Millt sagt i SD-Kuriren 2002-2005

Nummer 52:

Populism

På samma sätt som Quisling blivit ett begrepp synonymt med landsförrädare, har "Glistrup" blivit ett begrepp synonymt med "missnöjesparti". I missnöjesparti ligger då något mer än att vara missnöjd med olika förhållanden och att vilja förändra verkligheten. I den bemärkelsen borde varje parti rimligen betraktas som missnöjesparti.

Begreppet kan ses som synonymt med populism. I USA har detta ord en annan valör, men i Sverige står det för principlöshet och avsaknad av helhetssyn.

Nej, i begreppet missnöjesparti ligger något mer, nämligen att stapla populära krav på varandra utan tanke på att de ska stämma överens. Gärna kostnadskrävande reformer, men samtidigt sänkta skatter.

I detta är åtminstone vi äldre svenskar skolade, vi som växte upp med Gunnar Sträng som finansminister. I TV-rutan höll han folkbildande föreläsningar om ekonomiska och politiska elementa. Utgifter och inkomster måste stämma, en statsbudget måste gå ihop.

Dagens socialdemokrati är ju något annat. Den ökade strömmen av asylsökande gör att migrationsverket måste få ökade medel. I nuläget är man uppe i minst 7 miljarder kronor. Då bara "finns" alla nödvändiga extra miljarder.

Svenskar som i åratal förgäves väntat på egen bostad får se hur nya och sprillans moderna bostäder smälls upp inpå knutarna åt "flyktingar", trots protester från lokalbefolkningen som vill ha kvar sina grönområden.

Trots miljardunderskott i statsbudgeten beslutar riksdagen i år om höjt u-landsbistånd. Tidigare har man beslutat om ett "äldreförsörjningsstöd", skräddarsytt för nyanlända utlänningar i hög ålder.

I "Mitt-i-Haninge" 12/3 2002 fanns ett exempel i mängden om konsekvensen när pengarna inte räcker. Äldre svenskar får inte hjälp: "Greta Larsson, 96, har svårt att klara sig i sin lägenhet. Hon kan inte gå ut själv eller ta sig till duschen i källaren eftersom hon både ser dåligt och går med rullator. Hennes dotter Anita hoppas på en plats för modern i ett äldreboende i Haninge, men Greta har fått nej. Motiveringen: hennes vårdbehov är inte tillräckligt stort."

Inte desto mindre är det fortfarande så - som Sträng lärde oss - att det finns ett samband mellan inkomster och utgifter.

Den obegränsade godheten mot vissa får i andra änden betalas av andra - som aldrig tillfrågats. Konstigt vore om dessa då inte blir missnöjda. Deras missnöje är helt berättigat, och ett demokratiskt sundhetstecken.

De verkliga populisterna är massmedia och valtalande politiker som inte erkänner orsakssamband och ekonomiska realiteter.