Sverige har förändrats sedan jag var ung. Om under min skoltid våld förekom mellan lärare och elever så var det sannolikt läraren som utövade våldet, idag är det omvänt. Det här återspeglar attityder, som märks även i TV-debatter.

1997 möttes MUF:s dåvarande ordförande, Tomas Idergard, och Carl-Johan Lidefelt från "Folkviljan och Massinvandringen" i TV-programmet "På din sida". Under meningsutbyte sade Idergard: "Får jag tala till punkt! Du kan nog lära dig ett och annat genom att lyssna!"

Så sade han alltså till en person som var gammal nog att vara hans farfar. Dessutom hade Idergard själv redan haft flera långa inlägg, medan Lidefelt haft bara korta inlägg.

Lidefelt hade samtidigt flera andra debattmotståndare. I studion fanns dessutom en publik som hånskrattade åt Lidefelt vid "rätt" tillfälle.

Den här tillställningen blev dock för magstarkt, även för personer som i sak inte delade Lidefelts invandringskritiska synpunkter. Veckan därpå hade "På din sida" således ett självkritiskt inslag.

---

Nu, elva år senare upprepas samma scenario. Programmet är SVT:s "Debatt" och offret är Jan Myrdal. Mot sig har han, förutom programledaren Janne Josefsson, skådespelaren Claes Malmberg och LUF:s ordförande Frida Johansson Metso. Ständigt blir han avbruten och hånfulla kommentarer från Josefsson, i form av retoriska frågor, avlöser varandra. Publiken är "med på noterna" och när man inte skrattar högt grimaseras det.

Så behandlar man en person som inte bara fyllt 80 år utan dessutom representerar en sakkunskap om det ämne som avhandlades - Kina - som ingen annan i studion var i närheten av.

Här spårar jag två trender. Den ena representeras av skådisen. Han behöver just inte veta något om vare sig Kina eller Tibet, det räcker med att han skruvar upp sig till ett gällt moraliserande tonläge och utnämner sig själv till företrädare för Det Goda.

Den andra trenden är ungdomskulten och äldreföraktet, representerat av unga Frida. När Myrdal vid ett tillfälle sade emot henne kom hennes grimas helt spontant. Den uttryckte på en gång en oförställd förvåning över av att bli motsagd och ett överseende med den gamle mannen.

Frida Johansson Metso ingår i ett "stall" av återkommande debattörer - munviga turbotrutar som gör sig i TV. De har fått vänja sig vid att man underdånigt och beundrande lyssnar på deras utläggningar.

Detta bemötande kan vara en förklaring till deras mentalitet, men jag tror att det också sammanhänger med ett samhällsklimat, där det förflutna ringaktas.

---

Ett tredje exempel finner jag i Sydsvenskan den 15 april 2008. Två unga miljöpartister vill utesluta René Lundström ur Miljöpartiet. Anledning: som kommunfullmäktigeledamot i Svedala har han givit uttryck för "främlingsfientliga åsikter" genom att motionera om att nya "flyktingar" till kommunen ska skriva kontrakt om att lära sig svenska och svensk kultur. Till bilden hör att Lundström är 72 år och varit partimedlem i tjugo år. F.ö. kom han själv till Sverige som tioåring - hans far var motståndsman i det nazi-ockuperade Belgien.

En gång i tiden fanns kanske en alltför stark auktoritetstro i Sverige. Idag har det i vissa kretsar slagit över i en farlig självgodhet. En kritisk hållning hör demokratin till, dvs att man självständigt bedömer vad som sägs. Andra sidan av myntet är dock att man lyssnar och försöker förstå.