Blågula frågors uppgifter om brottsligheten i Sverige har ifrågasatts, för att vara "vinklade".

Vi har hämtat vår statistik från Brottsförbyggande Rådet. De tabeller som BRÅ tillhandahåller är i huvudsak ovinklade. De återger siffror för anmälda brott, kategori för kategori, över längre perioder.

Så fort man börjar använda BRÅ-statistiken tvingas man dock göra olika urval. Därmed blir det, i någon mån, "vinklat".

I botten på BGF:s verksamhet finns självfallet en värdering, nämligen en önskan att främja svenska intressen. Till dessa hör fysisk trygghet för Sveriges invånare. Uppgifter som visar på dels brottsutvecklingen, dels orsakssamband, får då relevans.

Redan BRÅ-statistiken rymmer ofullkomligheter. Den redovisar anmälda brott. Som SÖS akutmottagning visat polisanmäler långt ifrån alla våldsoffer vad de utsatts för. Både våldtäkter och misshandelsfall har stora mörkertal.

Internationella jämförelser blir ofrånkomligen vanskliga, just då man - t ex för våldtäkter - kanske använder olika definitioner.

Jämförelser år från år, för korta tidsperioder, kan lätt ge en felaktig bild. Detta har "kriminologen" Jerzy Sarnecki satt i system. Vid olika tillfällen har han kunnat peka på hur den totala brottsutvecklingen minskat under de senaste åren. Över en längre tidsperiod har trenden ändå varit stadigt ökande.

Han har då talat om kategorin "samtliga brott", inte någon enskild kategori av våldsbrott - där nästan varje år har ökat.

En Sarnecki-specialitet är hävdandet att ökningen beror på en ökad anmälningsbenägenhet, det verkliga antalet brott inte har ökat. Mer rimligt blir ju det omvända antagandet: sjunkande uppklarningsprocent och växande hotbild för våldsoffer som anmäler talar för minskad anmälningsbenägenhet!

Sarnecki har också utmärkt sig i sin tolkning av att så många unga män med utländsk bakgrund grips och döms för grova brott. Han ser det som resultat av diskriminering från svenska myndigheter.

Det handlar också om vad man väljer att jämföra eller inte. När våra media jämför kvantitativt flyktingmottagande, då jämför de Sverige med grannländer till oroshärdar i Afrika eller Asien, istället för andra västländer.

Uppgifterna om brottsbelastning bland sverigedemokrater kan verka anmärkningsvärda, men Expo undviker noga att jämföra med motsvarande uppgifter för andra partier.

Det konstateras gärna att de flesta brott i Sverige begås av svenskar, inte av invandrare. Men underligt vore väl om grupp som ännu utgör cirka 80% av befolkningen inte skulle stå för en majoritet av alla brott! Det relevanta är ju om det för vissa grupper finns en överrepresentation.

Ett tydligt exempel på hur pk-iter trixar med statistik gäller intagna på svenska fängelser. Där tillhandahålls uppgiften av 72% är svenska medborgare. På så vis döljer man hur stor andel som är utrikesfödda eller har utländsk bakgrund. Detta anses inte "relevant".

Vad jag vill veta är i vilken utsträckning grov brottslighet i Sverige genererats genom invandringen. Det ger ju en indikation på dels invandringens kostnader, dels möjliga åtgärder för att motverka grov brottslighet.

De politiskt korrekta har två försvarslinjer beträffande invandring och kostnader, invandring och brottslighet:

• Den första är att bestrida fakta.

• Den andra är att bestrida existensen av svenskar. Det finns inte "vi och dom" - således blir fakta ovidkommande.