Förändringar

"Det kommer!" Så lät det vanligaste argumentet från Leif Axén, nytillsatt chef för SL, i slutet av 80-talet. Hans uppdrag var att genomdriva konkurrensutsättning av lokaltrafiken i Stockholm. Huruvida anbudsupphandling var bra eller dåligt blev med hans argumentation ovidkommande. Den förändring Axén förespråkade var ofrånkomlig.

Nu är detta anbudssystem genomdrivet för såväl tågtrafik som busstrafik i hela Sverige, och vi har facit. Underbud har förekommit, men när så sker får stat eller landsting skjuta till pengar. Kollektivtafiken är ju en verksamhet som inte kan försättas i konkurs. Några besparingar har det nya systemet knappast givit, snarare har kostnader tillkommit genom själva anbudsförfarandet och de täta omställningarna, då personalen (eller delar av den) tas över av nya ägare. Kvalitén i verksamheten har heller inte förbättrats, tvärtom. I fjärrtågstrafiken är många avgångar inställda och i pendeltågstrafiken är förseningar vanliga.

Häromdagen skulle jag skicka iväg ett postpaket, gick alltså till en livsmedelsbutik. Trångt både bakom och framför disken, mycket osäkerhet hos personalen. Lång kö, men inga kölappar och ingenstans att sitta för kunderna. Nedläggningen av postkontoren är också en förändring som "kom". Vilka har fattat besluten om detta, och varför? Är de utslag av annat än ett fundamentalistiskt politiskt tänkande, med nyliberal inriktning?

Tag den nya valfriheten beträffande el-leverantörer. Här förutsätts att vi som konsumenter ska lägga ned en massa tid och ork på att vara fullständigt informerade om marknaden, för att själva kunna fatta rätt beslut. Så att vi får det vid varje tidpunkt mest prisvärda alternativet. Likaså ska vi vara orienterade om placeringsalternativ för pensionspengar och engagera oss i detta, så vi gör det bästa sparandet. I verkligheten har ju detta inte fungerat.

Jag tänker vidare på alla flyttar eller nedläggningar av företag - vilken kapitalförstöring! Välutbildade människor med yrkeserfarenhet, friska och i sina bästa år, ställs utan arbete. De som fattar besluten ser inte till kostnaderna för samhället som helhet.
Ytterligare en förändring är naturligtvis invandringen, vilken nu antagit sådana proportioner att svenska folket håller på att bytas ut.

Till sist har vi EU-samarbetet, vilket ska samtidigt fördjupas och geografiskt utvidgas. Då är vi tillbaka till den axénska visionen av en ödesbestämd utveckling, bortom möjlighet för mänsklig påverkan. Demokratins idé är ju en annan.