Millt sagt i SD-Kuriren 2002-2005

Nummer 47:

Extremhöger

I år kan jag fira 40-årsjubileum som politiskt aktiv. Det var 1962 som jag gick med i SSU. Sedan dess har jag deltagit i diverse sammanhang på den röd-gröna kanten. Nu tillhör jag vad som i massmedia kallas extremhögern. Hur gick det till? Vad har hänt?

Är det jag som förändrats? Nej, mina politiska grundvärderingar beträffande demokrati och solidaritet, jämlikhet och rättvisa är i stort sett desamma nu som då. Vad som förändrats är det svenska samhället.

På 1960-talet var det en självklarhet att kunna ägna sig åt politisk verksamhet i Sverige utan att behöva riskera sitt anseende, sin anställning eller rentav fysiska angrepp. Ingen kom ens på idén att försöka sabotera möten för politiska meningsmotståndare. Idag är detta vardagsmat för den opposition som finns.

På 1960-talet behövde inte medborgare i allmänhet känna otrygghet. Det var inte farligt att röra sig ute på stan kvällstid. Våldsbrottsligheten var mycket låg, jämfört med idag.

På 1960-talet fanns det en fungerande skola, där eleverna närvarade på lektionerna. Inga lärare misshandlades, inga elever mördades och "hora" förekom inte som tillmäle. Idag har vi en hotfull skolmiljö.

Det svenska samhället har nu problem av helt andra dimensioner än då, och mycket beror på den kravlösa massinvandring som skett under de senaste tjugo åren. Behovet av ett politiskt engagemang är alltså större nu än då. Samtidigt har just detta blivit alltmer av en bristvara. Det blir allt svårare för partierna att värva medlemmar eller få fram kandidater till sina listor. Människor "har inte tid".

Ovanpå dessa svårigheter gör nu makthavarna allt för att avskräcka från engagemang kring den fråga som i så hög grad berör så många; de medborgare som ger uttryck för kritik av invandringen stämplas - som "främlings®entliga", "rasister" och "extremhöger". Särskilt det där senare begreppet fascinerar mig. På vad sätt är det extremt att reagera mot en okontrollerad invandring? På vad sätt är det "höger" att försöka värna svenska arbetares intressen?

Jag tänker på ett uttalande av Tage Erlander i riksdagen 1965, efter raskravaller i USA: "Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen, utan också i många andra avseenden."

Antag att han levt idag och sagt samma sak - skulle han då ha undgått åtal? I Bunkeflostrand såg en s-politiker till att en boende blev åtalad för "hets mot folkgrupp" (och sedan dömd till 100 dagsböter), efter att i ett e-brev till s-politikern ha protesterat mot inflyttningen till området av en stor muslimsk bidragsfamilj.

Dagens socialdemokrati värnar inte längre vanliga svenskars intressen. Enligt den nya ideologi, varom samtliga sju partier i riksdagen är överens, är sådana strävanden något smutsigt. Som Pierre Schori uttryckte saken i riksdagen i maj 1997: "Främlingsfientligheten ska jagas och kriminaliseras!"