Under ett halvsekel har USA nu haft ett handelsembargo mot KUBA. Om detta har jag tidigare skrivit på bloggen, och dessförinnan på min hemsida, i samband med en reserapport.
Om syftet med blockaden varit att få den kubanska regimen på fall, så kan konstateras att den misslyckats. Fidel Castro har visserligen avgått, men det var ju av åldersskäl. Och han efterträddes av av sin bror Raul, med samma åsiktsinrikting.
Även före Raul Castros tillträde 2008 hade den kubanska regimen visat flexibilitet. När oljebristen blev akut i början av 90-talet klarade Kuba att ställa om sin matproduktion genom decentralisering och privata initiativ.
Richard Heinberg, i sin bok ”Powerdown”:
"Inom några år hade det kubanska jordbruket omvandlats från att bestå av 80 procent statligt drivna gårdar till 80 procent företag ägda av de anställda."
"… den speciella perioden gavs dessa ekologiska agronomer plötsligt fria händer att experimentera och att omforma systemet."
"1998 fanns det över 8,000 officiellt erkända ekologiska urbana trädgårdar i Havanna, som odlas av över 30,000 människor och täcker nästan en tredjedel av tillgänglig mark."
För några veckor framgick av ett naturprogram i TV att korallreven just utanför Kuba börjat växa, medan motsatsen gällde på andra håll i världen. Förklaring: omställningen av jordbruket. Där användes inte längre konstgödsel, havet drabbades inte av utsläpp som i andra regioner.
Omställningen av det kubanska jordbruket skulle knappast ha lyckats så bra utan den kubanska kulturen, präglad av sammanhållning och disciplin.
Så vad har embargot betytt för Kuba? Det har inte varit enbart negativt!
Kuba är idag världsledande i energisnålhet. Kuba använder bara en sjundedel så mycket energi som USA, men har ändå medellivslängd och andra indikatorer på utveckling i klass med USA:s.
David Holmgren, i ”Future Scenarios”:
"Today Cubans have life expectancy and other indices of development comparable to the United States while using one-seventh the energy and resources."
Utan embargo skulle Kuba förmodligen haft en omfattande turism från USA. Med denna skulle ha följt en kulturell påverkan av till stor del negativt slag, bort från sammanhållning och disciplin.
Idag är Kuba just en pärla i Karibien.
Ett liknande konstaterande kan göras beträffande en annan ö, utsatt för embargo: CYPERN.
Närmare bestämt norra Cypern, som jag besökte nu i november 2011.
TRNC – Turkish Republic of Northern Cyprus, som bebos av turkcyprioter och turkar.
Embargot mot TRNC är ett FN-embargo, efter Turkiets invasion av Cypern 1974. En innebörd av detta är att turkcyprioter inte kan resa till andra länder, med undantag av Turkiet.
Embargot märks också genom att turismen till norra Cypern är väsentligt mindre än den till den grekiska delen av ön. Trots att de bästa naturområdena och badständerna finns i norr, med den vackra Karpashalvön.
I övrigt märks inte embargot, inte i gatubilden, inte som turist. Genom Turkiet sker ju ändå leveranser. På norra Cypern verkar det inte vara något som man saknar. Man har hus och bilar, affärer och varor som i vilket annat land som helst.
Ekonomin är kopplad till Turkiets genom samma valuta, den turkiska liran. Kursen för den svenska kronan har under det senaste året förändrats från 3 kr på en lira, till 4 kr på en lira.
Ekonomin på norra Cypern har gått mycket bra, med stark ekonomisk tillväxt. BNP har ökat med mer än 10% under tre år under det senaste decenniet.
Som framgår av Wikipedia:
"Despite the constraints imposed by the lack of international recognition, the economy of Northern Cyprus turned in an impressive performance in the last few years. The nominal GDP growth rates of the economy in 2001-2005 were 5.4%, 6.9%, 11.4%, 15.4% and 10.6%, respectively. The real GDP growth rate in 2007 is estimated at 2%. This growth has been buoyed by the relative stability of the Turkish Lira and a boom in the education and construction sectors."
På norra Cypern kan en bussförare enligt uppgift bo i ett hus som på denna bild. Skatterna på arbete är lägre än i Sverige…
Påtagligt är också den låga brottsligheten i TRNC, något som får ekonomisk betydelse:
• lägre försäkringspremier för hus och fordon
• lägre utgifter för polis och rättsväsende.