Döda "sanningar"

"...1996 kom Världsbanken, OECD och FN (Human Development Report) med nya rapporter som tog död på de sista resterna av reaganomics och thatcherismen, ultraliberalernas utopiska ideologier framför andra. De ekonomiska teorier som fortfarande är gångbara i Sverige och som här har presenterats som 'sanningar' är stendöda i Europa. Politiker och debattörer av den skolan fortsätter att hävda dem, men detta är vad dessa tre tunga instanser kom fram till i juli 1996:

1) 'Nedsippringseffekten' har visat sig vara en ekonomisk fantasi, den fungerar inte och har inte inträffats någonstans på jorden. (FN och OECD)

Nedsippringseffekten lanserades av Margaret Thatcher och Ronald Reagan. Idén var att om de rika fick en större del av kakan skulle de fattiga också få äta. De rika gjorde samhället en tjänst genom att bli rika, för rikedomen skulle sippra ner över de fattiga. Om de rika tilläts bli ännu rikare skulle de investera och skapa jobb åt de fattiga. Denna teori har endast lett till att de rika verkligen fått lov att bli rikare - men inget har sipprat ner på de fattiga, de har bara blivit fattigare. Enligt FN har klyftan mellan de rika och de fattiga på jorden istället fördubblats.

2) Ökade löneskillnader får inte människor att arbeta hårdare. (OECD)

3) Ökade löneskillnader leder inte till en flexiblare arbetsmarknad. (OECD)

4) Ökad ojämlikhet hindrar tillväxt. (OECD och Världsbanken)

5) Minskad ojämlikhet gagnar inte bara de fattiga, minskad ojämlikhet gagnar alla genom högre tillväxt. (Världsbanken)

6) Det finns inget samband mellan ökad ojämlikhet och ökad sysselsättning. (OECD)

7) Länder med små klassskillnader har klarat sig bättre ekonomiskt än länder med stora klassskillnader. (FN)

8) Detaljerade analyser av 9 OECD-länder under 160 år visar att ju större del av kakan som ägs av den rikaste femtedelen i landet, desto lägre är tillväxttakten. (Världsbanken)

Med tanke på att socialdemokraterna i Sverige anslutit sig till den nyliberala politiken, liksom otroligt nog också delar av fackföreningsrörelsen, exempelvis Metallarbetarförbundet, som omfattar större löneskillnader, dröjer det nog innan dessa rapporter får genomslag i Sverige."


  Startsidan, Jan Millds hemsida