Rotlöshet och kultur

Inlägg av Björn Zander, i Sydsvenskan den 16/7 -99:

"Min arbetsplats sedan drygt sju år tillbaka är en institution för särskilt vårdkrävande manliga ungdomsbrottslingar, ett s k §-12-hem. Till oss kommer de som inga andra institutioner kan klara av.

Varje elev kostar 3.500 kronor om dygnet, en kostnad som i huvudsak betalas av hans kommun. Majoriteten av eleverna, c:a 80 procent, har invandrarbakgrund vilket i stort sett stämmer med proportionerna inom gatuvåldet.

Mitt arbete föder en hel del funderingar: Varför är t ex invandrarungdomar så kraftigt överrepresenterade? Varför utreds inte detta? Varför förmedlar media en så vinklad, för att inte säga falsk, bild av detta växande samhällsproblem? Regel i både medias framställningar och den politiska debatten är att invandrarungdomarna är offer. Men denna ensidighet skadar invandrarungdomarna som idag är mycket medvetna om att det rådande samhällsklimatet ger dem stora friheter och rättigheter. Därför lär de sig heller inte att ta konsekvenserna av sitt handlande.

Från flera håll i landet rapporterar polisen om ökande våld bland invandrarungdomar. Rasistiskt våld mot andra etniska grupper, oprovocerade överfall mot svenska ungdomar och förakt för svenska poliser är återkommande inslag i rapporterna.

Invandrarungdomarnas höga brottslighet rubriceras som ett "socialt" problem. Men efter vad vi kan se i vår verksamhet är invandrarkriminaliteten inte främst socialt betingad. De svenska eleverna kommer däremot så gott som alltid från svåra sociala förhållanden och saknar som regel sociala skyddsnät, vilket invandrareleverna oftast har. Häromsistens lovades t ex en invandraryngling en videobutik av sin fader om han upphörde med sin brottslighet.

Varför dras då så många invandrarungdomar till det kriminella gänglivet? Mycket tyder på att den avgörande orsaken är ett utanförskap som bottnar i
kulturella skillnader och rotlöshet. Även i Sverige lever familjen efter hemlandets normsystem. Många föräldrar talar inte svenska och lever via parabolen kvar i hemlandet. Flera är bidragsberoende eller arbetar i den svarta sektorn. Målet är ofta att tjäna pengar i Sverige och sedan återvända till en ekonomiskt trygg tillvaro i hemlandet.

Den makt som tillkommer mannen i hemlandets hierarkiska kultur söker våra invandrarpojkar förgäves i det jämställda svenska samhället som de föraktar för dess kravlöshet. Deras motivation att rota sig i Sverige är utomordentligt låg. Sin identitet skaffar de sig i gänget utanför samhället. Omgivningens respekt vinner de genom våld. Status innebär för dem att inte arbeta men ändå ha mycket pengar.

Många har varit på semester i hemlandet där det inte går an att uppföra sig som i Sverige. På besök där hade en av våra elever uppträtt lika stöddigt som vanligt. Det resulterade i så mycket stryk av den turkiska polisen att han måste läggas in på sjukhus.

Erfarenheterna från vår verksamhet visar att många invandrarungdomar drabbas negativt av den rådande invandrings- och integrationspolitiken. I konflikten mellan den egna kulturens ofta omutliga normsystem och normupplösningen i det svenska samhället är det främst ungdomarna som kommer i kläm.

Tusentals familjer som inte uppfyllt Genèvekonventionens krav för asyl utan som emigrerat till Sverige för att få en tryggad framtid, har fått stanna permanent "för barnens bästa", för att barnen "rotat sig" i Sverige. Men detta är svepskäl. Att rota sig är en oftast livslång process som man måste vara motiverad för. Det var i hemlandet, där deras eget språk talades och de sociala och kulturella koderna var självklara för dem, som barnen var rotade. Det var uppbrottet från den miljön som var traumatiskt. Men det förtigs i den svenska debatten. Barnen har utnyttjats i den svenska politiken och många av dem har fått betala ett högt pris för detta.

Mot bakgrund av min yrkeserfarenhet är jag övertygad om att många av de invandrarungdomar som jag under årens lopp haft hand om aldrig hade blivit kriminella, om de fått stanna i sitt hemland eller återvänt dit när det börjat gå snett för dem."


  Startsidan, Jan Millds hemsida