Tal vid SDU-årsmötet den 30/10 2004:
Vi lever i en tid av absurditeter. Några exempel:
Exempel 1: Försvar
Vi satsar miljarder på ett militärt försvar - ändå är vi värnlösa mot den invasion av utlänningar som pågått de senaste decennierna. Som en konsekvens av denna invasion kan man nu tala om en lågintensiv krigföring: ett krig som tar sig uttryck i förstörelse och hot, våldtäkter och gängvåld.
Sverige inte bara avstår från att försöka avvärja denna invasion, vi t.o.m. välkomnar inkräktarna, genom att bjuda på mat och logi samt kontanter. Enligt internationella konventioner som Sverige skrivit på är vi till och med förpliktade att försörja även den som avvisats, men vägrar att lämna i landet.
Exempel 2: Skuldbeläggning
Resultatet av massinvandringen har blivit arbetslöshet och bidragsberoende i stor omfattning. Varför?
En orsak är dålig inpassning på arbetsmarknaden i Sverige, genom bristande språkkunskaper, yrkeskunskaper eller kulturell kompetens.
En annan orsak är dålig motivation - för stora familjer ger det ofta mer inkomster att leva på bidrag än att leva på eget arbete.
Detta betyder stora kostnader, som någon får betala. Närmare bestämt drabbar det utsatta grupper av svenskar, i form av social otrygghet. Ändå används bidragsberoendet bland utlänningar i Sverige för att skuldbelägga oss svenskar. Allt är vårt fel.
Exempel 3: Lika värde?
En huvudparoll, ett stridsrop, från de politiskt korrekta lyder: "Alla människors lika värde". Jag säger bara: Vilket satans hyckleri!
Tag bara åldringsvården! Svenska åldringar får svälta, lider av undernäring. De tvingas ofta lägga sig redan på eftermiddagen och det kan gå många dagar utan att de får duscha. Det är ingen överdrift att här tala om vanvård!
För invandrare finns samtidigt inrättningar som "La Dalia" i Göteborg, med hög personaltäthet och mat enligt särskilda latinamerikanska önskemål. Det är i och för sig inte fel att de har de bra, men här sker ju en prioritering som är orättvis.
Eller tag våldet från invandrargäng mot unga svenskar och svenskor. Etablissemangets främsta bekymmer i det sammanhanget är att det kan leda till att offren börjar tycka illa om invandrare. Våld i sig kan uppröra bara när offret är invandrare.
Exempel 4: Brott och straff
Våldsmän blir till hjältar i massmedia. Tommy Zethreaus, skarpskytten från Stureplan, fick en halvtimme i rikstelevisionen på bästa sändningstid för att ge sin syn på tillvaron.
Paolo Roberto, värsting och gatuslagskämpe har blivit (s)-kandidat till riksdagen, han har också fått eget TV-program.
Hederliga medborgare däremot, med kritiska synpunkter på den förda politiken, stoppas i media - eller hängs ut som skurkar.
Exempel 5: Skydd och förföljelse
Man kommer hit och söker asyl, dvs skydd undan förföljelse. En förföljelse som resultat av bristande demokrati i hemlandet.
Sedan arbetar man mot demokrati i Sverige. Ett tydligt exempel på detta var händelserna i Piteå och Luleå under SD:s Norrlandsturné i år, föregivet förföljda försöker hindra svenskar att få verka politiskt.
Även i övrigt kan konstateras hur asylinstitutionen och invandringen genererar förtryck. Bunkeflostrand är ett exempel på detta. En boende som till sina politiskt förtroendevalda uttryckte missnöje med inflyttningen av en stor muslimsk bidragsfamilj blev åtalad.
Exempel 6: Demokrati och toppstyre
Massinvandringen sedan 1980-talet utgör den kanske största omställningen någonsin av det svenska samhället, och det rör sig om definitiva förändringar, om skador som svårligen kan repareras.
Ändå har det svenska folket aldrig tillfrågats om denna politik - annat än i Sjöbo, där svaret blev ett rungande nej. De som får betala ska inte få yttra sig i frågan. Bakom detta ligger ett synsätt om absoluta mänskliga rättigheter, rättigheter som ska uttolkas av tjänstemän på UNHCR.
Demokrati ses inte som folkstyre, utan som toppstyre. Uppifrån ska man trycka på folket rätt uppfattning, där folket tycker fel. Uppfostringskampanjerna avlöser varandra.
Vad man arbetar för är medborgare som är skuldbelagda och förskrämda, apatiska och passiva.
I detta ligger en logik. Ska man under en längre tid i en viktig fråga arbeta mot folkets intressen och mot folkviljan, då måste demokratin sättas ur spel.
Kvar står frågan: varför bedrivs denna politik?
Resultatet av den är ju uppenbart:
Vi berövas trygghet, både ekonomiskt och fysiskt.
Det skapas orättvisor och därmed motsättningar.
Överhuvudtaget sker en samhällsupplösning.
Vem kan ha intresse av en sådan politik?
På den frågan har jag inget svar.
JAG KAN BARA konstatera att som på en given signal har alla viktiga massmedia plötsligt börjat propagera för det s.k. mångkulturella samhället.
Sak samma beträffande bögäktenskap och homosexuellas rätt att adoptera barn.
KLART ÄR ATT en viktig förutsättning för samhällsupplösningen är att vi fått politiska företrädare som inte företräder folkets intressen.
- En ny klass har uppstått, en nomenklatura. - En klass av yrkespolitiker som lever sitt eget liv, skilt från folket. - En politisk adel, med andra lojaliteter än med det egna folket.
På så vis kan det finnas sju partier i riksdagen - men ändå ingen opposition.
Det är ägnat att stämma till eftertanke: hur blev det så?
ANTAG ATT Sverigedemokraterna lyckas att komma in i riksdagen 2006, vad garanterar att inte vi efter några år blir likadana som de andra partierna?
Den problematiken kan vara värd vår uppmärksamhet!
Jag kan se tre faktorer som motverkar risken för utslätning och överdriven anpassning:
1. Ett parti, byggt på aktiva medlemmar.
2. En levande intern debatt inom partiet, med konstruktiv kritik som ett självklart inslag.
3. En kontinuerlig medlemsutbildning. Där har vi nu grundkursen.
Jan Milld