Millt sagt i SD-Kuriren 2002-2005

Nummer 51:

Heder

Begreppet heder förknippar väl vi svenskar spontant med egenskaper som ordhållighet och pålitlighet, integritet och ömsesidig respekt. I botten ligger en föreställning om rimlighet och rättvisa.

Nu får vi erfara hur begreppet används till att försvara företeelser som vi snarast förknippat med dess motsats; systematiska hot och öppet våld. När söner misshandlar sina mödrar, fäder förtrycker sina fruar eller bröder mördar sina systrar - då sägs det ske för att försvara familjens "heder".

Här har vi uppenbarligen att göra med kulturkrockar. De grundläggande värderingar om jämställdhet, kvinnors rättigheter och alla människors lika värde som vi tog för givna, delas inte av vissa invandrare eller grupper av invandrare.

I linje med denna kvinnosyn odlas ett förakt mot svenska kvinnor. De benämns horor. Verbala angrepp med den innebörden har blivit vanliga i ungdomsmiljöer. Ibland blir angreppen även fysiska. Otryggheten har nu blivit utbredd bland svenska kvinnor. Så påtaglig upplevs risken för överfall och våldtäktsförsök att en riksdagsledamot som Birgitta Ohlsson (fp) gått ut med krav på tårgasbeväpning. Vänsterpartiet har under Gudrun Schyman arrangerat självförsvarskurser för kvinnor.

Dessa feminister har alltså kommit till insikt om att här finns ett problem. Men längre än så sträcker sig inte insikterna, trots att sambandet med det mångkulturella projekt som de själva arbetat för är uppenbart. Där den politiska korrektheten härskar finns ingen plats för intellektuell hederlighet.

På temat heder kan vidare konstateras att förr fanns hedersbegrepp även bland kriminella, en slags tjuvheder. Man gav sig inte på försvarslösa. Nu har åldringar och rullstolsbundna blivit något av favoritmål för personer som vill stjäla.

Kanske är det en idealiserad bild att man inte var flera mot en, höll sig till knytnävar, inte angrep bakifrån, inte slog under bältet och inte sparkade på en som ligger. Hur det än må vara med det så fanns ändå en gräns för hur långt våldet fick gå.

Förr fanns också i det svenska samhället demokratiska spelregler för alla att respektera; man skulle ta hänsyn till varandra och söka förnuftiga kompromisser. Envar skulle få en chans att göra sin röst hörd. Våld och hot var uteslutet; styrkan i argumenten skulle avgöra.

Idag finns med andra ord kulturkrockar även etniska svenskar emellan.