Kriget

Avstampen för denna del av reserapporten är en ny film om slaget vid Stalingrad som haft premiär dagarna före vårt besök. I TV-kanalen "Rossija 24" hade man gjort reklam för denna film - "Stalingrad" - varje dag och kunde rapportera att det var en alla tiders kassasuccé i Ryssland.

Vi kunde se filmen på biografen "Aurora", Nevskij Prospekt nr 60 i Sankt Petersburg.

Filmen gick i 3D-format, så vi fick låna särskilda glasögon under visningen. Det blev verkligen en fantastisk djupeffekt att se filmen på det viset! Även ljudet fanns runtom i biografsalongen.

Till detta kom att filmscenerna var noga genomarbetade, de förmedlade en känsla av realism. Intressant var också att de tyska soldaterna inte framställdes överdrivet negativt, huvudpersonen på den sidan fick t.o.m. ha en kärleksaffär med en ung ryska (som på slutet sköts ihjäl av en rysk prickskytt).

Det tidsskede som filmen gestaltar är några dagar eller veckor på hösten 1942, och hur en grupp ryska soldater bitit sig fast på en liten remsa av Volgas västra strand.

Till själva slaget vid Stalingrad ska jag snart återkomma, låt mig först resonera kring det tysk-ryska kriget i allmänhet.

Angreppet från Tyskland med allierade - "Operation Barbarossa" - inleddes den 22 juni 1941. Det rörde sig om en helt enorm ansamling av soldater och vapen.

Till detta kom överraskningseffekten. Den gjorde att sovjetiskt flyg kunde slås ut på marken och tyskarna direkt fick luftherraväldet.

Anna Reid:

"För Sovjetunionen var krigets första elva dagar en ren katastrof. Man mötte den största invasionsstyrka världen någonsin hade sett: fyra miljoner soldater från Tyskland och axelmakterna, 3.350 stridsvagnar, 7.000 kanoner, drygt 2.000 flygplan och 600.000 hästar. Särskilt i norr var Röda armén numerärt betydligt svagare ... Tyskarna hade dessutom bättre ledning och organisation."

Till saken hör att Stalin genom sina utrensningar på 30-talet hade topphuggit Röda Armén, tagit död på många av de bästa officerarna.

Reid:

"Från 1937 till 1939 hade så många som 40.000 officerare gripits och av dessa hade ungefär 15.000 skjutits. Bland dem återfanns tre av fem marskalkar av Sovjetunionen, femton av sexton arméchefer, sextio av sextiosju kårchefer, 136 av 169 divisionschefer och femton av tjugofem amiraler."

Tyskarnas koncept var blixtkrig och inringningar. Genom jättelika kniptångsoperationer vid Kiev och Vjazma-Brjansk tillfångatogs över en miljon sovjetiska soldater.

Motgångarna för Röda armén betydde inte bara förlust av manskap och vapen, de verkade samtidigt demoraliserande.

Ändå misslyckades Hitler med vad som varit målsättningen, nämligen att intaga både Moskva och Sankt Petersburg innan vintern kom. Varför?

En faktor var de geografiska avstånden, som gav långa försörjningslinjer och svårigheter med logistiken.

En annan faktor var terräng och klimat. Först körde man fast i gyttja, sedan kom en vinter som var ovanligt sträng och den tyska armén var inte rustad för sådan kyla.

Hela Operation Barbarossa hade försenats genom att tyskarna först måste ta sig an en ettrig kommunistgerilla i Jugoslavien.

En tredje faktor - inte minst viktig! - var de sovjetiska soldaternas motstånd. Detta blev särskilt påtagligt utanför Moskva i december. Förstärkta av fräscha trupper från Sibirien lyckades Röda armén då rulla tillbaka fronten åtskilliga mil.

En fjärde faktor var behandlingen av folken i de ockuperade områdena. Många hade kanske kunnat vinnas som allierade i kamp mot kommunismen, om det inte fått göra erfarenheter av hitleristisk herrefolksmentalitet. Nu drev man istället ryssarna i armarna på Stalin.

En femte faktor Adolf Hitler som militärstrateg. Gång på gång ställde han sina generaler åt sidan och fattade själv militära beslut. Därigenom sträcktes fronten ut och de tyska stridskrafterna splittrades på fler angreppsmål samtidigt. Förutom Moskva och Sankt Petersburg stod både Kaukasus och Stalingrad på önskelistan.

Under sommarhalvåret 1942 kunde tyskarna ändå vinna nya segrar. Fronten flyttades längre österut.

