| Millt sagt i SD-Kuriren 2002-2005 |
 |
| Millt sagt i SD-Kuriren 2002-2005 |
|
Nummer 56:
Reaktionär och radikal Politiska ords värdeladdningar fascinerar mig. Två sådana ord är "reaktionär" respektive "radikal". Som de används i vänstersammanhang utgör de varandras motsatser; reaktionär är det värsta man kan vara - att vara radikal är fint. För egen del kan jag dock beteckna mig som på en gång både reaktionär och radikal:
REAKTIONÄR såtillvida att jag helst skulle vilja vrida klockan tillbaka. Det Sverige vi har idag är ju inte det Sverige jag vill ha. På 1960-talet stod Sverige som ett föredöme och man talade om "den svenska modellen". Vi tillhörde världens rikaste länder och hade ett trygghetssystem som inte överträffades någonstans. Kanske är det så att inte någon gång under världshistorien, inte någonstans på jorden, har ett helt folk haft det materiellt bättre än vad svenska folket hade det under andra halvan av 1900-talet.
Bakom den negativa laddningen hos ordet reaktionär ligger ett synsätt om utvecklingen. Denna går alltid framåt; varje förändring blir i det stora hela till det bättre. Så ser man det från vänster, men också från liberalt håll, hyser man denna utvecklingsoptimism som gör det till en hädelse att anse det vara bättre förr. Men fakta är ändå fakta:
På 1960-talet toppade Sverige välfärdsligan, idag ligger vi långt ned i OECD:s statistik över BNP per invånare - efter Danmark, Norge och Finland.
Sedan 1950-talet har brottsligheten ökat explosionsartat. År 1950 var antalet anmälda brott mot brottsbalken 162 000, år 2000 var siffran uppe i över en miljon. Det betyder en nära sjufaldig ökning på 50 år.
I Sverige förekommer nu typer av brott som vi tidigare aldrig hörde talas om; hedersmord, gängvåldtäkt, HIV-mäns turnéer, misshandel av lärare, hot mot domare och åklagare, rån mot äldre och handikappade, portade gästers skarpskytte mot krogköer.
Vi kan också läsa om hur en ny typ av "svenskar" låter tala om sig runtom i världen, svenskar med kopplingar till terrorverksamhet.
Det är inte realistiskt att vi skulle kunna återfå 1960-talets Sverige, men vår strävan måste ändå vara - inom ramen för aktuella förutsättningar - ett tryggare samhälle.
RADIKAL såtillvida att jag vill se verkligheten utan skygglappar, erkänna problem och inte väja för nödvändiga åtgärder. Radikal betyder ordagrant att man går till roten med ett problem.
Låt mig illustrera med ett exempel. Varje ung man som "kommit på sned", varje "värsting", kostar samhället stora belopp. Kortsiktigt kan det innebära en väsentlig besparing att få in vederbörande på behandlingshem. Det må kosta kanske 4 000 kronor per dygn, men för varje dygn han sitter inlåst undgår vi något som skulle kosta ännu mer - kanske en nedbränd skola, en rånad värdetransport eller en misshandlad människa.
Men ska vi verkligen göra ett kap ekonomiskt, då ska vi se till att inga värstingar uppstår. Eftersom dessa i de flesta fall importerats till Sverige från andra länder skulle den radikala åtgärden vara att skicka tillbaka värstingen och hans familj till det land varifrån de kom. Detta i den akuta situationen. Som radikal förebyggande insats gäller det att se till så invandringen inte få bli mer omfattande än att vi kan ha kontroll över vilka som kommer.
Finland kan här ses som ett föredöme.