Margareta Norlin, Aftonbladet den 8/12 -97:

"Ett stort problem... har varit kommunernas samvetslösa avgifter när det gällt gamla. När ena makten hamnar på vårdhem blir det möjligt att pungslå den som är frisk. Också här finns fall med gamla som tvingats sälja huset, när makan brutit lårbenshalsen och fått lång konvalescens på sjukhem.

Någon berättade DN (19 sept) om ett 80-årigt skånskt par. Frun vårdas på hem, men mannen hämtar hem henne i bilen till den handikappanpassade trean ett par timmar om dagen. Han har ganska rejäl pension och får betala hög avgift, så hög att han fått ta från bankboken. Nu har sparpengarna gått åt, och vad ska han göra för att klara situationen?

Kommunen uppmanar honom att antingen sälja bilen, byta till mindre lägenhet eller skilja sig! Den gamle mannen anser att detta är 'orejält´förfarande. Och visst är det så.

Vi är många som har litat på att om vi arbetar och betalar skatt hela livet, då ska samhället hantera våra pengar så, att vi kan få en människovärdig vård in slutet av livet. Utan att vår make/maka ska tvingas att sälja huset eller bilen! Vi trodde vi hade en överenskommelse med samhället.

Det trodde förmodligen också arbetslöse Per Andersmats i Dalarna... När Per fick akut ekonomisk kris pga skilsmässa och bad socialen om tillfällig hjälp, svarade de att han först måste sälja stugan, bilen och alla kapitalvaror! Han klarade sig genom att fiska och jaga istället. Men naturahushållning ger inga pengar i handen, så han hade inte råd att laga sin trasiga tand. Han fick dras med tandvärken."

"Jag undrar om makthavarna som tar dessa beslut kan föreställa sig vad som händer i huvudet på vanligt folk, när regelverken inte längre gäller. Vad händer med tilliten? Tilliten till att det faktiskt finns ett samhälle som följer uppsatta regler.

Det är mycket som står på spel. Människor börjar fråga sig om det är möjligt att ingå överenskommelser med ett samhälle som inte står fast vid sina löften. Många känner idag att de inte kan vänta sig någon hjälp när de blir sjuka eller gamla. Både stat och kommun verkar beredda att klämma den sista kronan ur en beroende sjukling eller gamling.

De som har råd tar privata försäkringar, de andra blir hänvisade till en alltmer urgröpt allmän sektor - som allt färre bryr sig om."