Millt sagt i SD-Kuriren 2002-2005

Nummer 55:

Flexibla avsikter

I vilken utsträckning ska en handling bedömas efter sina konsekvenser eller efter sina avsikter? När Gudrun Schyman gjorde skatteavdrag för sådant som hon inte själv betalt hävdade hon att det rörde sig om "slarv". Därbakom fanns ingen avsikt. Inte heller när hon år efter år gjort samma manövrar; det rörde sig bara om "felaktiga rutiner".

Sak samma gällde när några ungdomar i Göteborg hade satt eld på en kåk och förorsakat skador för tre miljoner kronor. "Det var inte meningen" blir namnet på den film som de engagerats i att göra istället för att avtjäna något straff.

Gruppvåldtäktsmännen i Tumba som drogat en småbarnsmamma och inbjudit folk på gatan att deltaga, bedömdes av hovrätten inte ha förstått att det rörde sig om ett övergrepp.

Mördarna i Salem, som halalslaktade Daniel Wretström, fick också milda domar. De ansågs inte riktigt ansvariga för sitt illdåd.

Det finns många fler exempel på hur svenska domstolar gjort välvilliga tolkningar när gärningsmännen haft utländsk bakgrund. Ett var knivmordet på en 20-årig svensk, Daniel Nilsson, i Stockholms tunnelbana på pingstafton 1995. Mördaren, den 17-årige de Souza, var känd av polisen sedan tidigare, det var alltså inte hans första brott. Tingsrätten dömde för "grovt vållande till annans död", det vill säga fann inte att de Souza haft för avsikt att beröva Nilsson livet.

helt annorlunda blir bedömningen och reaktionen i de - betydligt sällsyntare - fall då gärningsmannen är svensk och offret utländskt. Redan att försöka axla en roll som aktiv medborgare och demokratiskt försöka påverka samhällsutvecklingen kan framställas som nästintill kriminellt.

Sverigedemokraterna anklagas av socialdemokraterna för att politiskt ha en "dubbel bokföring" och en "dold dagordning". Socialdemokraterna "vet" att invandringskritiker har andra syften än vad de säger sig ha. Hur bemöter man sådant?

"Alla människors lika värde" är samtidigt de politiskt korrektas främsta honnörsord. Är man politiskt korrekt behöver man inte få sin argumentering och sitt agerande att stämma. Man har ju massmedia på sin sida, och media går i takt. Som den före detta New York Times-redaktören John Swinton lär ha sagt i ett smått legendariskt tal inför New Yorks pressklubb:

"Det finns inget sådant som en oberoende press. Det är ingen av er som vågar skriva era ärliga åsikter, och om ni gjorde det skulle ni i förväg veta att det aldrig skulle komma i tryck. Jag är betald för att hålla min ärliga mening borta från den tidning jag arbetar för. Andra av er betalas löner för liknande saker, och envar av er som skulle vara dåraktig nog att skriva ärliga åsikter skulle snart stå på gatan och söka ett nytt arbete. Vi är verktyg och vasaller för de rika bakom scenen; de drar i trådarna och vi dansar. Vi är intellektuella prostituerade."