vill inte jag!

Christer Johansson

 

Den 8 oktober 2007:

Farlig feminisering

Tidigare har jag skrivit om kärringstyret inom det svenska polisväsendet. När Therese Mattson gjorde kometkarriär och blev chef för Rikskriminalen var hennes merit att ha sett till att BGF-möten förstördes under 2002.

Tidigare har jag skrivit om kärringstyret inom det svenska polisväsendet.

Nu har undersökningar visat att väsentligt färre kvinnor än män kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna. Det finns alltså - genomsnittligt - tydliga skillnader i politiska attityder mellan kvinnor och män.

Detta aktualiseras åter genom en tragisk händelse i Blekinge häromdagen.

Låt mig börja med att citera från Dick Erixons blogg:

"SJÄLVFÖRSVAR SKA INTE STRAFFAS. Pappan som sköt ihjäl en tonåring ur ett gäng som sökt upp deras ensligt belägna gård handlade av allt att döma i självförsvar. Familjen och främst deras son i tonåren hade länge trakasserats, utan att polis och myndigheter lyft ett finger.

Så framstår det i medierapporteringen, exempelvis Sydöstran i 15-åring skjuten till döds i natt och Aftonbladet i Varför var det ingen som stoppade dem?.

Om denna beskrivning är riktig, så är det självförsvar. Gänget har återkommande sökt upp deras hem och riktat hot utan att den svenska ordningsmakten gripit in. Då har man rätt till självförsvar. Fadern ska då inte dömas, utan gå fri. Skulden ligger på dem som hotat och trakasserat. Ingen annan.

I takt med att brottsligheten ökar och polisen inte fungerar då måste vi medborgare kunna försvara oss själva. Det är ingen önskvärd utveckling. Men inga politiker i Sverige verkar redo att vända utvecklingen, och då hamnar vi här.
Det är inte den hotade familjen som handlat fel. Fadern har försvarat sig och sina barn. Det är en hedervärd ambition. En heder som kriminalpolitiken saknar."

I Aftonbladet den 7/10 -07 läser jag att mannen som sköt "kan få strafflindring".

Jag förstår inte varför mannen överhuvudtaget ska straffas!

Aftonbladet:

"Reglerna om nödvärn är sannolikt inte tillämpliga i det aktuella fallet", säger experten. "För att de ska gälla måste våldet som används stå i proportion till angreppet och hoten. Och det verkar det ju inte göra här - här handlar det enligt min uppfattning om övervåld."

Jaha.

Så hur skulle experten själv ha betett sig i denna situation? Skulle han ha nöjt sig med att stå där ensam med ett baseballträ, för att utkämpa en kamp med samma vapen? Hur skulle det gå mot ett antal angripare, som dessutom var yngre och vigare än han själv?

Och även bortsett från det momentet: hur skulle han förstå att skaffa sig just ett baseballträ, hur skulle han i förväg kunna veta hur deras beväpning skulle komma att se ut?


Till detta kommer en annan aspekt, den rent mänskliga. Om detta skriver Johanne Hildebrandt i AB:

"Varje människa har sin bristningsgräns. En människa kan bara pressas till en viss nivå innan vrede, rädsla och desperation driver fram någon form av handling."

I den givna situationen blev mannens agerande helt rimligt.

Bättre vore naturligtvis att på ett tidigare stadium ha satt stopp för denna utveckling, som många kunde se rulla på. Men mannens varningar och nödrop förklingade ju ohörda.

På de anklagades bänk ska därför sitta:

1. Dessa sadister som stod för hoten och terroriseringen. Deras ålder ändrar inte innebörden av deras vidriga agerande.

2. Samhället - dvs polismakten och de sociala myndigheterna - som bara stack huvudet i sanden, och inget gjorde.

Det är här jag återkommer till feminiseringen.

Problem ska pratas bort istället för att åtgärdes. Det som är obehagligt vill man inte ta i. Det finns en föreställning om att snällhet, goda intentioner och vackra ord på något sätt ska överbrygga och lösa konflikter.

Under tiden rullar skeendet på, och i slutändan skapas ett elände, där vissa indivder får betala ett mycket högt pris. Som nu i Blekinge. Våldsoffer eller mördare - det är valet som ges!

Detta exempel har en motsvarighet i den utveckling vi nu bevittnar på makronivå, med massinvandringen och mångkulturen.

Samma feminisering och politiska korrekthet i båda fallen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Oktober 2007