Inlägg av Sören Wibe, i Länstidningen Östersund, den 20/7 -99:

Segrarna skriver historien. Nu när kriget i Kosovo är över så söker NATO och dess allierade att med alla medel rättfärdiga det skedda.

Ursäkten är de massgravar som nu öppnas och som visar de serbiska styrkornas övergrepp. "Där ser ni, vi var tvungna att bomba, annars hade serberna fortsatt att utplåna kosovoalbanerna". Det är inte långt från att man jämställer de som protesterat mot bombningarna med krigsförbrytare - de är åtminstone medlöpare.

Men sanningen är en helt annan. Kriget var både onödigt och orättfärdigt. Och bomberna har skördat långt fler liv än vad de räddat, både på den serbiska och den albanska sidan. Och slutligen har kriget allvarligt skadat tilltron till den internationella rättsordning som vi hittills förlitat oss på - och som fungerat - då det gäller konflikter i världen.

Kriget startade för att Jugoslavien inte ville underteckna Rambouillet-avtalet. Men detta avtal var ett rent diktat. Det stadgade bl.a. att NATO ensamt skulle leda "fredsstyrkorna", NATO:s soldater skulle få röra sig fritt i hela Jugoslavien, de skulle inte kunna dömas för eventuella våldsdåd, NATO skulle få fri tillgång till TV-sändningar och andra media.

Dessutom, och det var det viktigaste, så innehöll avtalet halva löften om att Kosovo skulle brytas ut ur Jugoslavien efter en 5-årsperiod. Slutligen fanns inga garantier för att UCK-gerillan skulle avväpnas.

Ingen stat kan acceptera sådana krav. Den jugoslaviska regeringen krävde dels att fredsstyrkan skulle ledas av FN - inte av NATO. Den krävde vidare att UCK-gerillan skulle avväpnas och slutligen att Kosovo skulle erkännas som en del av Jugoslavien.

Allt detta är rimliga krav. Det fanns inget skäl för NATO att börja bomba i denna situation. Man kunde kommit till en förhandlingslösning som skyddat Kosovoalbanerna utan krigshandlingar.

Och detta visas bäst av att den lösning som till sist förhandlades fram innebar att NATO i princip godkände Jugoslaviens ståndpunkter: Kosovo sägs vara en del av Jugoslavien, det är formellt FN och inte NATO som leder fredsstyrkorna, och UCK-gerillan skall avväpnas. Och NATO har gett vika för det orimliga kravet att få röra sig fritt i hela Jugoslavien.

Så vad har man egentligen vunnit med bomberna? Inget alls, inte ett dugg! Däremot har ett par tusen civila dödats, både albaner och serber, man har slagit sönder hela infrastrukturen i Jugoslavien, och man har sått ett hat mellan de båda folkgrupperna som det kommer att ta decennier att läka. Skulden faller tung på de skjutglada gossarna i London och Washington.

Den största lögnen av dem alla är att man stoppade massakrerna på oskyldiga albaner. Massakrer förekom innan bombningarna startade, både från den jugoslaviska armén och den albanska UCK-gerillan, det är sant. Och det är också sant att den serbiska sidan stod för de värsta övergreppen. Men massakrer i stor skala startade efter bombningarna. Då drog man bort alla observatörer och lämnade fältet fritt för allsköns mördare. Bomberna orsakade inte massakrerna, men de gjorde dem allvarligare och blodigare.

Och när nu NATO:s bomber har underminerat FN, vilken internationell instans har nu att avgöra frågan om krig och fred? Är det verkligen någon som tror att NATO, EU eller USA kan agera med den oväld som krävs?

För om man verkligen ville skydda mänskliga värden i Kosovo, varför bombar man då inte också Israel, som sedan 50 år fördrivit miljontals palestinier och som dagligen bryter mot dussintals FN-resolutioner? Och varför ingriper man inte mot Turkiets förtryck av kurderna, Marockos ockupation av Västsahara eller Indonesiens utrotningar på Östtimor?

Slutsatsen blir bara en. NATO bombar inte för att skydda mänskliga värden utan av helt andra maktpolitiska skäl.

Och kriget var helt onödigt och grymt, precis som de allra allra flesta krig.

De som protesterade mot bombningarna hade rätt.