Slaget om Stalingrad fick genom dess namn en särskild symbolisk betydelse för Hitler. (idag heter staden Volgograd)

Det började lovande för tyskarna. Så lovande, att Hitler tog ut segern i förskott. När tyska trupper nått fram till Volga och ryssarna höll bara en liten och smal remsa på floden västra strand proklamerade han slaget avgjort - bara aningen för tidigt...

Slaget skulle pågå i nästan ett halvår och leda till förluster i nära två miljoner människoliv. Det började i augusti 1942 och skulle pågå till den 2 februari 1943.

Den 23 augusti lyfte 1 200 tyska bombflygplan och släppte 1 000 ton bomber över Stalingrad - som då inte hunnit evakueras. Närmare 40 000 civila dödades under första veckans bombräder. Staden förvandlades till ruiner.

Detta gav - kanske paradoxalt - Röda Armén en fördel. I denna miljö fungerade det inte med stridsvagnar och blixtkrig. Nu var det närstrider, man-mot-man, som gällde. Vapnen blev ofta pistoler och handgranater, knivar och spadar. Det var också en terräng för prickskyttar.

Det tyska luftherraväldet neutraliserades till stor del genom att ryssarna låg så nära tyskarna att stridsplanen inte kunde agera utan riskera skada sina egna. Man slogs om varje hus och varje våningsplan.

Försök att få fram större förstärkningar över Volga misslyckades för ryssarna, beskjutningen var för intensiv. Nattetid kunde ändå vissa förstärkningar anlända.

De som fanns i stridsområdet bet sig fast, hade order att "inte ta ett steg tillbaka", att om nödvändigt strida till sista man. De som visade feghet (eller påstods göra det) sköts av NKVD-trupper - totalt ska det ha gällt mer än 10.000 soldater.

När de sovjetiska trupperna var tillbakaträngda och tyskarna behärskade 90% av staden hade ryssarna både fått fart på sin vapenindustri och kunnat mobilisera förstärkningar, som gick över Volga både i norr och i söder. Den 19 november inleddes en stor motoffensiv, vilket ledde till att de tyska trupperna i Stalingrad blev inringade, avskurna från möjligheter att få in mer ammunition och förnödenheter.

Köld och utmattning, hunger och skador blev snart för mycket. Mot Hitlers uttryckliga order valde den tyske befälhavaren, Friedrich Paulus, att kapitulera i början av februari 1943. Cirka 90.000 tyska soldater blev krigsfångar. Av dessa kom mindre än en tiondel så småningom tillbaka till Tyskland.

Mindre uppmärksammat är tredje slaget vid Charkov, det som skedde närmast efter Stalingrad, i februari-mars1943.

Sovjetiska trupper hade avancerat alltför snabbt och långt. Det gjorde att underhållet inte hann med, samtidigt som en kil skapades, vilken inbjöd till tysk inringning. Just detta blev vad som skedde, och 52 sovjetiska divisioner slogs ut.

En mycket kännbar förlust, som blivit föga uppmärksammad. För krigsförloppet i stort fick det också liten betydelse.

Varför?

I krig handlar det inte bara om att vinna enskilda slag, det gäller också att vara stryktålig och uthållig.

Sovjetunionen hade fortfarande möjligheter att stampa fram nya arméer. Till detta kom att segern vid Stalingrad alltjämt gav "råg i ryggen" åt ryssarna: de visste nu att tyskarna inte var oövervinnliga.

Tredje slaget om Charkov var den sista större segern för tyskarna på östfronten.

Nästa kraftmätning blev vid Kursk, i juli 1943. Det största pansarslaget i historien.

Tyskland beräknas i detta slag ha förlorat 56.000 soldater och 278 stridsvagnar. Sovjets förluster uppgick till nära 180.00 soldater och 1.750 stridsvagnar. Röda arméns förluster var dock mycket lättare att ersätta än tyskarnas. Tyskland hade mycket svårt att ersätta sina förluster, eftersom de tyska industrierna bombades sönder av västallierat flyg.

Kurskslaget var dessutom första gången som Röda armén lyckades besegra den tyska armén i ett större fältslag sommartid. Efter Kursk lyckade tyskarna aldrig mer gå till offensiv.

Vilket inte hindrade att det kostade Röda armén mycket att sedan erövra Tyskland och intaga Berlin.

Totalt kostade detta krig - som ryssarna kallar "Stora fosterländska kriget" - 20 miljoner sovjetmänniskors liv.


Jan Millds hemsida