ArbetetNyheterna hade den 6/2 -00 hade en lång artikel av Ann Charlott Altstadt. Rubriken löd "Modigare angripa nyliberalismen".
Nynazismen en "lämplig" fiende, konstaterar Altman:
"...Om vi tog de fyra drakarnas kampanj och politikernas försök att övertrumfa varandra i anti-nazism på allvar, så verkar Sverige stå inför ett machtubername. Sant är att nazister har begått avskyvärda våldsbrott men att påstå att de skulle utgöra ett hot mot demokratin är att släcka ner förnuftets lampa och lägga Sverige i mörker.
Men dagens nazihype har inte trissats upp av en slump. Jag antar att vurmen för ideologin både bland ungdomar, chefredaktörer och politiker är utslag av tidsandan. En tidsanda där både nynazism kan gro och där etablissemanget söker nya brännbara frågor att rikta strålkastaren mot..."
"Nazifrågan är totalt ofarlig då makten inte hotas, de engagerade känner sig moraliskt rättrådiga och en nationell enighet skapas i en tid av bristande förtroende för politiken.... De namngivna ynglingarna i de fyra drakarnas kampanj har fått en funktion som vår tids judar. Nazifanatismen förskjuter nämligen fokus från det som verkligen hotar vår demokrati. Kampanjen skyler över det faktum att attentaten mot det öppna samhället kommer ovanifrån."
I själva verket finns det likheter mellan nynazisterna och dem som mest frenetiskt angriper dem:
"Nynazisterna har inga riksdagsledamöter och framträder heller inte i teve. Det enda de har till sin favör är ett socialt klimat, som politikerna har skapat, av nedskärningar, ökade klassklyftor och segregation. Det föder en vanmakt som i sin tur är alla extrema ideologiers moder. Det paradoxala i hypen är att de ekonomiska- och politiska eliterna idag omfattar bärande idéer inom den nazistiska ideologin. Anti-intellektualismen, föraktet för demokratin och för svaghet är hypermoderna trender både inom politiken och näringslivet. .."
"..Ideologin får skribenter m fl att börja tala och tolka världen i termer av ondska. Ett retorik som signalerar kultur-chic med bekymmersrynka men med noll i förklaringsvärde. Nazismen fördummar således inte bara sina utövare utan också motståndare tillbaka till 1800-talsnivå som om nazismen var ett individuellt val mellan ont och gott. Nazism handlar inte om ondska utan om sociala klimat som politiker har makt att påverka..."
Det vore modigare angripa nyliberalismen, anser Ann-Charlott Altman:
"Det är löjeväckande när politikerna tävlar om att ta ansvar för förintelsen utan att ta ansvar för de senaste decenniernas politik. När staten inte längre får öronmärka pengar till kommunerna utarmas skolorna, den offentliga servicen försämras och segregationen ökar. Det borde ligga närmare till hands för Göran Persson att exempelvis känna skuld över att han som statsråd, i början av 90-talet, kämpade igenom skolornas kommunalisering och det kommunala självstyret.
Att angripa nazismen är som att med liv och lust attackera en vidöppen dörr, som slogs in någon gång 1944. Det är den enklaste vägen till cred. Man framstår som engagerad, modig och rakryggad fast man markerar i den mest självklara av positioner antinazist. Finns det någon som vill invända? Så ohyggligt mycket modigare det skulle ha varit att anordna en konferens om nyliberalismen. Jag skulle vilja se statsmän ta på sig skulden och göra avbön för att ha befrämjat ideologins spridning över världen."
|
|