Weine Berg, partilös Sverigevän, har ju ofta bra saker på sin blogg "Rakryggad" (http://rakryggad.blogspot.com) . För en tid sedan skrev han om "legitimering".
Envar som följt pk-iternas argumentering vet att de inte betraktar meningsmotståndare som "rumsrena". Därför gäller det att "inte legitimera" dem.

En "legitimering" sker om man nedlåter sig till att tala med dem eller överhuvudtaget medger att de existerar, som människor och medborgare.

Så resonerar de som särskilt högt hyllar "alla människors lika värde". Förvisso motsägelsefullt, för att uttrycka sig återhållsamt! Vad är det för människosyn man själv håller sig med, när man driver detta resonemang om "legitimering"?
Weine skriver:

"En person som uttalar sig ska vara legitimerad för att få använda sina demokratiska rättigheter såsom opinionsbildning och åsiktsfrihet. Legitimerad blir man genom att de legitimerade godkänner..."

"Ofta används förklaringen 'vi vill inte legitimera dem' när man kväser oliktänkande. Som om någon har större rättighet att yttra sig än andra. Det hela är inget annat än ett moraliskt översitteri,.."

I botten ligger alltså en föreställning om övermänniskor och undermänniskor, där den första har ett tolkningsföreträde på vad som är klokt och gott. Ett klass- och kasttänkande, där vissa människor är mindre värda.

För envar som önskar bli "legitimerad" gäller det att tycka som makthavarna, . Därvid är man till stor del hänvisad till sin intuition och fingertoppskänsla.

I botten ligger nämligen en oklarhet, och den är central. Just genom att osäkerhet råder om exakt var gränserna för det godtagbara går, åstadkoms det önskade klimatet av rädsla och underkastelse.

Det klargörs inte varför en åsikt är bättre än en annan, det finns föga plats för rationella resonemang. I de politiskt korrektas värld flyter åsikter och fakta samman, liksom intentioner med en förd politik och dess praktiska resultat.

Nog borde en helt elementär respekt för andra människor innefatta att man förklarar varför en viss handlingslinje är mer önskvärd än en annan!

Politisk "legitimitet" är inget som vissa ska ge eller inte ge, och andra få eller inte få! Det är något som varje medborgare och varje sammanslutning av demokrater har, redan från början.

Användning av negativa epitet bör strikt ransoneras, och användas bara mot dem som i handling visat sig förkasta demokratin.

Till saken hör dock att man i pk-kretsar inte har några problem att legitimera en uttalad våldsorganisation som AFA.

Så här skrev Magnus Sandelin i Expressen i maj: "Den autonoma vänstern firar att webbportalen Motkraft fyller tio år med en fest på Stockholms universitet... Det är förvånande att en våldsbenägen, antidemokratisk rörelse får tillgång till universitetets lokaler för att fira en webbportal som regelmässigt publicerar hot mot såväl politiska motståndare som företagare och myndighetspersonal."

När pk-iter använder begreppet "rumsren" handlar det således om något annat än anslutning till demokratiska principer. Vad det handlar om är uppslutning bakom de projekt, som makthavarna lanserat: mångkulturen och folkutbytet, värderelativismen och familjeraserandet, gränslösheten och EU.

Formellt sett bekänner sig de politiskt korrekta själva till demokrati, men de har givit ordet en ny innebörd. För dem betyder det inte folkstyre och tillämpande av principer om yttrandefrihet, utan dess motsats:

Människor ska
a) lyda
b) utveckla en lyhördhet för vad som uppifrån förväntas.