Allmänt
Från Stockholm var det ganska lätt att dela uppfattningen att det ska finnas varg i den svenska naturen.
Det kan jag fortfarande tycka, i princip, men efter flytten till norra Dalarna och "vargbältet" blir det tydligt att här finns målkonflikter.
Intresset av att i Sverige kunna bevara en rovdjursfauna innefattande varg måste vägas mot andra intressen, närmare bestämt lokalbefolkningens. För det bor ju även människor i dessa områden...
Med erfarenhet av invandringsfrågan slår det mig direkt att här finns en parallell: de som fattar besluten om den generösa politiken behöver inte själva vara med om att betala - det blir andra som får möta problemen och ta de negativa konsekvenserna.
De grupper som drabbas av den förda rovdjurspolitiken är i huvudsak tre:
1. Jägare
De som ägnar sig åt älgjakt får allt oftare återvända utan att ens ha sett en älg - vargar konsumerar mycket älgkalvar.
Jägarna kan också drabbas av att deras hundar dödas av vargar.
2. Bönder
De som håller boskap som kor och får kan också få göra förluster genom att deras djur dödas, skadas eller skingras.
3. Allmänhet
De som annars skulle vandra i skogen för att plocka bär eller bara motionera kanske avstår från detta, av rädsla för att möta en björn eller vargflock.
Principen måste, anser jag, vara att lokalbefolkningens intressen sätts främst, och att här skapas ett lokalt inflytande.
Varg ska få finnas bara i den omfattning som det är möjligt utan att människor hamnar i kläm.
Garanterat fel blir det om man bortser från verkligheten. En enda vargflock på 6-7 vargar kräver ett 100-tal älgar per år i föda. Finns det dessutom andra rovdjur i området, som björn och lo, då går det åt ytterligare många klövdjur.
Vad händer om älgarna och rådjuren i ett område börjar ta slut? Då söker sig vargarna närmare människan. De tar boskap och de blir mindre skygga. Då ökar risken för att de ska ge sig på även människor.
Det handlar således inte bara om att det i ett område ska finnas ett visst antal vargar. Där måste också finnas ett visst antal bytesdjur.
Furudal, den 29 november 2008
Jan Milld
"Minst fyra problemområden kan identifieras mellan varg och människa:
• vargen dödar ibland tamboskap såsom får, nötdjur och tamren
• vargen skadar och dödar hundar, oftast i samband med jakt
• vargen konkurrerar med människan om det jaktbara viltet, främst älg
• vargförekomst får människor att känna rädsla och osäkerhet för sin egen och anhörigas säkerhet."
"Finlands regering har fattat ett klokt beslut: 'Vid konflikt mellan rovdjur och människa måste människan ha företräde.'"
Ur "Vargmannens testamente"
|
|