Angreppen på SD

Anklagelserna i denna del bygger på två förutsättningar:

a) Kopplingar till nazism är komprometterande, kopplingar till kommunism är det inte.

b) Sverigedemokraterna har kopplingar till det förstnämnda.

a) Nazism-kommunism

Sakligt sett har kommunismen inte varit mindre förtryckande eller mindre våldsam än nazismen. I själva verket har fler människor berövats livet under kommunistiska diktaturer än under nazistiska och fascistiska.

Om man verkligen menade allvar med sitt tal "om alla människors lika värde", då skulle naturligtvis offren för kommunismen ges samma uppmärksamhet som offren för nazismen.

En anledning till att kommunismens brott inte uppmärksammats på samma sätt som nazismens är uppenbar: Sovjetunionen tillhörde den segrande sidan i andra världskriget och kommunistblocket var en maktfaktor under nästan hela andra halvan av 1900-talet.

En annan anledning är att dagens makthavare har ett projekt, "det mångkulturella samhället". I det sammanhanget är det ändamålsenligt att tona ned kommunismens brott och lyfta fram nazismens, för att i nästa steg koppla samman projektets kritiker med nazismen.

Kommunismens historia är alltså minst lika blodig som nazismens.

b) Kopplingar

När det gäller Vänsterpartiet blir det fel att tala om "kopplingar" till kommunismen. Snarare är det så att man är kommunister.

Partiet har ingått i Josef Stalins international, "Komintern", och har under många decennier haft täta kontakter med Sovjetunionen och andra kommunistdiktaturer. En stor del av partiets medlemmar kallar sig fortfarande "kommunister" - däribland partiledaren, Lars Ohly.

Vi sverigedemokrater kallar oss varken "nazister" eller "fascister". Anledningen till detta är mycket enkel: vi ser oss inte som sådana, och motsvarar inte dessa etiketteringar. Vi avvisar med självklarhet sådana beskyllningar.

Vilken saklig grund har dessa anklagelser? Vilka kopplingar anförs?

Sverigedemokraternas ordförande 1989-1995, Anders Klarström, hade ett förflutet som medlem i Nordiska Rikspartiet.

Detta stämmer, och det är pinsamt. Men mäter man här med samma mått? Antag att samme Klarström istället hade gått med i Socialdemokraterna. Skulle detta då ha lagts (s) till last?

Nej. Det vet vi, att så inte är fallet. Klarström gick faktiskt med i Socialdemokraterna efter sin tid i SD. Även NSF-ledaren Anders Högström gick över till (s).

Ett annat exempel är Sven-Olof Lindholm, partiledare för ett de två större nazipartierna i Sverige under 30- och 40-talen. Han blev senare medlem i Vänsterparitet, utan att detta väckte något uppseende.

Eller tag Ragnar Eriksson, kamrat till Per Engdahl, i den 1930 bildade organisationen "Förbundet Det Nya Sverige". Med nytt efternamn, Edenman, blev Ragnar utbildningsminister i Tage Erlanders regering 1957-67.

Liknande exempel finns även beträffande Centerpartiet och Kristdemokraterna, Folkpartiet och Moderaterna, och det är inte alls konstigt.

Det är nämligen så med de flesta av oss människor, att vi utvecklas. Med ålder och erfarenhet skaffar man sig nya insikter. Det är fullt naturligt att under ett politiskt liv hinna modifiera eller ändra en del tidigare uppfattningar. Sverigedemokraternas grundinställning är att vara konstruktiv och se framåt, vi måste ge varandra nya chanser i livet.

Exempel av annat slag är Tina Hallgren. Hon var aktiv inom SD 1993-95 och gick därefter med i NSF, en nazi-organisation.

Även här finns dock motsvarigheter på annat håll. Nils Flyg, ledare för ett naziparti på 30-talet, hade dessförinnan varit ordförande i en SSU-klubb.